Förlossningsskador!

Jag har också haft ett planerat snitt, men önskar och hoppas att jag vågar en vanlig förlossning om vi får ett barn till.

Jag har två saker som jag funderar mycket på. Det ena är hur vaginal förlossning kan vara säkrare för barnet? Man vet att det inte blir utdraget och syrebrist. Navelsträng runt halsen gör inte bebben blå. Varken tång eller sugklocka är i närheten av den lilles små hjärnceller. Jag har verkligen jättesvårt att förstå det.

Det andra är en finsk avhandling som jag läste för många år sen, där man jämförde finsk förlossningsstatistik med svensk. Man tittade bara på mammans skador. Det var helt otroliga skillnader! Både på mindre sprickor och allvarliga skador. Slutsatsen var att barnmorskorna i Finland är utbildade i att de ska hålla emot mellangärdet under kryssning å arbetet och att det förmodligen är skillnaden.

Jag pratade med min barnmorska om det. I Sverige. Och hon sa att hon kände till det men hon trodde inte att så många barnmorskor i Sverige gjorde det. Iaf ingick inte det i de utbildningar som hon kände till och det var absolut inte riktlinjer som man arbetar efter på förlossningen.

Undrar om det är vanligare idag?

(Hoppas jag inte var för ot, det var ju ingen förlossningshistoria.)

Money, money, money..

Jag upplevde mitt snitt som bra. Jag hade jätteont 2-3 dar efter och sen mindre ont i flera månader. Efter ett år ungefär började jag tänka på att jag inte tänkte på snittet längre. Barnet mådde superfint direkt, hon skrek innan hon kom ut ur magen, ammade och gick upp i vikt. Det enda jag upplevde som lite drygt var att man var tvungen att vara så försiktig med belastning så länge.

Och det är nog mest det om att inte klara belastning som gör att jag vill ha vanlig födsel. Jag vill ju hem till dottern så fort som möjligt och kunna leka och busa med henne. Men jag är livrädd för att bli inkontinent! Speciellt om man spricker helt, så att det rinner ur alla öppningar.. :(

Jag har aldrig känt mig värdelös efter snittet. Det är jättetråkigt att läsa att du kännt så. Det viktiga för mig är att jag försöker vara en så bra förälder som jag kan för min dotter. Och just där och då var KS det bästa valet som jag kunde göra. Jag var väldigt övertygad om att mina rädslor för förlossningen skulle kunna leda till förlossningsdeppression om något gick fel. Den risken var jag inte beredd att ta.