Helt omaka par i sängen, frustrerad!

Tack för era svar och synpunkter. 

Det är lite som ni skriver som jag också tänker... bättre ge upp nu än att göra det om flera år då vi kanske har barn.
Dock vill jag ändå påpeka att förutom detta så är han verkligen mannen i mitt liv om det finns någon sådan. Han är trogen, lojal, lyssnar och anstränger sig utan att vara för tofflig. Han kan säga emot om jag blir för gnällig och det är skönt att veta så att man inte kan köra över den andra. Vi har också samma mål i princip och ser väldigt lika på framtid. Intressen är också liknande. Och dom vi inte delar har vi respekt för att den andra gillar. 
Vi utvecklas på varsitt håll som människa och samtidigt stöttar varandra.

Ja jag kan beskriva fler saker som gör att vi är ett bra team men åter igen blir det så fel i sängen! I övrigt är vi ett sånt par som gärna känner närhet från varandra. Typ när vi äter sitter vi jämt och har fötterna på varandra, vi kramas mycket, håller hand, kan hålla handen och gå runt i lägenheten (awkvard om jag tänker på det) och sånt.. 

Kanske detta räcker för honom och han inte är så intresserad av sex? Eller lat. Kanske man som tjej förväntar sig att alla killar ska älska vilt sex och gärna vara den som bestiger? "skratt"  Någon konstig fixide vi/jag har växt upp med också kommer denna man och vill hålla handen och prata känslor? :O

Och när vet man att man ska nöja sig? Jag har precis allt annat som jag vill ha? Är jag dum och lever i någon sagovärld? 

Smarta vinklar som kanske kan stämma tusselina! Känns skönt att kunna prata med någon som man inte känner då ens vänner alltid är rädda för att trampa en på tårna och kanske inte alltid säger det man behöver höra. 

Jag kanske inte ens vet vad jag vill. Jag kanske är mer dominant än vad jag tror. I grund och botten kanske det ligger i att jag ställer krav på krav och får en bild på hur det ska gå till och blir det inte så brister det och han får skulden som inte följer mitt manus. 
En sån typ kan jag vara utanför sängen. Kontrollfreak kallas det visst. Har jag bestämt mig vad som ska hända under en dag och han ringer och säger " vi är bjuden att käka hos min mamma idag" blir jag helt till mig. KAn först bli sur och irriterad men sen blir det jättebra då jag faktist gillar att umgås plus slipper laga mat. Men det blir ändå fel och jag måste tänka om min plan.
Kan det vara problemet i sängen också? En annan teroi är att jag är ett sånt kontrollfreak och i sängen är ändå gången jag slappnar av, eller vill slappna av men det förstörs då jag inte blir omhändetagen av någon som tvingar ifrån mig min kontroll. Tanken av att bli bunden och helt är i behov av att lita på min partner känns väldigt lockande.

Dom gånger jag har pratat med honom om hur viktigt sex är för mig har jag försökt gett honom perspektiv. Han spelar dator och älskar att sätta sig där och spela för att fly undan alla måsten och stress. Jag är likadan fast jag väljer att släcka och stänga dörren till sovrummet och glömma världen utanför ett tag. 

Roligt hur ens egna tankar börjar snurra när man skriver dom. 

Ja sånt skulle bara få honom att göra slut. 
Ibland vill jag bara skrika "ligg med mig innan jag gör misstaget att ligger med någon annan" hur hemskt det än låter. Skulle aldrig vara otrogen men tankarna vandrar lätt iväg. 

Vi hade sex igår. Eller jag kunde göra honom lite tänd när han vaknade så att jag kunde rida av honom. Han kom och sen var det bra.. Jag blev inte så besviken för jag gick in på att han inte kommer röra mig. Jag ville trots det bara känna lite närhet i några minuter. Känna att han ville ha mig. 

När jag skriver om honom så låter han som värsta dumma och egoistiska killen. Men vill än en gång förklara att han inte är det. Utanför sängen jobbar han arslet av sig för att jag ska få det jag vill om det gäller städning, planering osv. Han är en genomsnäll kille som har respekt för mig. 
När vi precis haft ett bra sex mår jag jättebra och förstår inte alls vart dom här tankarna börjar, förän det åter har gått en vecka eller två och vi inte haft sex och dom återkommer. Kanske vore jag nöjdare om vi hade det oftare? Inte alltid så bra men iaf hade det? 
Handlar det i grund och botten att jag vill bli sedd och uppmärksammad sexuellt? Det som jag skrev som första inlägg att jag inte är någon 17 åring längre som söker bekräftelse för att jag vet vad jag är värd? 

Alla tankar far i mitt huvud. Jag har haft fyra seriösa förhållanden. Det första var jag så ung (13-16) så jag hade nog inga förväntningar. Det andra med en snäll kille som blev tråkig och där det var jag som sexvägrade och sedan gjorde slut pga att jag längtade efter den där mannen. Jag fick honom och vi hade asbra sex. Klickade bra på det där planet samt att han var dominant men älskade se mig njuta. Dock var han inte så snäll och var otrogen och oseriös mm. Den fjärde som jag har nu är både min bästa vän, otroligt sexig och manlig och vi klickar så bra på allt.. forutom sexet. Måste man välja mellan ett passionerat förhållande och ett kärleksfullt vänskapsförhållande? 

har snart skrivit om hela mitt liv och är förvånad att ni orkar läsa och svara men är otroligt tacksam 

Var ni olika redan från början? Vad fick dig att ändå fortsätta vara med henne och skaffa ett liv ihop?