Tappat känslor?

Hej. Jag förstår verkligen din frustration...
Något som kan vara värt att prova är att försöka tänka på varför ni blev tillsammans från första början. Kanske göra något speciellt som ni gjorde i början, äta på någon resturang som ni gjort innan tex? Det kan få en att inse varför man blev tillsammans. Något som kanske funkar också är att prova på nya roliga saker, så man får skratta och ha kul ihop.

Hoppas det går bra! Kan lätt bli att man ångrar sig ifall man skulle besluta att göra slut.

Kram!

Att hamna i en svacka, som känns som en berg-och-dal bana som nästan bara går neråt är helt normalt. Och det säger jag inte för att nedvärdera dig, utan för att du inte ska tro att det är något fel på relationen. Det behöver det absolut inte vara. När man slutar vara "kär" och istället "bara älskar" så händer det något rent fysiskt i kroppen. Hjärnan slutar utsöndra olika hormoner som gör att man helt enkelt långsamt slutar se saker rosa. I början är det ok, för man förstår att det är så. Men sedan byts suggestivt det rosa ut mot grått, livet blir mer och mer vanligt och så är man i den negativa spiralen.

Att komma ur den på egen hand är jättesvårt. Men jag skulle verkligen vilja tipsa om boken "Förbättra din relation utan onödiga ord" av Pat Love och Steve Någonting. De förändrade mitt liv. Jag ser på min man, men även mina vänner och kollegor på ett helt annat sätt nu. Förstår mer om speciellt konflikter. Läs den. Be din man läsa den. (Ge inte upp förrän boken är slut. Det är lätt att bli förbannad i början. )

Ett annat alternativ är såklart parterapi. Men se till att det är en duktig och renommerad terapeut som vet vad de pratar om. En del terapeuter låter en bara röra runt i det mörka och grå, det gör sällan någon nytta alls.

Har inga råd, men är i ungefär samma sits, så jag Favoritar tråden.

TS: Har du fått tag i boken? Ge inte upp! Jag vet förstås ingenting om er personligen, men generellt så låter det som en klassisk svacka där många ger upp men forskning visar att det är helt i onödan. Svackor är naturliga, men vi är så inmatade med att vi "ska leva lyckliga alla våra dagar" att massor av par gör slut för att de tror att det är fel på relationen.
Boken beskriver på ett väldigt bra sätt hur våra hjärnor fungerar och varför vi beter oss som vi gör. Den sticker ut hakan lite granna och erkänner just det du beskriver, hur kvinnan desperat försöker komma närmare och mannen drar sig undan. (Idag är det inte så politiskt korrekt att säga saker om kvinnor och män utan det ska ju gärna vara "hen".) 

Som sagt, jag kan ju ha helt fel, men generellt så är det som behövs inte att man gör slut och inte heller att man pratar sönder saken, utan en förståelse på ett nytt plan. 

När jag läste boken var det som att större delen av mitt liv, mina fd relationer, mina kollegor och även mina föräldrars relation hamnade i ett helt nytt ljus. Och det bästa med boken är att den kan hjälpa dig att se klarare på er relation. Jag själv skilde mig något år senare, men då av helt andra anledningar än de som ledde till att jag desperat köpte boken. Idag har den varit en stor del i att jag är i en helt annan relation med en helt annan respekt för min nya kärlek. 

Så jag förstår dig och lider med dig, men ge inte upp! Inte riktigt ännu! Kram.