Jag är bög, fråga vad du vill.

Jag är 31 år och är gift. Jag är helt öppen med min läggning och har alltid varit.

Tack för din fråga

Vi har faktiskt ett barn och väntar ett till. Vi har tagit hjälp av samma engelska surrogatmamma även denna gång.

Ser inte sån skit ;)

Privat. Jag är biopappa till vår dotter och min man är biopappa till det kommande. Vi bestämde att jag skulle köra först för att vi var helt säkra på att min man skulle få adoptera mitt barn, men inte helt säkra på att jag skulle få adoptera hans eftersom jag tidigare haft kontakt med psykiatrin och har ADHD. Men efter att ha hört oss för nu så ska jag kunna adoptera hans biobarn ändå.

Har växt upp med opend minded föräldrar så jag var egentligen aldrig rädd för att komma ut, jag visste att mina föräldrar och min släkt skulle vara okej med det.

Min mamma hade väl alltid vetat om det. Jag kom egentligen inte ut medvetet för henne, utan försa mig. Vi såg en film och hon sa att en manlig skådis var snygg, jag höll med och kom för sent på vad jag sa, hon nickade i samförstånd och så var det inte mer med det. Jag var 13 år då.
Inför pappa kom jag ut när jag träffade min man(jag var 16 år). Han sa och säger att han inte har några problem med det, men det har han. Han är liksom okej med att andra är bög, bara jag inte är det. Han tittar bort om jag och min man rör varandra och i början hade han svårt att lyssna om jag pratade om mig och min man eller nämnde ordet "bög...

Släkten fick väl reda på det lite efterhand när de fick träffa min pojkvän och jag har aldrig upplevt några problem där. Ingen verkar bry sig varken till eller från.

Mina nära vänner kom jag väl egentligen inte ut för heller utan jag var rätt öppen så de märkte väl hur det var. Har inte tappat någon riktig vän p.g.a min läggning, men ytligare bekantskaper har kanske inte varit lika okej med det, men det gör mig inget.

Nej, jag har aldrig tvivlat. Jag kan inte ens minnas att jag som barn funderade över min sexualitet och eventuella rätt och fel. Jag har aldrig varit attraherad eller intresserad av kvinnor.

Tack! Men jag kom ju ut tidigare än så för alla utom pappa och släkten. Jag var aldrig rädd för att komma ut och det kan jag ändå tacka mina föräldrar för.

Jag har aldrig önskat att något vore annorlunda, men det är klart att saker och ting hade varit enklare ibland, framförallt under skoltiden.

Nej, mobbad kan man väl inte säga. Men innan jag kom ut blev jag tråkad med "bögjävel" och många av killarna gjorde sig löjlig över mig. Sen efter att jag kom ut så slutade de faktiskt. Men det fanns ett nazistgäng på skolan som var på mig en del, men ändå inget allvarligt.