Inlägg från: Gladskit |Visa alla inlägg
  • Gladskit

    Att leka med sina barn

    Jag tycker inte heller alltid att det är så kul att "leka". Men antingen så får jag försöka locka med något annat som jag kan tänka mig att göra istället som jag vet att sonen (9 år) också gillar, typ cykla en sväng, gå och simma, baka något, rita, göra i hans mateböcker, spela spel (RISK, Monopol mfl). Eller så får jag hjälpa honom att bjuda hem en kompis så att han får göra det han helst vill > Leka!

    Det hade inte varit schysst av mig att bara vilja göra "mina saker" utan lite måste väl barnet få leka också. Om inte barnet går på tex. fritids eller så och man tänker att barnet får leka och så där? Det vet inte jag hur era dagar ser ut.

    Jag håller också med sextiotalist om att barn lär sig att kunna göra olika saker med olika personer. Där är jag och min make väldigt olika. Han är ledig mycket på dagtid vilket gör att när skoldagen är slut kan han ägna sonen sin tid 100% odelat tills det är dags att fixa middagsmat typ. Medan när jag är hemma och maken jobbar så måste allt annat skötas parallellt i princip eftersom jag jobbar måndag-fredag kontorsjobb. Så om maken jobbar helg tar vi ofta hem en kompis så att jag hinner bädda om i sängarna/laga mat/tvätta fönster eller vad jag nu tänkt göra. Eller så får sonen hjälpa till och så gör vi något roligt när vi är klara

  • Gladskit
    Himan skrev 2016-02-08 15:18:33 följande:

    Tack för alla era svar, uppskattas verkligen.

    För att förtydliga, jag umgås mer än gärna med henne. Vi åker till badhuset, är på biblioteket, jag läser böcker för henne, i den mån det går försöker jag hitta på saker med henne. Vi bor i radhus så försöker skicka ut henne att leka på gården men jag förstår att det inte alltid är så kul att göra det ensam. Jag ser också hur ledsen och besviken hon blir när jag inte vill leka med dockor eller hoppa hage eller liknande. Och det tär på mig att göra henne besviken på den punkten.

    Jag har försökt förklara för henne att jag inte är en jämnårig lekkamrat utan dessa lekar får hon göra med sina kompisar på fritis eller bjuda hem klasskompisar och vänner men det är ju inte alltid det är aktuellt.

    Det var annat förr när man själv var liten. Man var på upptäcktsfärd ute, klättrade och härjade och lekte själv. Använde fantasin mycket mer än vad jag ser hos min dotter. Var det bättre förr månntro? :)


    Till viss del håller jag med! Jag var nog sån, jag var bra på att hitta på saker själv eller med grannbarnen.  Min syster däremot var jämt och hängde efter mamma och jämrade sig "vad ska jag gööööööra".... "mamma jag har inget att gööööööra"..


Svar på tråden Att leka med sina barn