Skärmar sämre än annan sysselsättning?

Ju mindre skärmar desto bättre, så är min inställning.

Anledningarna är flera. Som jag ser det, visst kan barn lära sig saker vid skärmen, men samma saker kan man lära sig på andra sätt och dessutom effektivare/med fler sinnen. Man kan lära sig lägga pussel, men det gör man ju lika bra med vanliga pussel. Skillnaden är att man vid ipaden tagit bort det motoriska, att pilla upp biten från bordet, känslan av tyngd i handen, avvägningen hur man håller den för att lägga ner den på rätt ställe, känslan av att justera den för att foga ihop den med en annan bit. När man lägger vanliga pussel arbetar ögat på ett annat sätt, den får svepa över större område och ändra fokus/avstånd.

Skärmarna har så starka stimuli, det händer alltid något nytt, färger, musik, rörelse. Man blir lätt sittande. Stilla. I samma ställning. Med ögonen stilla på samma avstånd, på samma punkt.

Just att skärmen tar tid gör också att tiden för annan aktivitet minskar. Allt annat de skulle kunnat uppleva under de där 7-15 timmarna/vecka, som de faktiskt missar just för att de sitter vid en skärm...

Sedan tycker jag att mina barn blir så passiva och fantasilösa av att sitta vid skärmen. Visst har de roligt när de sitter där, och de kan bygga saker, samarbeta osv. Men när jag tvingar dem att stänga av, då blir de dels på dåligt humör och sedan går de runt och har tråkigt. Det är som en enda lång väntan tills de ska få spela igen. Inget annat känns lika roligt.

Elneby heter en författare som skrivit boken "Cyberungar". Den har några år på nacken, men är ändå läsvärd (tror jag, har bara varit på föreläsningen).