Stort SF-mått v 24+3

Jag låg på den övre kurvan och i v 29 fick jag en enorm tillväxt. Det slutade med att med SF-mått gick utanför skalan i v 39! Min BM sa att jag var den största mage hon någonsin sett, flerbarnsmagar inräknat. 
Jag var på diverse kontroller pga av detta. Jag hade mycket fostervatten, men inte farligt mycket. Jag hade en stor bebis, men inte enorm (han vägde 4,6). Jag brukar lite skämtsamt säga att han beställde en svit och inte ett enkelrum.  
Gick upp 28 kg, gick ner 12 av dom på en vecka. 
Har idag en lite missformad mage, massor med överbliven hud och en navel som faktiskt bytt position. 
Det var tunnngt på slutet och jag kunde bara stå i korta stunder. Fick åka rullstol när jag skulle vara ute längre stunder där det inte gick att sitta. Men jag klarade mig ändå fint, utan några fler skador än kosmetiska på kroppen.

Bra att du har en bm som tar dig på allvar och förklarar! Det är jätteviktigt! 

En stor mage behöver sällan betyda någon fara, och risken för fara är nästan större om man oroar sig. Så det är bra att bm tar dig på allvar.

Jag gjorde tillväxt-UL, först varannan vecka och mot slutet varje vecka. Det var för att de hela tiden ville följa upp hur han och jag mådde. Det fina i den här kråkvisan var att jag hade hela min graviditet önskat en naturlig förlossning och alla läkare jag mötte var väldigt stöttande i det, trots att jag hade en stor bebis i magen. (Han skattades till 5,5 kg på sista kontrollen.) Jag erbjöds snitt ganska tidigt, men när jag sa att jag inte ville så respekterades det.

Varje UL kollade de även fostervatten och allmän check på mig, blodtryck osv. Jag kände mig hela tiden väldigt trygg.

Det jobbigaste var helt klart att inte kunna stå upp längre stunder och jag fick även väldigt många blickar på stan. Folk stirrade på mig som ifall jag var en gående valross. Jag bryr mig inte om "folk" så ofta, men när man blir utstirrad och redan är trött och tung så var det inte direkt uppmuntrande. Om man har känt av samhällets tryck tidigare så gör man det verkligen när man får en stor mage. Folk verkar förvänta sig att man ska ha en sådan där liten perfekt bebismage och lets face it, vi är alla olika. Även när vi är gravida.

Men som sagt, att vara väldigt stor är inte vanligt men det är inte farlig heller och säger egentligen ingenting om vad som komma skall. Fortsätt försöka röra på dig och träna upp rygg- och ben så mycket du kan. Kram.

Jag hade ett barn sedan innan. Jag var oxå väldigt orolig över det, men det gick långt över förväntan. Min dotter var 4 när sonen kom. Det var klart att det blev kanske inte "bus" på samma sätt som tidigare, men jag fokuserade på att göra lugnare aktiviteter med henne. Vi bakade, pysslade, spelade sällskapsspel. Det gick. 

Jag hörde en gång en kvinna på om det var Oprah eller så säga något som fastnade. Hon hade en mamma som ställde just en sådan fråga "Hur är jag en bra mamma för min barn?" och hon svarade: "Bara genom att du ställer den här frågan så vet jag att du är en fantastisk mamma." Det där har följt med mig som ett litet stöttande ljus. Så länge jag anstränger mig och vill vara en bra mamma så är jag det. Man behöver inte vara på topp jämnt, tvärtom mår barn bra av att se vuxna vara levande. Det är när man slutar bry sig som man blir en dålig förälder.

Ta hand om dig och de dina.