Fröken W skrev 2016-02-10 20:17:01 följande:
Kul, grattis!
Har du några särskilda symtom än? Var graviditeten planerad?
Jag längtar efter att berätta för mina föräldrar, första barnbarnet för dem. Jag är 28 så jag tror att de bara "väntar" på att få bli morföräldrar snart :) Men jag vill inte berätta för dem än, vill gärna passera vecka 12 först. Ska till bm för inskrivning nästa vecka, hoppas att jag kanske kan få tid för tidigare ul för att ta reda på mer exakt hur långt gången jag är. Jobbet tänker jag vänta med till efter rul. Men känner samtidigt att jag skulle vilja berätta så snart som möjligt även där. Jobbar som lärare och det är svårt att få tag på ersättare så vill att de ska få gott om tid att rekrytera.
Vad jobbigt att du känner dig nervös över att berätta för föräldrarna. Hur gammal är din partner? Hur länge har ni varit tillsammans?
Ja symptomen jag har haft i en vecka hittills är: extrem trötthet, illamående mitt på dagen samt galet ömma bröst. Kan inte ens krama min fina sambo ordentligt utan att skrika av smärta i brösten. Haha jösses. Annars inga övriga symptom och magen är platt som en pannkaka än så länge så det är nästan som att man inte kan tro på gravtesterna hehe.
Vad roligt för dig! Grattis till graviditeten! Bra tänkt där med jobbet men känn efter själv när du vill berätta för jobbet. Det är deras problem att hitta ersättare så tänk på dig själv bara i den frågan
Ja jag är nervös för mina föräldrar för vi har liksom aldrig pratat om barn eller något. Jag är bara 23 år. Sambon är också 23. Vi har varit ett par i 6 år och förlovade i 2. Vi har köpt bostad och har fasta tjänster så egentligen tror jag inte att våra föräldrar kommer att se negativt på det. Det hoppas jag inte iaf. Känner liksom inte att jag kan försvara en abort på något vis då vi ju faktiskt har förutsättningar för att få en liten. Sen har man ju "övat" inför bebislivet eftersom man har en liten hund man lämnar o hämtar på dagis varje dag hehe