Olycka på dagis. Hur hade ni agerat?

Fast nu ingår det i deras arbete att hantera även oroliga föräldrar, o kunna sätta sig in i andras upplevelser. Jag är egentligen inte alls nojjig men min son på fem grät hysteriskt när jag lämnade honom häromdagen, det har aldrig hänt förut o gjorde givetvis ont i hjärtat o var svårt att släppa men jag hörde inte av mig o frågade hur det gick för jag kände mig dum (pga folk som er). Fröknarna skickade ett sms när han var lugn o berättade det. Som de sa när jag kom för hämtning- de är själva föräldrar, de fattar hur det kan kännas- och det är inget tokigt med det. O givetvis ska jag aldrig skämmas för att ringa dem.

Precis som här, ett barn under tre år som klättrar på "storbarnsområde" bör faktiskt ha en fröken bredvid sig som kan stötta upp om hen tappar taget. Inte stå en meter bort. Barnet hade kunnat bryta nacken, landat på ett annat barn, fakriskt slått ut sina tänder osv. Hade det vart ett äldre barn så hade jag förstått om de stod en meter bort, men inte nu..

Men det är pga föräldrar som er som tycker det är fullt normalt att en 2åring ramlar från höga höjder osv- som barn drunknar, sätter i halsen, ramlar ner fr loft, blir påkörda osv. Och det tycker ni tydligen bara är stärkande för själen. Vidrigt är ordet.