Om han hade ramlat huvet före när du var med honom, hade du inte litat på dig själv heller då? Olyckor händer även de bästa.
Att dom nonchalerar dig kanske beror på att dom redan svarat dig och du släpper ändå inte det här. Inget svar dom ger kan tillfredsställa dig. Dom hade inte ens lämnat honom utan uppsikt eftersom det stod en personal EN METER bort..
Chilla kan du göra själv tycker jag.
Klart han kan ramla när jag är med, men inte från 1,5 meters höjd, För där får han inte vara.
Att dom nonchalerade berodde på att dom skämdes för att dom gjort fel.
Kom ju till mig sen o bad om ursäkt som jag skrev tidigare ifall du inte läst.
Ja en meter bort. EN HEL METER bort.
När så små är uppe på höga höjder ska du inte stå EN METER Bort. Du ska stå precis intill och hålla i. Punkt slut.
Fast nu ingår det i deras arbete att hantera även oroliga föräldrar, o kunna sätta sig in i andras upplevelser. Jag är egentligen inte alls nojjig men min son på fem grät hysteriskt när jag lämnade honom häromdagen, det har aldrig hänt förut o gjorde givetvis ont i hjärtat o var svårt att släppa men jag hörde inte av mig o frågade hur det gick för jag kände mig dum (pga folk som er). Fröknarna skickade ett sms när han var lugn o berättade det. Som de sa när jag kom för hämtning- de är själva föräldrar, de fattar hur det kan kännas- och det är inget tokigt med det. O givetvis ska jag aldrig skämmas för att ringa dem.
Precis som här, ett barn under tre år som klättrar på "storbarnsområde" bör faktiskt ha en fröken bredvid sig som kan stötta upp om hen tappar taget. Inte stå en meter bort. Barnet hade kunnat bryta nacken, landat på ett annat barn, fakriskt slått ut sina tänder osv. Hade det vart ett äldre barn så hade jag förstått om de stod en meter bort, men inte nu..
Men det är pga föräldrar som er som tycker det är fullt normalt att en 2åring ramlar från höga höjder osv- som barn drunknar, sätter i halsen, ramlar ner fr loft, blir påkörda osv. Och det tycker ni tydligen bara är stärkande för själen. Vidrigt är ordet.