CT11 skrev 2016-02-14 19:15:59 följande:
Hej! jag såg din tråd och kände verkligen igen mig, att vilja ställa frågan t dem som har erfarenhet.
Ja skumt att man kan snöa in så här på någonting. Jag ska egentligen vara tacksam att jag ens kunde få barn (fick via insemination på klinik).
De är storasyster och lillebror så jag är orolig att de ska vara långt ifrån varandra både i faktisk ålder men även mentalt. Typ inte ha något intresse av varandra för att de är i helt olika världar osv. Har verkligen snöat in... O tänker att de inte kommer ha glädje av varandra alls osv.
Jag kmr antagligen känna som du när jag får mitt andra barn. Ännu vet jag ju inte ens när det kmr ske. Du har iaf redan två :) men jag tror man ska tänka positivt att man hinner faktiskt ta vara på varje barn när det skiljer ett par år. Det är ju trots allt det största i världen att få barn så vrf stressa fram alla på en gång och inte liksom istället låta de gå en tid så man kan njuta av varenda sekund. Men om man ska tänka på barnens skull så tror jag absolut inte de spelar så stor roll, alltså bara att ens få syskon är ju så värdefullt, du vet ju ändå inte va dina barn gör i tonåren/vuxen ålder. Tex jag har fyra syskon, det skiljer typ 2 år på oss alla förutom jag o min ena lillebror som är just psuedotvilligar (skiljer 15 mån) men nu är jag 23 år och min syster (2,5 år äldre) bor utomlands och jag har faktiskt mest kontakt med mina bröder som är 4 och 6 år yngre än mig. Vi umgås inte som vänner men som syskon, vi kan ändå liksom prata. Och som små lekte vi allihop. Jag vet dock hur lätt det är att haka upp sig på detta med ålder o syskon för jag är själv där nu men jag tror man ska se de att det är värdefullt att ens ha syskon.