Varför är ni ensamstående förälder?

Intressant. Följer!

För att jag och sonens pappa inte var kära i varandra längre efter 10 år utan hade blivit som syskon. Vi är fortfarande vänner och har bra kontakt och umgås ibland. Vi har sonen varannan vecka.

Jag har en ny och han har precis träffat någon han med. Det som är så skönt är att man slipper det här med att vara småirriterad på varandra varje dag, för det var så det var på slutet när vi bodde ihop.

Har två barn. Med min flicka som är 13 år i dag blev jag lämnad av pappan när hon var tre veckor gammal, pappan kände sig inte mogen att ta föräldraskapet... Med min son som i dag är 8 år var det ett gemensamt beslut mellan hans pappa och mig när sonen var 4 år.

För barnens pappa tror jag familjelivet kom som en chock efter att han och jag hade haft ett långt förhållande innan barnen. Han började jobba jämt och var nästan aldrig hemma. Kom på honom med att ha varit otrogen under ett års tid vilket gjorde att jag bröt upp på studs. Han har aldrig varit jätteintresserad av barnen och har noll koll på skolan, tandläkarbesök osv. Numera har denna "fantastiska" personlighetsförändrade person även ett fängelsestraff bakom sig vilket väl inte gör mig mer av åsikten att barnens bästa är att vara hälften av tiden med honom. Tidigare så ansträngde jag mig verkligen för att de skulle ha en så bra kontakt som möjligt med honom men nu när de har blivit större så vill de helt enkelt inte träffa honom så ofta och jag kommer inte att övertala dom på något sätt.

Det är fortfarande en sorg att det här är hur det blev. Jag anstränger mig hårt för barnens skull men jag känner mig ofta otillräcklig, för trött efter jobbet, för lite glad. Barnen hade förtjänat en enklare uppväxt. De runt mig tycker att man får se det positiva, att barnen lär sig att det finns ett värde i att kämpa och aldrig ge upp. Och att det materiella inte är det som räknas, allt det där jag tog för givet tidigare. Att det som räknas är att man lyssnar, diskuterar och visar kärlek och omsorg om sina barn, att trötthet inte är det värsta.

Oj, mycket text blev det...:)

Mina barns pappa fick nån ålderskris eller nåt. Han valde att ta ut skilsmässa och sedan flytta utomlands. Jag fick aldrig någon bra förklaring till varför. Vi var tillsammans i 10 år, vi har två barn.

Mitt barns far slutade ha sex med mig den dagen det var för sent för abort. Han var som vanligt bland folk, höll mig i handen etc. men hemma var det hörlurar och TV 8h/kväll. Bara kommunikation om nödvändiga praktiska saker, vägrade diskutera sitt förändrade beteende.

Han höll sitt löfte att vara hemma och ta hand om barnet och hem när jag försörjde oss (bodde inte i land med föräldraförsäkring) men efter 4 år hade jag fått nog. Eller, jag hade fått nog mycket tidigare, men jobbade så mycket att jag inte orkade göra något åt situationen.

För att mitt ex var en otrogen hora. Vad ska man säga. Skenet bedrog, uppväxten hade hon bra, inget att skylla på direkt. Ålderskris eventuellt (30) men inget jag godtar som ursäkt.