Elak biomamma

Men alla biomammor är väl elaka, jämfört med de perfekta bonusmammorna

Jag brukar tvinga min dotter att lukta på hundbajs när hon pratar med sin pappa, för att koppla honom till en påse skit.

Eller inte.

Bor barnen hos er  varannan vecka? Om inte, varför? Kanske dags för det?

Blir man bonusmamma när man bara är särbo? Shit.. Dåd har man varit bonusmamma till flera barn utan att veta om det, några av killarna jag dejtade när jag var singel hade nog barn.

Nä men seriöst TS. Du har pappans historia... Du lever inte ens med pappan i vardagen och bör kanske inte lägga dig i innan. Du känner inte barnen mer än att du dejtar deras pappa. Att då ge dig efter barnens mamma är lite överkurs..

Den största delen av den bild du fått av barnens mamma, är en bild som din särbo format åt dig.

Mitt ex snackar också en massa skit om mig och beskyller mig för än det ena, än det andra. - Inte ens hälften är sant.

Han gjorde samma sak när vi var tillsammans; dvs snackade skit om sitt ex till mig, så pass att jag till slut blev rädd för kvinnan. Nu i efterhand har jag förstått att hon är helt ofarlig!

Mångs bittra morsor i styvföräldratrådarna som vanligt. Morsor kan ju aldrig görs fel, så perfekta och dukiga men baktalade av alla. Era stackare.

Ts. Det bästa du kan göra är att odla en god relation med barnen. Visa att du är en pålitlig och schyst vuxen som dom kan prata med och lita på och snacka inte skit om morsan (fast hon säkert beter sig som en idiot).

Flera svar och knappt någon tar TS på allvar utan går in för att tråka henne, beskylla henne för att ljuga, ifrågasätta hennes relation till partnerns baen eller framhäva att mamman förmodligen visst är en superbra människa och mamma.. För det är något man automatiskt blir om man är mamma och inte lever ihop med pappan :/ ?

Varför inte faktiskt försöka fokusera på frågeställningen i TS TROTS att hon råkar vara "bonusmamma"? För ovanlighetens skull menar jag?

TS - tyvärr tror jag att en del föräldrar låser sig så i sina egna sårade känslor, eller i sin ilska över den andra partnern. Man är sviken och kan inte skilja på den egna relationen med personen och barnens relation med sin andra förälder.

Står man utanför ser man ganska tydligt att föräldern beter sig oresonlig och att barnen är de som far mest illa. Personen som beter sig såhär verkar dock inte se det. Jag har själv haft vänner som blivit som förbytts när det kommit att handla om deras ex, oftast barnens pappor. De tänker inte länge klart och minsta lilla sak (att pappan gett barnen Coca cola, låtit barnen vara vakna en timme extra eller att de åkt på resa utan att berätta i minsta detalj för mamman) blir extremt stora saker som får mamman (i de fall jag träffat på) att se rött och förlora förmågan att tänka klart.

Vet dock inte vad man kan göra åt det... Be föräldern att följa med på samarbetssamtal? Kanske "går det fram" att barnen mår dåligt om det kommer från någon annan?

Beroende på barnens ålder så kanske skaffa en mobiltelefon till dem?

Och ja. Jag tror att barnen märker av och mår väldigt dåligt av att en förälder pratar illa om deras andra förälder. Det är ett stort svek mot barnet och ett sätt att faktiskt prata illa om sitt barn i samma veva. För barnet älskar föräldern. Vem mår bra av att konstant få höra att ngn man älskar är hemsk?

Om det är så illa som du beskriver, att mamman straffar barnen med att inte prata med barnet för att det haft kontakt med pappan, eller står och skriker bakom för att förstöra under samtal - då tycker jag att pappan allvarligt skall söka boendet.

I första hand samarbetssamtal. I andra hand ansöka om boendet. Möjligtvis anmäla till soc också, för ett barn kan omöjligtvis må bra av detta.

Jag tycker pappan skall skriva ner allt som mamman gör. Varje gång hon förstör samtal mellan pappa och barn. Varje gång hon fryser ute ett barn för kontakt med pappan. Varje gång hon försöker försvåra överhuvudtaget.

Inget barn skall behöva leva med en förälder som misshandlar dem. För det är faktiskt vad det är du beskriver. Det spelar ingen roll om det är en mamma eller pappa, och att människor som svarat här fokuserar på att du ljuger, din relation eller mammors allmänt förträfflighet istället för att reagera över att barnen blir psykiskt misshandlade av sin förälder säger en hel del om dem som skriver och hatet mot bonusmammor här på forumet.

Det gäller dock inte alla.

Vissa föräldrar går "bananas" och ser inte att det är barnen som mår dåligt när de låter sin ilska över exet få fritt utlopp.

Visst finns möjligheten men varför antar man automatiskt något sådant när en person ber om hjälp och samtidigt beskriver en situation där barnen måste må fruktansvärt dåligt om det stämmer?Varför tar man för givet att någon ljuger, hittar på eller har blivit förd bakom ljuset - med ENDA anledningen att personen råkar vara ihop med en man som har barn sedan tidigare?

Är ni inte mer "open minded" än så?

Är ni så fastlåsta i era föreställningar och förutfattade meningar?

Allt jag menar är att en ÅSIKT kräver INSIKT!

Det hon skriver om är hörsägen. Hon har inte bevittnat detta själv.

Sedan kan det mycket väl vara som hon skriver, kanske till och med värre. Men det kan vara totalt överdrivet av hemma särbo också - kanske till och med helt utan sanningshalt.

Varför ska vi utgå från att det inte stämmer? Om man ska göra det i varje tråd finns ju inget att diskutera, för alla trådar kan ju vara fejk eller osanna.