Fortsättning på mina nattliga problem.... Somnar mellan 22-23 varje kväll och sen vaknar jag runt 00 och kan inte somna om.
Vaknade nu inatt igen vid 00.30. Låg vaken som föregående nätter och bebis var helt stilla. Började oroa mig, fick ångest. Drack vatten, åt youghurt, buffade, låg på "fel sida" och rätt sida.
Vid 02.30 var jag så uppeldad eftersom jag inte fick någon reaktion att jag fick världens panikångestattack och maken hörde mig och kom upp.. Jag kunde knappt andas och var helt förstörd. Han ringde förlossningen och förklarade och de pratade med honom sen ville de prata med mig. Så ville de att vi skulle komma in.
Bebis hade fortfarande inte rört på sig alls, jag var som i trans typ och helt säker på att han var död. Kom in vid 03.15 och fick direkt CTG på. Bebis hjärtljud hördes och jag blev ledsen igen... sen sa hon åt mig att lägga mig på den högra sidan (som bebis inte gillar) och helsike som han började hålla på då. Så låg jag där och skämdes resten av kurvan. Sen kom en läkare och gjorde ett ultraljud. Det såg bra ut och han var nöjd med kurvan. 03.50 fick vi åka hem igen.
De var jätteförstående och snälla och maken är super men han kan ju inte vara vaken med mig nätterna igenom och hålla mig i handen liksom.
Jag har vart så inställd på att inte gå över tiden, och nu är varje, varje dag en jävla plåga. All oro jag kämpat med att hålla inne bubblar över!
Var hos min BM nu på eftermiddagen och hon gick igenom anteckningarna, fina fosterrörelser, fin kurva/ljud.
Fick lyssna igen och idag har han vart mycket mer aktiv än igår så det är skönt.
Mitt blodtryck har legat på 50 eller 60 / 120 men nu stigit till 80/120 och BM tyckte säkert det berodde på att det är förlossning på G. Jag blir arg bara hon säger så... För för mig blir det bara falska förhoppningar. Men maken fick lite extra energi av det så det var ju bra.
Skönt att det snart är helg så jag har maken i närheten. Han är den enda som jag blir lugn utav!
