Vad kommer hända

Ursäkta mig ts.. Måste bara säga att jag tycker fruktansvärt synd om din 13-åriga dotter. Du verkar bara tänka på dig själv och din nya familj. Stackars barn med en mor som inte mår bra och en far som inte vill ha henne.

Om du bildar "ny" familj igen om 5-6 år.. Ska du då göra samma sak med din 2,5 åring som du planerar för din 13-åring?

Ok vi skippar predikan, jag är säker på att du redan har gett dig själv en som är mycket hårdare.

Vad finns det för resurser och alternativ? Det här är ju ditt problem att lösa och du måste informera dig om vilken typ av avlastning och fördelning som är möjlig att uppbringa och vilken som inte finns tillgänglig. Se till att omedelbart få kontakt med soc och bup så att du aktivt kan vara med att finna lösningen. Är mamman helt oförmögen att ha en del av boendet? Finns det någon släkting som kan avlasta? Energiska och ungdomliga mor- eller farföräldrar som kan axla en del av föräldraansvaret? Skulle en mindre lägenhet för dottern och dig (med avlastning) kunna fungera för att minska trycket på din andra familj utan att överge din äldre dotter? Internatskola? Hemundervisning och delat boende? Gudföräldrar? 

Ta tag i situationen NU och styr upp så att ni kan få dottern på rätt köl medan hon fortfarande är så pass ung. 

Om ingen av föräldrarna vill ha barnet så placeras barnet i fosterfamilj. En fosterfamilj som hon antagligen si sin jakt på trygghet och kärlek skulle testa till förbannelse och sedan omplaceras ett antal ggr tills hon är helt förstörd.

Obegripligt att ni tillåtit att situationen blivit så rotlös med flera flyttar fram och tillbaks.... Och nu överger du flickebarnet.. Fy....

Om ingen av föräldrarna vill ha barnet så placeras barnet i fosterfamilj. En fosterfamilj som hon antagligen si sin jakt på trygghet och kärlek skulle testa till förbannelse och sedan omplaceras ett antal ggr tills hon är helt förstörd.

Obegripligt att ni tillåtit att situationen blivit så rotlös med flera flyttar fram och tillbaks.... Och nu överger du flickebarnet.. Fy....

När hon bott hos oss vilket vi har provat i flera olika varianter varannan vecka,varannan helg och nu senast permanent. Vi har gjort allt för att få det att fungera. Hon kunde fått det hur bra som helst!. Men det kräver ju oxå att barnet själv vill!. Hon har valt att isolera sig på sitt rum när hon bott här, osvsett vad vi försökt med...

Men hon kanske inte kände till att detta var ett tidsbegränsat erbjudande? Kanske behövde hon mer tid på sig?

Vad ska du säga när hon blir 30 år? Hur ska du förklara att du inte ville ha henne längre? Tror du hon kommer glömma? Hon är bara 13 år! En väldigt jobbig ålder också. Och hon har varit med om en hel del låter det som.

Men nu ber ni ju om mer hjälp, eller hur? Bup och soc. Att be om hjälp är starkt! Att leta nya lösningar! Hon är ett barn och det är faktiskt inte relevant om hon inte vill för det är ni som föräldrar som måste styra upp situationen. Inte själva, och inte utan hjälp, men det är ändå ditt ansvar och inte hennes att få det att fungera.

Ja hon får hjälp eftersom hon inte mår bra psykiskt. Men ni har nog samtidigt missupfattat lite. Jag tänker inte överge mitt barn!. Vi träffas kontinuerligt på tu man hand och hittar på saker. Det är boendet som är problemet

Har erfarenhet i en nära relation där bio-föräldern och dennes nya sambo tvingade barnet 15 år flytta hemifrån eftersom de (de vuxna) inte tyckte det funkade att bo ihop med den bångstyriga tonårstjejen längre. Det var deras första tonåring och deras tålamod var noll.

Denna tonåring är nu vuxen och lider av svår ångest och minns sin barndom som ett svart hål.

Känns inte som att det är jättesvårt att räkna ut hur din dotter mår med tanke på det du berättat om ditt lyckliga liv med din nya fru och ert nya barn. Hon känner sig nog hyfsat utanför.. Och du berättar att det blir skilsmässa om ni alla bor ihop. Tycker vem?!

Ja 13 åringar behöver som bekant bo hos sina föräldrar..... Idiot.

Finns det någon annan nära släkting som hon har en bra relation med som hon kan testa att bo hos?

Ja hon har en väldigt bra relation till sin farmor och farfar. Men dom bor ganska långt ifrån där hon bor idag. Hon är där ett par helger i månaden, men att flytta dit permanent är nog inte aktuellt eftersom mina föräldrar börjar bli gammla.

Jadu drottningen70 du får gärna kalla mig idiot eller vad du vill!. Inte så lätt att förstå om man inte själv varit i situationen.

Förstår inte hur du tänker...Hon är din dotter...Hon är ditt ansvar! Lika mycket som det är ditt ansvar att skydda dig om du inte är redo för ansvaret att få ett barn...Om det skulle ta slut ned din nuvarande fru som du har en 2,5 åring med...Ska du då "strunta" i det barnet också? Förstår att det kanske är svårt om hon flyttar till er...Men ni får väl hitta en lösning och så får du och din fru vara starka tillsammans! ????

Har du pratat ordentligt med din dotter om hur hon känner? Har hon fått någon riktig chans till att uttrycka det hon känner till dig? Jag kan tänka mig att hon känner sig åsidosatt av dig eftersom du skaffat ny familj... Varför vill hon inte bo hos mamman? Varför har det slutat i katastrof när hon bott hos er och på vilket sätt påverkar hon er familj negativt? 

Familjeterapi kanske kunde hjälpa om ni inte kan prata med varandra utan att det blir bråk, så har ni någon som medlar och sätter stopp när det behövs.