Förtvivlat trött - vredesutbrott hos 4-åring
Min son är 4,5 år och har egentligen fram till nu inte haft så mycket av det man kallar "trotsålder". Han har varit rätt lätt att avleda och oftast på gott humör. Har ett äldre barn också som var värre i yngre ålder. Men nu tror jag att jag får sota för att 4-åringen varit så pass lugn i humöret tidigare. För några månader sedan började han få fruktansvärda vredesutbrott för minsta lilla. Han är väldigt oförutsägbar, ofta är det en småsak som får honom att bli fly förbannad och verkligen "koka över". Kan t.ex. vara att någon annan tryckte på hissknappen eller att det är "fel" mat till middag. När han blir arg så blir han fruktansvärt utåtagerande och aggressiv. Han flyger på sin bror som är några år äldre och bits eller klappar till honom ordentligt. Brorsan är snäll och slår inte tillbaka. 4-åringen kan också försöka slå eller bita mig eller pappan. Han är aldrig utåtagerande eller bråkig på förskolan eller om vi har barnvakt utan det är bara hemma. Ibland om jag ska hämta på förskolan eller hos barnvakt så kan han ha varit hur lugn som helst där men så fort han ser mig blir han rasande över någon liten sak och börjar slåss =( Kan tillägga att han bara är på förskola ca 20 timmar/vecka, jag är hemma med honom mycket.
Under eftermiddagen idag var det rent förtvivlat läge. 4-åringen blev rasande på storebror över något i ett spel och bet honom hårt i armen. Jag blev såklart arg och tog honom därifrån. Han blev då helt tokig och tog en vattenkanna i köket som han kastade vilt omkring sig med resultat vatten överallt. Han försöker också flyga på både mig och brorsan samt kasta sönder allt han kan få tag på. Jag såg ingen annan lösning än att hålla honom i knät för att han inte skulle skada sig eller mig vilket gör honom ännu argare! Han skrek tills han först kissade på sig och sen somnade han till slut. Skrek nog i en timme. Känns inte alls roligt och jag vet inte vad jag ska göra med honom när det blir så här. Jag väckte honom sen och då var han lugn. Är helt slut och känner mig fortfarande jättearg.
Någon annan med "arga barn" och hur gör ni? Jag har försökt med att han ska vara på rummet när det blir så här också men han springer ut därifrån hela tiden och vill slåss/bitas om jag inte håller för dörren eller håller fast honom så det går inte bra.
Inga påhopp tack! Jag tror inte han har någon diagnos eller sånt för han är hur välfungerande som helst på fsk med kompisar/personal. Han är värre än värst mot mig som mamma men jag tror det beror på att jag är mest med honom och är hans största trygghet. Blir så fruktansvärt less och trött bara.
