Inlägg från: calabalic |Visa alla inlägg
  • calabalic

    Ni som gjorde snitt med 1:a, blev det snitt även med 2:a?

    Jag gjorde kejsarsnitt pga säte med första barnet och nu är jag gravid igen och grubblar lite på hur nästa förlossning ska bli. På ett sätt är jag nyfiken på vaginalt, få uppleva det eftersom det inte blev så förra gången. Samtidigt gick snittet jättebra så det vore ju "bekvämt" om det blev så igen, nåt man känner till och känner sig trygg med. Hur blev det för er, blev det snitt även med 2:an? Och vad var skälet till att det blev snitt med 1:a?

  • Svar på tråden Ni som gjorde snitt med 1:a, blev det snitt även med 2:a?
  • calabalic
    Mee skrev 2016-02-17 21:39:05 följande:

    Med första barnet blev det snitt pga misslyckad igångsättning vecka 42+1. Var en lång och utdragen förlossning med konstgjorda värkar som inte ledde någonstans, var öppen 3 cm från början till slut.

    Fick mitt andra barn för snart en månad sedan och den slutade faktiskt med en vaginal förlossning. Trodde aldrig att det skulle ske pga den första förlossningen.

    Allting började med värkar under lördagen och vattenavgång natten mot måndag. Hon föddes onsdag morgon vaginalt som sagt. Blev lite komplikationer med ganska mycket blodförlust (1800 ml) pga att delar av moderkakan fastnade i ärret från kejsarsnittet.

    Den förlossningen var längre än den första :P

    Det är bara att fråga om ni funderar på något :)


    Tack för din info! Tror aldrig jag har hört om nån förut vars igångsättning inte funkade. Men så bra att det funkade av sig själv andra gången! Det där med komplikationen är nåt jag varit lite orolig för också, om snittet kan orsaka problem vid en vaginal förlossning. Har läst skräckhistorier om brusten livmoder och sköra slemhinnor runt ärret. Jag blev nämligen (oplanerat) gravid redan 3-4 månader efter mitt snitt. Hur lång tid gick det mellan dina barn? Hade de sett att moderkakan satt fast i ärret före förlossningen eller kom det som en överraskning?
  • calabalic
    Lisasmor skrev 2016-02-17 23:08:36 följande:

    Jag gjorde snitt med första barnet pga sätesbjudning. Lugn och fin upplevelse utan komplikationer. Två år senare födde jag andra barnet vaginalt efter igångsättning i v.42+1. En jättehäftig, men betydligt mer ansträngande, upplevelse. Väldigt nöjd med båda mina förlossningar men ville gärna föda vaginalt och är glad att jag fick möjligheten till det den här gången. En anledning är tex att jag mycket möjligt vill ha fler barn och inte begränsas av "onödiga" skador på livmodern.

    Jag var också orolig för livmodersruptur innan min förlossning, särskilt eftersom det blev igångsättning (vilket rejält ökar riskerna). Finns rätt mycket information på näten om VBAC som det kallas när man föder vaginalt efter KS, läs på och diskutera risker/ fördelar med din BM. Lycka till!


    Till mig sa läkaren att de i vårt landsting inte gör igångsättning på personer som gjort snitt tidigare. Hade du extra kontroller/bevakning under förlossningen pga ökade risken? Fick du välja själv om du ville göra snitt igen eller inte?

    Jag har funderat lite på varför min första hamnade i säte egentligen, om det finns en orsak så att även nästa hamnar så. Men han låg i rent säte (dubbelvikt) redan i v.20 såg vi på RUL och sen låg han kvar så. Låg din första i säte tidigt? Vände sig din andra i god tid före förlossning?
  • calabalic
    Miracle2015 skrev 2016-02-17 23:50:38 följande:

    Snittad två ggr akut. Första förlossningen värksvag, igångsättning funkade inte. 72 timmars pinvärkar och öppen 4 cm. Var i v 43. Det blev ett planerat akutsnitt eftersom inget hände trots dropp, hinnorna tagna.

    Andra barnet föddes 13 år senare, dec-15. Jag ville absolut prova och se om jag kunde komma igång i värkarbete, så jag var inte alls inne på snitt, ville inte alls planera det. I v 40+ gjordes 2 igångsättningsförsök som jag inte svarade på alls. Efter 48 timmars försök att kicka igång min kropp lägger sig bebis plötsligt i tvärläge och då blev det ett akut snitt.

    Om jag får fler barn måste jag snittas planerat i god tid då livmodern är ärrig och tunn, upptäcktes nu vid andra snittet. Så det var tur att bebisen la sig på tvären, det hade kunnat bli allvarliga komplikationer vid en vaginal förlossning.


    Oj var din livmoder ärrig och tunn trots att det gått 13 år efter förra snittet?! Och jag som bara kommer ha 13 månader mellan mina snitt.. Vet de nåt varför din livmoder blivit så, hade vävnader växt samman eller nåt? Tog det lång tid för dig att återhämta dig, sluta blöda och ha ont efter första snittet? Var det ett vanligt bikinisnitt utan komplikationer? Ursäkta många frågor men nu blev jag lite nojig..
  • calabalic
    Anonym (2snitt) skrev 2016-02-17 23:52:18 följande:

    Snitt med första pga värksvaghet och lång utdragen förlossning som aldrig gick mer än till 7 cm. Vidrig upplevelse var skräckslagen för snittet i andra graviditeten som tyvärr också slutade med snitt men den gången pga för snabbt förlopp så bebis blev stressad och det blev därför ett ur-akut snitt den gången. Min livmoder var dessutom bara millimeter från att brista så tur ändå men jag är oerhört besviken över att inte ha fått föda vaginalt!


    Ojdå vilken otur du haft. Men tur ändå att snitt finns som reservalternativ, för annars skulle det ju inte slutat så bra. Men shit vad läskigt att livmodern var nära att brista, hur märktes det att den nästan brast?
  • calabalic
    Josefine1991 skrev 2016-02-19 00:06:25 följande:
    Min igångsättning misslyckades också. Blev akut snitt i januari -15. Då jag hade konstiga värkar. Fick lixom inte ut han. Hade ont o blev trött men de hände inget. sen va de tvungna att snitta.. Är livrädd för detta igen då mitt snitt va en mardröm. Värkar i 2 dygn. Akutsnitt och pojken skriker inte o andas inte och de får hjälpa honom att komma igång med andningen i 4 minuter.. De va mina längsta minuter i hela mitt liv. Trodde han va död ???? fy!!!
    Hu vad läskigt! Min son mådde bra när han kom ut så jag fick hälsa på honom, men sen blev han lite blå så de fick jobba igång honom, men det var nog bara nån minut eller så. Och jag var rätt vimmelkantig då plus att de ju gått till ett annat rum så jag hängde inte alls med vad som hände. Kanske lika bra. Att det ska vara så kritiskt med nåt så naturligt som att föda barn alltså.. Förstår att du är rädd för snitt!
  • calabalic

    Alltså läkare och alla säger ju att det finns en liten risk, men att den är väldigt liten, att det blir komplikationer vid andra förlossningen om man är snittad tidigare. "Jag har aldrig varit med om nån svår komplikation under mina 25 år i yrket" känns det som alla säger. Men nu är det ju hittills tre i den här tråden redan som fått komplikationer! Blodförlust pga moderkaka fastvuxen i ärret, tunn och ärrig livmoder, och så en som var jättenära att brista. Man undrar nästan om läkarna undanhåller verkligheten för att de vill att man ska föda vaginalt i första hand?!

  • calabalic
    Miracle2015 skrev 2016-02-19 08:00:44 följande:

    Tror inte du alls ska jämföra dig med mig, bli inte rädd! Orsaken varför min livmoder såg/ser ut så vet man inte men det finns stora sammanväxningar. Hela bakre delen av livmodern är sammanvuxen med buken bl.a. Något hände efter första snittet och mina äggledare växte ihop också. Det var egentligen det enda jag visste för det har man sett i utredning för 11 år sedan. Blev helt enkelt intr gravid med barn nr 2 och detta var orsaken. 13 år senare blev jag spontant gravid trots allt, men då visste ju varken jag eller läkarna hur det såg ut inne i buken. Mitt fall är inte normalfallet, så försök att inte oroa dig!


    Jaha, då förstår jag. Läskigt att det kan bli så av ett snitt ändå! Men så fantastiskt att du lyckades bli spontant gravid till slut trots allt. Tack för svaret.
  • calabalic
    Förstaförsökaren26 skrev 2016-02-19 09:13:12 följande:

    Jag snittades med första barnet dec 13. Gick över 16dgr å förlossningen startade spontant men efter 32timmar öppnade jag mig 6cm å det fick då bli snitt.

    Jan 16 var det dags för barn nr2 man gjorde en röntgen av mitt bäcken å det visade att jag inte var för liten som man misstänkt efter första barnet! Hade förlossningsplan där det skrevs in att blir det utdraget utan progress ska snitt göras! Vattnet gick 16/1 på BF å värkar kom igång 17/1 vid 16 tiden in till förlossningen runt 19 hade då värkar varannan minut som var starka. Timmarna gick å vid kl 3 18/1 var jag öppen 7cm å kl 8 sedan var det samma antal cm. Det började diskuteras snitt å jag greps av panik å skrek att jag ville ha snitt. Hade då haft värkar varannan minut som sagt i ca 14timmar. 2tim ef beslut föddes våran son via snitt. Ångrar mig så att jag gav upp!! Är en stor sorg känner jag. Vet dock inte om jag ens hade kunnat öppna mig helt. BM vid förlossningen sa att de hade återigen kollat mina röntgenbilder å att jag tydligen har aningens för litet bäcken! Ska iväg på måndag å diskutera min förlossning å ev framtida graviditeter.


    Tack för din story, tycker inte att det är konstigt att du "gav upp" i den situationen men jag kan också förstå sorgen om du väldigt gärna hade velat få uppleva vaginal förlossning. Efter två snitt vill de väl helst inte att man föder vaginalt om jag förstått rätt, iaf i mitt landsting. Men vad konstigt att de först tyckte att ditt bäcken såg lagom stort ut och sen ändrade sig!! Man vill ju gärna kunna lita på den första bedömningen. Var det ett större barn än de trodde?
  • calabalic
    SkogsstjärnN skrev 2016-02-19 10:24:08 följande:

    2005 - Snittades akut med första pga av misslyckad igångsättning / moderkaksavlossning (lång historia men oklart vad som är rätt, läkarna säger olika). Det var då ett katastrofsnitt som de kallade det då, ur-akut numera. Höll på att snittas på förlossningen men de fick i sista sekunden en operationssal. De öppnade mig hela vägen mellan höftbenen vilket jag inte reagerade på förens jag var gravid med nästa.

    2015 fick jag nästa dotter och var inställd på vaginal förlossning då det inte fanns något hinder pga av snittet. Blev dock sjuk och behövde förlösas och då var inte igångsättning aktuellt pga av ärrbildning. Blev ett planerat akutsnitt eftersom det var säkrare. Det visade sig att min livmoder växt fast i allt (typ) och det tog väldigt lång tid att öppna upp mig och skära isär sammanväxtningarna. Det var därför jag haft så ont hela graviditeten då en växande livmoder som sitter fast på höften, blåsan osv inte är snällt mot kroppen. De menade att det hade nog slutat i snitt även om förlossningen startat själv. Men att ha så mycket sammanväxtningar är väldigt ovanligt:)


    Det är förmodligen ovanligt ja, men när man hör om det förstår man varför läkarna ändå helst vill att man föder vaginalt. Att det finns risker som inte visar sig förrän långt senare. Förstår att du måste haft väldigt ont. Hade du märkt nåt av sammanväxtningarna innan du blev gravid igen? Visste de innan förlossningen att du hade mycket sammanväxtningar? Tänkte på att de inte ville sätta igång pga ärrbildning. Tack för ditt svar!
  • calabalic
    Zora skrev 2016-02-27 21:38:39 följande:

    Med första barnet, 2013, blev det snitt pga säte och tillväxthämning. Planerat, även om det bara var 5 dagar från att det bestämdes att jag skulle snittas tills det blev snitt. Var helt inställd på vaginalt, så det blev lite chockartat. Snitt fanns inte riktigt i min värld även om jag såklart var medveten om att en förlossning kan sluta med snitt. Skulle egentligen jobbat 2 v till, men så blev det inte..

    Andra barnet, 2015, var jag helt övertygad om vaginalt, även om det på ett sätt skulle kännas tryggare med planerat snitt eftersom jag ju visste hur det gick till. Men tyvärr blev det inte så, det blev det jag minst av allt ville (förutom katastrofsnitt), akutsnitt. Även detta barn låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. Bebisen satt fast. Fick tid för planerat snitt, men sen drog det igång nästan en vecka innan snittiden, så då blev det akutsnitt.

    Jag kommer aldrig att få föda vaginalt och det är jag väldigt ledsen för.. Är ändå glad att det drog igång så jag åtminstone fått känna värkar, men hade så gärna velat föda vaginalt den här gången. Ville det nästan ännu mer efter att fått känna värkarna, även fast det gjorde sjukt ont.

    Vi har funderingar på ett tredje barn, men helt ärligt så vet jag inte om jag vågar mig på ett snitt till, även fast mina två gått bra (hade lite komplikationer efter första, men inget allvarligt) Riskerna ökar ju med varje snitt och jag är rädd för att ärret inte ska läka bra, att jag får ont och känner av snittet länge (för all framtid) att moderkakan ska växa fast osv osv. + att jag inte är sugen på rehabiliteringen efteråt. Tycker det har varit jobbigt att inte få lyfta, ha svårt att resa sig, lägga sig osv för att inte tala om att ta hand om en 2-åring samtidigt..


    Tack för ditt svar! Vad tråkigt att du aldrig kommer få uppleva det när du så gärna vill. :( Har du fått nån orsak till varför båda barnen var i säte? Och jobbigt att behöva avstå från en tredje bara pga att man inte vill snittas igen. Är det helt omöjligt att få föda vaginalt efter två snitt?
  • calabalic

    Tänkte bara att jag skulle berätta hur det blev för mig själv också. Gjorde ju som sagt planerat snitt pga säte förra sommaren och det gick jättebra, läkte bra och snabbt. För drygt två veckor sen föddes nr 2 i v.42 och jag var helt inställd på vaginal förlossning. Det blev 24h värkarbete varav 12h hemma, men så slutade det ändå med urakut snitt pga hotande syrebrist och dåliga hjärtljud. Hade bara öppnat mig 5 cm på 24h så det var nog värksvaghet som var grundorsaken, plus att dottern inte riktigt ville komma ner i bäckenet ordentligt. Snittet gick iaf bra även om återhämtningen blev jobbigare den här gången (äter antibiotika pga infektion i såret oxå), men viktigast: inga komplikationer på dottern.

Svar på tråden Ni som gjorde snitt med 1:a, blev det snitt även med 2:a?