Ni som gjorde snitt med 1:a, blev det snitt även med 2:a?

Med första barnet blev det snitt pga misslyckad igångsättning vecka 42+1. Var en lång och utdragen förlossning med konstgjorda värkar som inte ledde någonstans, var öppen 3 cm från början till slut.

Fick mitt andra barn för snart en månad sedan och den slutade faktiskt med en vaginal förlossning. Trodde aldrig att det skulle ske pga den första förlossningen.

Allting började med värkar under lördagen och vattenavgång natten mot måndag. Hon föddes onsdag morgon vaginalt som sagt. Blev lite komplikationer med ganska mycket blodförlust (1800 ml) pga att delar av moderkakan fastnade i ärret från kejsarsnittet.

Den förlossningen var längre än den första :P

Det är bara att fråga om ni funderar på något :)

Jag gjorde snitt med första barnet pga sätesbjudning. Lugn och fin upplevelse utan komplikationer. Två år senare födde jag andra barnet vaginalt efter igångsättning i v.42+1. En jättehäftig, men betydligt mer ansträngande, upplevelse. Väldigt nöjd med båda mina förlossningar men ville gärna föda vaginalt och är glad att jag fick möjligheten till det den här gången. En anledning är tex att jag mycket möjligt vill ha fler barn och inte begränsas av "onödiga" skador på livmodern.

Jag var också orolig för livmodersruptur innan min förlossning, särskilt eftersom det blev igångsättning (vilket rejält ökar riskerna). Finns rätt mycket information på näten om VBAC som det kallas när man föder vaginalt efter KS, läs på och diskutera risker/ fördelar med din BM. Lycka till!

Snittad två ggr akut. Första förlossningen värksvag, igångsättning funkade inte. 72 timmars pinvärkar och öppen 4 cm. Var i v 43. Det blev ett planerat akutsnitt eftersom inget hände trots dropp, hinnorna tagna.

Andra barnet föddes 13 år senare, dec-15. Jag ville absolut prova och se om jag kunde komma igång i värkarbete, så jag var inte alls inne på snitt, ville inte alls planera det. I v 40+ gjordes 2 igångsättningsförsök som jag inte svarade på alls. Efter 48 timmars försök att kicka igång min kropp lägger sig bebis plötsligt i tvärläge och då blev det ett akut snitt.

Om jag får fler barn måste jag snittas planerat i god tid då livmodern är ärrig och tunn, upptäcktes nu vid andra snittet. Så det var tur att bebisen la sig på tvären, det hade kunnat bli allvarliga komplikationer vid en vaginal förlossning.

Snitt med första pga värksvaghet och lång utdragen förlossning som aldrig gick mer än till 7 cm. Vidrig upplevelse var skräckslagen för snittet i andra graviditeten som tyvärr också slutade med snitt men den gången pga för snabbt förlopp så bebis blev stressad och det blev därför ett ur-akut snitt den gången. Min livmoder var dessutom bara millimeter från att brista så tur ändå men jag är oerhört besviken över att inte ha fått föda vaginalt!

Tror inte du alls ska jämföra dig med mig, bli inte rädd! Orsaken varför min livmoder såg/ser ut så vet man inte men det finns stora sammanväxningar. Hela bakre delen av livmodern är sammanvuxen med buken bl.a. Något hände efter första snittet och mina äggledare växte ihop också. Det var egentligen det enda jag visste för det har man sett i utredning för 11 år sedan. Blev helt enkelt intr gravid med barn nr 2 och detta var orsaken. 13 år senare blev jag spontant gravid trots allt, men då visste ju varken jag eller läkarna hur det såg ut inne i buken. Mitt fall är inte normalfallet, så försök att inte oroa dig!

Jag snittades med första barnet dec 13. Gick över 16dgr å förlossningen startade spontant men efter 32timmar öppnade jag mig 6cm å det fick då bli snitt.

Jan 16 var det dags för barn nr2 man gjorde en röntgen av mitt bäcken å det visade att jag inte var för liten som man misstänkt efter första barnet! Hade förlossningsplan där det skrevs in att blir det utdraget utan progress ska snitt göras! Vattnet gick 16/1 på BF å värkar kom igång 17/1 vid 16 tiden in till förlossningen runt 19 hade då värkar varannan minut som var starka. Timmarna gick å vid kl 3 18/1 var jag öppen 7cm å kl 8 sedan var det samma antal cm. Det började diskuteras snitt å jag greps av panik å skrek att jag ville ha snitt. Hade då haft värkar varannan minut som sagt i ca 14timmar. 2tim ef beslut föddes våran son via snitt. Ångrar mig så att jag gav upp!! Är en stor sorg känner jag. Vet dock inte om jag ens hade kunnat öppna mig helt. BM vid förlossningen sa att de hade återigen kollat mina röntgenbilder å att jag tydligen har aningens för litet bäcken! Ska iväg på måndag å diskutera min förlossning å ev framtida graviditeter.

2005 - Snittades akut med första pga av misslyckad igångsättning / moderkaksavlossning (lång historia men oklart vad som är rätt, läkarna säger olika). Det var då ett katastrofsnitt som de kallade det då, ur-akut numera. Höll på att snittas på förlossningen men de fick i sista sekunden en operationssal. De öppnade mig hela vägen mellan höftbenen vilket jag inte reagerade på förens jag var gravid med nästa.

2015 fick jag nästa dotter och var inställd på vaginal förlossning då det inte fanns något hinder pga av snittet. Blev dock sjuk och behövde förlösas och då var inte igångsättning aktuellt pga av ärrbildning. Blev ett planerat akutsnitt eftersom det var säkrare. Det visade sig att min livmoder växt fast i allt (typ) och det tog väldigt lång tid att öppna upp mig och skära isär sammanväxtningarna. Det var därför jag haft så ont hela graviditeten då en växande livmoder som sitter fast på höften, blåsan osv inte är snällt mot kroppen. De menade att det hade nog slutat i snitt även om förlossningen startat själv. Men att ha så mycket sammanväxtningar är väldigt ovanligt:)

Med första barnet, 2013, blev det snitt pga säte och tillväxthämning. Planerat, även om det bara var 5 dagar från att det bestämdes att jag skulle snittas tills det blev snitt. Var helt inställd på vaginalt, så det blev lite chockartat. Snitt fanns inte riktigt i min värld även om jag såklart var medveten om att en förlossning kan sluta med snitt. Skulle egentligen jobbat 2 v till, men så blev det inte..

Andra barnet, 2015, var jag helt övertygad om vaginalt, även om det på ett sätt skulle kännas tryggare med planerat snitt eftersom jag ju visste hur det gick till. Men tyvärr blev det inte så, det blev det jag minst av allt ville (förutom katastrofsnitt), akutsnitt. Även detta barn låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. Bebisen satt fast. Fick tid för planerat snitt, men sen drog det igång nästan en vecka innan snittiden, så då blev det akutsnitt.

Jag kommer aldrig att få föda vaginalt och det är jag väldigt ledsen för.. Är ändå glad att det drog igång så jag åtminstone fått känna värkar, men hade så gärna velat föda vaginalt den här gången. Ville det nästan ännu mer efter att fått känna värkarna, även fast det gjorde sjukt ont.

Vi har funderingar på ett tredje barn, men helt ärligt så vet jag inte om jag vågar mig på ett snitt till, även fast mina två gått bra (hade lite komplikationer efter första, men inget allvarligt) Riskerna ökar ju med varje snitt och jag är rädd för att ärret inte ska läka bra, att jag får ont och känner av snittet länge (för all framtid) att moderkakan ska växa fast osv osv. + att jag inte är sugen på rehabiliteringen efteråt. Tycker det har varit jobbigt att inte få lyfta, ha svårt att resa sig, lägga sig osv för att inte tala om att ta hand om en 2-åring samtidigt..