Ni som gjorde snitt med 1:a, blev det snitt även med 2:a?

Med första barnet, 2013, blev det snitt pga säte och tillväxthämning. Planerat, även om det bara var 5 dagar från att det bestämdes att jag skulle snittas tills det blev snitt. Var helt inställd på vaginalt, så det blev lite chockartat. Snitt fanns inte riktigt i min värld även om jag såklart var medveten om att en förlossning kan sluta med snitt. Skulle egentligen jobbat 2 v till, men så blev det inte..

Andra barnet, 2015, var jag helt övertygad om vaginalt, även om det på ett sätt skulle kännas tryggare med planerat snitt eftersom jag ju visste hur det gick till. Men tyvärr blev det inte så, det blev det jag minst av allt ville (förutom katastrofsnitt), akutsnitt. Även detta barn låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. Bebisen satt fast. Fick tid för planerat snitt, men sen drog det igång nästan en vecka innan snittiden, så då blev det akutsnitt.

Jag kommer aldrig att få föda vaginalt och det är jag väldigt ledsen för.. Är ändå glad att det drog igång så jag åtminstone fått känna värkar, men hade så gärna velat föda vaginalt den här gången. Ville det nästan ännu mer efter att fått känna värkarna, även fast det gjorde sjukt ont.

Vi har funderingar på ett tredje barn, men helt ärligt så vet jag inte om jag vågar mig på ett snitt till, även fast mina två gått bra (hade lite komplikationer efter första, men inget allvarligt) Riskerna ökar ju med varje snitt och jag är rädd för att ärret inte ska läka bra, att jag får ont och känner av snittet länge (för all framtid) att moderkakan ska växa fast osv osv. + att jag inte är sugen på rehabiliteringen efteråt. Tycker det har varit jobbigt att inte få lyfta, ha svårt att resa sig, lägga sig osv för att inte tala om att ta hand om en 2-åring samtidigt..

Var på samtal hos specialistmödravården efter senaste snittet och då gjordes ett VUL för att försöka se om det kunde vara något med livmodern som gjort att båda hamnat i säte. Det dom kunde se var att det såg ut som att det vänstra livmoderhornet var något mindre utvecklat än det högra och detta skulle kunna vara anledningen. Att det då blir trångt och svårt för bebisen att ligga på andra sätt.

Båda barnen har dessutom legat på höger sida, har liksom varit tomt på den vänstra, och båda har legat med huvudet på exakt samma ställe från det att jag började kunna känna rörelser och urskilja kroppsdelar. Inget av barnen har någonsin legat annorlunda, de snurrade alltså inte i magen, så det känns som en ganska rimlig förklaring.

Både läkaren på specialistmödravården och min BM tyckte det skulle vara synnerligen intressant om vi skaffade ett tredje barn för att se om även det hamnar i säte.

Ja, efter två snitt är vaginal förlossning uteslutet. Det var dom väldigt tydliga med både innan vändningsförsöket och på samtalet efteråt med specialistmödravården. Så tyvärr får jag aldrig vara med om den upplevelsen ????

Blev en massa frågetecken, fattar inte var dom kom ifrån. Ska såklart inte vara där

Grattis! Ja ibland blir det ju inte som man tänkt sig :) Hoppas du får ordning på infektionen så du läker ihop bra