Ni som gjorde snitt med 1:a, blev det snitt även med 2:a?

Akut snitt med 1:an, pga riklig blödning och livmoder som krampade på BF dagen och påbörjat värkarbete. Bra läkning och inga problem. Kände mig snuvad på "en riktig förlossning" och tyckte timmarna ensam på uppvaket var hemska.

Vaginal förlossning med 2:an (1,5 år mellan barnen) och jag önskade mig verkligen en "vanlig" förlossning. 11 dagar innan BF startade förlossningen. Efter ca 17h kommer 2:an ut med hjälp av sugklocka som har släppt två ggr och han är livlös. Upplivningsrum och HLR och jag tror han är död. (Men efter några minuter fick dom igång honom och inga problem efter det)

Nu stundande förlossning med 3:an så håller vi tummarna för planerat snitt. Upplevelsen att vara i en "vanlig" förlossning är obeskrivlig. Smärtan, känslorna, och närvaron i vad man gör är så häftig. Sen blev det kaos när känslorna krockade med en "dödsupplevelse" efter allt slit. Jag vill inte riskera att vara med om det igen.