• Anonym (manblirledsenavattvarasnäll)

    Inget stöd av familj under graviditet

    Jag är nu höggravid med min första bebis! Alla i min omgivning har många barn sedan tidigare, och jag har alltid varit där och stöttat genom jobbiga graviditeter, sjukskrivningar, arrangerat babyshowers, ställt upp som gudförälder, alltid barnvakt, har spenderat vissa veckor alla mina lediga stunder för att stötta dom jag älskar när dom har haft det svårt! Det jag också har gjort för alla syskon och vänner är såklart att köpa presenter på presenter på presenter, ibland bara spontant, ni vet "Grattis ni är gravida" eller "grattis nu har bebis kommit" eller "grattis ni ska ha en tjej" och jag har gjort detta såklart utan några tvång utan endast för att jag ville göra dom glada! Speciellt om dom haft en jobbig graviditet! Och utöver presenter så har jag försökt att distrahera dom från det jobbiga och hjälpa dom med städning, fixa tjejkvällar, erbjuda barnvakt osv., Ni hajjar bilden..

    Nu är jag i slutet på min graviditet och är såå besviken på dom flesta omkring mig.. Knappt så jag kan titta på dom nu utan att bli skitledsen och arg! Mina vänner har jag inte sett röken av sen jag vart gravid för dom är ju såå himla upptagna tydligen, men dom bryr jag mig knappt om i jämförelse med min och killens familjer! Jag har haft en HEMSK graviditet, konstant smärta av olika anledningar sen vecka 18, nu den senaste månaden har jag knappt kunnat lämna hemmet då jag är så gott som sängliggande. Ingen har varit här sedan flera månader tillbaka!! Inget tjejsnackstöd, ingen bb-shower ingen hjälp med hem eller mathandling, det är som om dom helt enkelt inte bryr sig om att jag ligger här med skitont och inget liv! Med min familj har jag försökt att gjort anmärkningar och pikat på att dom jättegärna får komma förbi, att jag bara är hemma och gör ingenting och att jag skulle tycka att det var kul om dom bara kom förbi en snabbis på kaffe liksom. Mitt ena syskon verkade fatta vinken en gång då jag hade ringt dit och grinat till henne i telefon, då kom hon hit en kväll och umgicks men det kändes så jäkla ogenuint eftersom jag i princip hade känslomässigt utpressat henne med tårar. Det andra syskonet som jag nästan förväntade mig mest ifrån eftersom jag har ställt upp så sjukt mycket för henne är aldrig här och svarar knappt när jag ringer ens, när jag försöker få över henne eller att få henne att umgås då har hon ju inte tid för hon har ju barn... :-l ..Tydligen så duger jag bara att umgås med när jag är avlastning för henne med barnen och plockar ut hennes disk från maskin..

    Och det här med presenter, jag har egentligen aldrig förväntat mig något tillbaka, iaf inte så mycket jag har gett.. men alltså ni har typ 15 jäkla ungar sammanlagt, har ni seriöst inte ens något rent begagnat som ni kan ge bort? När jag har spenderat tusentals kronor på era barn på fina kläder och leksaker! Är det verkligen så svårt att handla ett par söta strumpor bara för att lyfta någon annans humör? Speciellt om någon funnits där för er när ni haft det svårt, och jag är sannerligen långt mycket fattigare än vad dom är.. Jag vet att jag är för snäll men jag har aldrig känt mig så trampad, undanskuffad och oälskad av min familj som under den här graviditeten!

    Vet inte vad min poäng är med den här tråden? Men är det någon som känner igen sig? Borde jag dra upp det här på något sätt eller helt enkelt sluta upp med att ge så mycket av mig själv? Vilket jag bara tyckt varit kul/glädjande framtill nu, tycker om att göra dom jag älskar glada, men har inte varit särskilt glad över det denna grav..

  • Svar på tråden Inget stöd av familj under graviditet
  • Zirkon

    Usch vad jag blev ledsen av det du skrev! Förstår att du mår piss.. Jag vet inte vad jag ska skriva, nu vet du iallafall vart du har dina "nära". Jag har själv barn och nog fan kan jag hälsa på folk för det. Att ha barn är inget handikapp.. Många styrkekramar till dig ts! Hoppas du mår bättre snart och grattis till bebis!

  • Anonym (manblirledsenavattvarasnäll)
    Zirkon skrev 2016-02-19 03:02:34 följande:

    Usch vad jag blev ledsen av det du skrev! Förstår att du mår piss.. Jag vet inte vad jag ska skriva, nu vet du iallafall vart du har dina "nära". Jag har själv barn och nog fan kan jag hälsa på folk för det. Att ha barn är inget handikapp.. Många styrkekramar till dig ts! Hoppas du mår bättre snart och grattis till bebis!


    Nej man tycker att man ska kunna undvara nån kvart i veckan utan att det ska förstöra barnens dagsrutiner :p Men jag har iaf en snäll kille :), annars hade jag kollapsat för länge sen! 
    Funderar ändå på att ta upp det med dom på något höger, för min skull, för jag orkar inte gå runt och vara passivt skitförbannad på dom tills jag en dag över ett glas vin brister ut i ilska. Vet bara inte hur jag ska ta upp det med dom, än! Möjligt att jag väntar tills jag mår bättre och bebis har kommit! :)
  • Zirkon
    Anonym (manblirledsenavattvarasnäll) skrev 2016-02-19 03:15:57 följande:
    Nej man tycker att man ska kunna undvara nån kvart i veckan utan att det ska förstöra barnens dagsrutiner :p Men jag har iaf en snäll kille :), annars hade jag kollapsat för länge sen! 
    Funderar ändå på att ta upp det med dom på något höger, för min skull, för jag orkar inte gå runt och vara passivt skitförbannad på dom tills jag en dag över ett glas vin brister ut i ilska. Vet bara inte hur jag ska ta upp det med dom, än! Möjligt att jag väntar tills jag mår bättre och bebis har kommit! :)
    Jag tycker absolut att du ska ta upp det med dom alla, även vännerna. För även om dom betet sig som svin, kanske dom inte har tänkt på det. Jag vet själv att jag är dålig i perioder på att höra av mig, men även mina vänner är så. Men sen när man väl pratar så är det typ som att man pratade igår med dom, om du förstår vad jag menar :p

    När är du beräknad? :)
  • Anonym (manblirledsenavattvarasnäll)
    Zirkon skrev 2016-02-19 04:48:19 följande:

    Jag tycker absolut att du ska ta upp det med dom alla, även vännerna. För även om dom betet sig som svin, kanske dom inte har tänkt på det. Jag vet själv att jag är dålig i perioder på att höra av mig, men även mina vänner är så. Men sen när man väl pratar så är det typ som att man pratade igår med dom, om du förstår vad jag menar :p

    När är du beräknad? :)


    2 veckor till bf ska bli skönt att bli av med magen och alla besvär, få hem min efterlängtade bebis så får jag ta tag i resten då, kommer förmodligen gå i ide tills dess :p
  • mamaleona

    Trist. Känner också att du kanske ska tala med dom, om inte för annat så att det inte kommer att gräma dig länge. När du lättat på trycket känns de bättre. Man säger ju att i vissa extrema situationer ser man vem som är dom äkta vännerna.

  • Anonym (fast)

    Fast du har ju haft tid att lägga på dem, de har barn och ja barn tar tid. Men visst kan man tycka att de kan komma över, dock kanske du får bjuda in dem mer aktivt istället för att bara säga att de gärna får komma.

    Jag hade nästan noll egentid att lägga på vänner när jag hade småbarn. Jag var förvisso själv ganska tidigt med dem då jag ledsnade på att karln började bete sig som en tonåring, men även innan var det svårt att hinna med något annat än jobb, huset och familjen.
    Har man en partner så bör man ju kunna komma ifrån någon kväll, samtidigt... Ibland är man inte så jäkla pigg på att umgås då, ibland är man så jävla trött att man bara vill ligga i soffan och läsa eller något.

    Dessutom händer det ofta att jag tänker: Jag ska ta tag i att ringa den eller den nu i veckan och så vips är det fredag och man undrar vart tiden tog vägen. Och nu har jag inte småbarn längre, de är så stora att de klarar sig själva.

    Alla är vi olika, med våra prioriteringar, vår ork osv. Jag har ytterst få nära vänner och är ganska introvert. Jag har inget behov av att umgås med folk, men en av mina vänner är tvärsemot, hon åker sååååå gärna hemifrån för hon avskyr att sitta hemma och uggla.
    Jag har en vän, möjligen två, som jag skulle välja att åka till i en sådan situation.

    Du har också den otacksamma situationen att du är 'sist ut' med barn. (Om jag förstod dig rätt) Alla andra har redan sitt späckade schema och inte alla tänker som du, att de ska hjälpa till oombedda.

  • Anonym (Wildrat)

    Ja du får nog tyvärr påminna om hur mycket du ställt upp och be om sällskap eller hjälp. Du verkar ju vara en fixare också vilket jag gissar att ingen av de andra är. Påminn om att det är hög tid för babyshower om du vill ha en sån de har inte tänkt på det eftersom det är du som brukar fixa.

  • straw2008

    Alltså du skriver ju anledningen själv i din översta rad... "Alla i min omgivning har många barn sedan tidigare"
    Jag har själv 3 barn o hinner absolut INTE fixa showers eller sitta o badda någons panna o så... tyvärr. 

    Däremot skulle jag ha köpt saker till dig, tar ju ingen tid. 

    Jag tycker du ska påminna de du gett en BS att det nu är din tur, så får dom väl lösa det liksom 


    I kinamockaskogen.....
  • AllaÄrViOlikaDetÄrOkej

    Alla är vi olika. Du verkar ju vara en sådan person som gärna gör saker för andra. Alla är inte så.

    Dessutom så är det väldigt vanligt att den som får barn sist av alla, är den som får minst strålkastarljus. - Så är det ju med allt. Har en höjdhoppare lyckats hoppa tre meter och det ger ett världsrekord och stora rubriker, så händer aldrig det när nästa och näst-nästa gör samma sak. Det är inte lika speciellt längre. "Been there, done that, bought the t-shirt". Ungefär så.

    Du har valt att ställa upp med tid, energi och pengar. Det har ju du gjort av din välvilja. Du kan inte begära att alla fungerar likadant och tänker på samma sätt.

    De kanske tänker att då detta är ditt första barn så vill du köpa alla kläder själv och absolut inte få något begagnat och avlagt (något som du själv kanske köpt till deras barn en gång i tiden). Bara som ett exempel.

  • Anonym (Oxå gravid)

    Är du sängliggande med hemska smärtor så är det ju ingen som tror att du orkar med babyshiwers, tjejkvällar osv! Det vore ju rent av respektlöst att börja ställa till med sådana saker när någon mår så. Dessutom är det ju i ärlighetens namn inte skitkul att umgås med någon som bara ligger och kvider och gråter i soffan ;) Dom flesta utgår nog från att din make faktiskt tar hushållsarbete, handling osv.

    När jag var gravid med första barnet så hade jag en jävulsk foglossning. Inte fan ville jag umgås med en massa människor ;) Min make räckte gott och väl och när jag inte klarade av vardagen så tog han självklart ledigt och tog över allt. Dessutom är det inget heltidsjobb att städa och tvätta m.m. så det behövs egentligen inte en massa andra. (Dom får ju dessutom ta tid från sitt hem, sina barn och sina partners för att komma hem till sig och göra saker som din make lätt kan göra. Med heltidsjobb, villa och flera barn så finns det inte massvis med tid till att städa andras hem.)

    När barnet är fött så får du säkert fler besök och presenter.

    Men samtidigt så är det lite tråkigt att bara hjälpa andra och köpa saker till andra för att man ska få någonting själv. Hade jag fått hjälp av en vän, men vetat att hon skulle bli skitförbannad om jag inte hade tid att hjälpa tillbaka precis när hon ville, så skulle jag tacka nej till hjälpen.

    Du har frivilligt ställt upp ch gett presenter. Du ansåg dig ha den tiden. Nu så har alla andra barn som dom prioriterar framför att städa ditt hem. Och du blir skitsur. Tråkigt. Dom vet kanske inte ens att du vill att dom ska ta tid från sin familj för att städa hos dig!

  • Oscarsmamma84

    Tyvärr e det lite så att när man e sist ut med att vara gravid så har de andra inte tid för de e fullt upptagna med sina familjer. Har själv varit i samma sits o det e tråkigt att det är så

Svar på tråden Inget stöd av familj under graviditet