Förstör jag för pappan och barnen?

Jag känner tyvärr fler och fler som går skilda vägar och samtliga (10 par, ev fler) har valt en av två varianter:
1. Båda bor kvar tills den som ska flytta hittar något.
2. Man letar gemensamt rätt på en lägenhet som man turas om att bo i varannan vecka tills man hittat en definitiv lösning.

Av de 10-ish par jag känner är det ett par som valt alternativ nr 2
Jag bodde kvar hos exet tills jag hade hittat ny bostad.

Det jag inte förstår är hur du kan vara så fientligt inställd till TS samtidigt som du påpekar att det är viktigt att se båda sidor av myntet.
Du skäller sen TS för att vara egoistisk och inte tänka på barnens bästa för att hon inte vill bo på gatan varannan vecka medan mannen har all rätt i världen att vara egoistisk och INTE tänka på barnens bästa utan kan beordra TS att bo på gatan.
Du säger att TS behandlar sitt ex som skit när hon erbjuder honom att bo i lägenheten tills han hittar annat boende och dessutom att hon själv ska hålla sig borta så mycket det går varannan vecka. Att exet kräver att TS ska bo på gatan är dock helt OK.
Och sen säger du att vi andra inte lever i verkligheten

För MIG är det att sätta barnen främst om man sväljer sin egen stolthet och försöker se till att få det så bra som möjligt för alla inblandade. Det betyder att man tar hänsyn till varandra och INTE kräver att den ena ska bo på gatan bara för att man vill slippa se vederbörande.
Bara för att vara tydlig.