Förstör jag för pappan och barnen?

Alla föräldrar har ansvar för sitt egna föräldraskap. Ts har löst det för barnen sin vecka. Det har inte pappan gjort. Man kan inte tvinga sig på andra. Pappan kan inte tvinga sin vilja på ts. Han har inte lyckats ta ansvar för sitt föräldraskap då han inte kan erbjuda barnen ett vettigt boende varannan vecka. Mitt förslag är att pappan flyttar tillbaka hem under sin barnvecka så att barnen får stabilitet alternativt hyr en bostad eller har barnen hos brorsan.

Faktum är att det rent juridiskt är BÅDAS hem fram till bodelningen. Rent moraliskt anser jag att det är bådas hem tills BÅDA fixat eget boende.

Fram tills dess är det alltså bådas hem både juridiskt och moraliskt. Ingen tvingar sig på den andra genom att bo kvar i det gemensamma hemmet eftersom det är bådas hem. Båda har med andra ord lika stor RÄTT att i hemmet.

Att tvinga den andra att flytta ut däremot tvång.

Ts gör ingenting fel genom att bo kvar. Det gör däremot exet eftersom han försöker pressa och manipulera ts att flytta ut. Okej om han respektfullt skulle frågat ts om hon kan göra honom en tjänst och flytta ut. Då skulle jag känt mer sympati för honom. Men nu har han inte gjort utan försöker istället ta till fula metoder. Inte okej oavsett hur dåligt man mår.

Jag tycker att ts helt enkelt kan strunta i exet och låta honom lösa sin situation bäst han kan på egen hand.

Hur du får det tills ts problem är märkligt med tanke på att det är exets problem.

Nej läget är inte låst.

Han kommer inte att få igenom sitt krav eftersom jag varken kan eller måste det, jag kommer därför att bo kvar i lägenheten på heltid.

Hur han sen väljer att lösa umgänget med barnen under de förutsättningarna är inte mitt problem. JAG har inget behov att han tar emot den hjälp jag erbjudit för att underlätta HANS umgänge med sina barn.

Att han har låst sig vid ett alternativ han är fullt medveten om inte är genomförbart skadar bara honom själv egentligen. För barnen kommer han att så klart att träffa ändå. 

Det bästa för alla vore ju så klart om exet och jag kunde komma fram till en tillfredsställande lösning för oss båda och jag är villig att kompromissa. Men väljer han att fortsätta stå fast vid sin sak, så får han väl göra det. Jag behöver faktiskt inte bry mig om jag inte vill.