Förstör jag för pappan och barnen?

TS - det du inte känner för att förstå är skillnaden i att ha en kontinuerlig vardag ihop med barnen mot att ses under lite konstigs omständigheter hos farmor och farfar, på stan, eller att exet är hemma hos sig med barnen men sedan behöver gå. Att ha längre tid tillsammans är stort alla viktiga samtal kommer inte på beställning med barn. Att under en vecka ha vardag tillsammans är stort särskilt när det är tufft. Att vara den som sover med barnen och vaknar där att kunna ha samtal och funderingar som kan pågå några dagar och återkomma. Att vara tillsammans i det som är barnens hem. Jag vet inte hur du förklarar för barnen att pappa vill bo med dem varannan vecka, men att han i så fall behöver bo med dig vilket han inte orkar och att du vägrar ge honom den det utrymmet. För mig är begreppet en vardag tillsammans så tydligt i den kvalitet man har ihop med barnen att jag trodde folk förstod det.

Det är väl inte ts lägenhet än eller har hon löst ut pappan? De har båda samma rätt till lägenheten tills den dag då de skriver köpeavtal. Ts kan inte heller tvinga sin vilja på pappan så läget är låst.

Som jag skrev alltså. Men läget är låst. Han vill inte se ts varannan vecka.

Egentligen orkar jag inte höra allas personliga historia här men det är nog för de flesta underförstått att jag syftade till den som brutit upp ett förhållande där den ena blir lämnad och får sitt hjärta krossat som ts beskrivning av situationen antyder. Lämnar man en person som bedragit, sårat eller dyl så är det naturligtvis inte samma sak. Gör dig själv en tjänst och var inte så lättkränkt.

Det står ganska tydligt i trådstarten att sambon föreslagit ett scenario där båda parter "får bo kvar" veckovis tills han själv hittat nytt boende. Så jag förstår inte riktigt vad du har för huvudbry. Nu har det dessutom framkommit att ts själv föreslagit det som jag själv syftat till så du kanske bör fråga henne om du vill ha ett relevant svar.

Du och t kanske är de största stolpskott jag någonsin stött på. Med eran login så får FAKTISKT kvinnan skylla sig själv då hon blir våldtagen. För vet du vad, hon hade ju faktiskt en kort kjol på sig. Du pratar om parasiter, dags att ta en självrannsakan!

En extrem parallell men de med någon innanför pannbenet förstår.

Han skulle ju lika gärna kunna kräva sin rätt att få köpa ut henne istället för vice versa och bett henne hitta nytt boende. Sen är det en stor skillnad på att slänga ut någon och att be någon hitta en alternativ boendelösning varannan vecka, men varför inte bre på med lite melodramatik. Det ser inte ut som att någon hamnar på gatan iallafall så lugna dig lite.

Ja men det är ju precis det jag säger. Medan ts i trådstarten skriver "jag tycker väl egentligen att han kan vara glad för det jag erbjudit honom" hon har ju inte erbjudit något alls när det är underförstått att han har lika stor rätt att bo där som hon har. Det han ber om är en lösning för att kunna bo med sina barn och samtidigt slippa bo tillsammans med sin fd som nyligen brutit upp med honom; legitimt. Hon har i sin tur erbjudit sig att hyra en lägenhet tillsammans med honom att bo i växelvis även om det är synd att hon inte understryker detta i trådstarten så är det också legitimt. Det känns lite som att du diskuterar med dig själv.

Ja vad är problemet frågade jag ju dig? Det är du som skriver till mig. Jag inledde här med att dela på lägenheten och bo växelvis någon annanstans är gynnsamt för barnen och en bra kompromiss för båda parter. Då stod det inte klart att ts erbjudit ett sådant upplägg men sen kröp det fram. Därför fattar jag inte vad du vill riktigt.

Att du känner dig tvungen att rättfärdiga ditt uppbrott med ditt ex är inte mitt problem. Du startar en tråd på ett diskussionsforum och frågar vad andra tycker. I mitt första inlägg riktat till dig så skriver jag att jag och min syster som skilsmässobarn fick mycket i utbyte av att mina föräldrar hade samma upplägg som din sambo föreslog, då vi fick vänja oss vid tanken av föräldrar som bor isär inledningsvis inom hemmets trygga väggar, för att sedan flytta ut och bo halvtid i ett annat hem. Att du valde att bli kränkt och ta åt dig av den sista meningen i hela inlägget är ju inte heller mitt problem utan snarare synd att du inte kunde kontra med att "jag har erbjudit honom att tillsammans hyra lägenhet som vi bor i växelvis" om nu så är fallet. Det hade ju liksom haft lite mer relevans då jag aldrig ifrågasatt anledningen bakom eran separation och jag inte ser att den har någon betydelse heller. Faktumet att du inte har några problem med att bo under samma tak som honom medan han har det tyder ju på att det just är svårt för honom att bo under samma tak och inte för dig. Då kan det vara värt att mötas på vägen vilket du också gjort tydligen men valde att undanhålla den lilla informationen i din respons till mig för att, ja man får väl anta att du gillar att tjafsa om ingenting eller så sticker det dig i ögonen att någon inte ger dig 100% medhåll. Det kan du få av dina väninnor istället tycker jag. Starta inte en tråd där du ber om folks syn på saken ifall du bara tänker snäsa att "du vet ju ingenting om vår situation" för att du just har förklarat den halvtaskigt i inledningen och inte bara får medhåll. Hoppas du lyckas eliminera den procenten som vågar säga emot ditt tillvägagångssätt så du får leva med den antagligen falska övertygelsen att han gjort allt fel och du har gjort allt rätt, så får du sova gott om nätterna. Lycka till med det

Haha, för själva är ni ju jättetrevliga...! Speciellt mobben som dyker upp när någon vågar komma med en invändning. Jag lämnar er nu så ni får fortsätta klappa varandra på huvudet, slicka ts sår och försäkra henne om hur hemsk hennes fd sambo är. Dumma jag insåg lite för sent att det var det som var syftet med tråden. My bad

Lägga undan ditt ego nu i denna situationen, tänk på barnen i första hand. I ditt svar här är det bara jag, jag, jag. Eftersom det var du som släppte bomben måste du väl tänkt ut en lösning på boende innan kan jag tycka och hur du/ ni smidigast skulle göra detta så minst smärtsamt som möjligt för barnen. 

Att du erbjudit exet att få bo kvar i sitt eget hem, nu tänker jag inte på hur han känner för det, utan på att det skall inte barnen behöva vara med om, för självklart kommer dom att märka en stämning som är allt annat än rolig för dem att uppleva. 

genom att turas om att bo med barnen själv i deras hem så underlättar ni hela situationen för dem och dom kan under en tid vänja sig med att deras föräldrar kommer att separera och att bo med endast en förälder växelvis. 

Fast allt går att lösa om man vill! Och är ngt man redan borde tänkt på innan! Det handlar om att ts inte vill hitta en lösning. Det kanske inte blir det bekvämaste eller roligaste lösningen/ boendet, men den är ändå bara tillfällig och inte för evigt.