Förstör jag för pappan och barnen?
Oj ingen lätt sits ni hamnat i verkar det som. Om jag har förstått det hela rätt så är det boendet som ställer till det för er? Du bor i en lägenhet och pappan bor hos sin bror och vill nu ha lika stor rätt att umgås med era gemensamma barn? Det tycker jag är helt riktigt tänkt av honom (och om jag förstått det hela rätt tycker du TS det också). Så långt är allt frid och fröjd, barnen har rätt till att få umgås med båda föräldrarna.
Så till dilemmat då. Var ska ni vara då ni har barnen? Du bor ju i lägenheten så där är det inga problem då du har barnen men pappa måste nog försöka själv att ordna upp sitt boende så att han kan ha barnen när det är hans tur. Det är inte upp till dig att ordna för honom, utan det måste han göra själv. Om det är svårt för honom får han själv försöka lösa den sitsen och tills dess får ni komma överrens om hur ni ska göra med barnen. Om du inte vill ha honom i din lägenhet (vilket jag kan förstå) så kanske hans umgänge med barnen får bli på ett annat sätt tills han har löst var han ska bo. Om barnen inte kan vara med honom hos hans bror (fast det kanske är svårt att lösa, vad vet jag...).
Jag tycker i alla fall att ni ska ha all heder för att ni verkligen verkar förstå att sätta barnen i första hand. Det är ju det allra viktigaste sedan om det är svårt att lösa just nu, det kanske är så men livet ser inte alltid ut som man vill. Pappan till barnen har lite att lösa innan han kan ta hand om barnen varannan vecka. Han har ju faktiskt ingenstans att låta barnen sova på. Det går jättebra att umgås under dagarna och barnen sover hemma hos dig på nätterna, tills han löst sin bo-situation. Det är var jag tycker i alla fall. Lycka till :)
Eftersom vi äger lägenheten gemensamt har vi så klart båda rätt att bo i den. Jag har inga problem med att bo tillsammans medan han ordnar med lägenhet till sig, även om det med stor sannolikhet kommer att ta något längre tid än vad det tar för mig att lösa ut honom. Han vill dock inte bo tillsammans med mig och har därför helt av egen vilja valt att flytta hem till sin bror. Hos sin bror kan han inte ha barnen varannan vecka därför bor de kvar i lägenheten hos mig.
Nu har han kommit på att han också vill vara med barnen lika mycket som jag, vilket jag varken tycker är konstigt eller fel. Att flytta tillbaka är dock inget alternativ för honom så länge jag också bor i lägenheten, därför vill han att jag flyttar ut varannan vecka. Jag har inte den möjligheten och har därför sagt nej till det men kommit med förslag för att underlätta umgänget för dem, men de duger tydligen inte för honom.
Hans bror bor på gångavstånd från oss och barnens skola ligger nära. Pappan jobbar mycket hemifrån och har inte heller långt till jobbet när han väl är där, så det finns liksom inga egentliga hinder för att de inte skulle få till ett bra umgänge. Håller jag mig dessutom hemifrån två kvällar i veckan och kommer hem när barnen somnat får vi ju båda två vardagar var med barnen. På helgen kan de sova tillsammans hemma hos farmor och farfar, någon kväll kan de säkert sova över hos brorsan eller så kommer han förbi med dem när de ska sova. De kan gå på bio, eller så kan jag gå på bio eller gå ut med mina kompisar så kan de vara här. Någon helg kan jag resa bort. Saknar han morgnarna går jag gärna tidigare till jobbet så kan han ta dem. Det finns liksom alla förutsättningar för att det ska gå att ordna ganska bra.
Tack för lyckönskningarna :)!