Förstör jag för pappan och barnen?

Bomb och bomb...

Personligen hade jag mått skitdåligt om min sambo hade skaffat en lägenhet bakom ryggen på mig och sedan bara flyttat ut en dag, hade därför inte en tanke på att göra så mot honom. För övrigt hade det inte heller varit möjligt eftersom jag skulle behövt sälja vår nuvarande lägenhet för att få loss pengar till en tillräckligt stor kontantinsats.

Eftersom han redan har boende har jag förstått det som att han är ointresserad av att hyra en lägenhet tillsammans med mig, och själv har jag verkligen ingen lust att lägga 10 000 kronor i månaden på ett boende 2 veckor i månaden.

Ja men eller hur! Kunde man få rum för 150 kronor natten skulle bostadsbristen vara löst (eller vandrarhemmen fullbokade för lång tid fram).

Jag kan absolut lägga till att jag sover borta en av kvällarna, det är inget större problem för mig. Jag har människor omkring mig som skulle ställa upp med en soffa 4 nätter i månaden och gäller det en natt i veckan så behöver det ju inte ens vara samma soffa. 2 veckor i månaden är en helt annan sak. Jag kommer föreslå detta för exet nästa gång vi pratas vid.

I december 2014 berättade jag för honom att mina känslor för honom hade svalnat men också att jag var villig att försöka hitta dem igen. Under våren som följde provade vi på parterapi och det vi fick ut av det var att vi hade olika förväntningar och önskemål gällande vår relation.

Inför sommaren "föreslog" jag att det bästa kanske var om vi gick separata vägar, men han ville försöka lite till och jag gick med på det för att jag älskar honom som person och för att jag tyckte synd om honom. Sommaren var okej och jag kunde faktiskt känna lite hopp för oss, men hösten var hemsk.

Under hela den här tiden har jag upplevt det som att han har velat ha mer av mig än vad jag kunnat ge vilket gjort honom ledsen, sårad och i större behov av mig och ju mer han velat ha desto mindre har jag velat ge (det handlar om känslor/kärlek inte sex). Så till slut fick jag nog och valde att avsluta relationen, en relation där varken han eller jag var lycklig. Så nej, det kom knappast som en chock för honom.

Komplicerat schema?!? Hur svårt kan det vara...

Han har barnen varje tisdag och torsdag. Helgerna kan vi göra upp efter önskemål, skulle det av någon oförklarlig anledning inte gå är det väl bara att bestämma att varannan helg har han dem: Fredag kväll och söndag och följande helg har han dem på lördagen.

Om vi ska tala om vad som är bäst för barnen så är det absolut bästa för dem att mitt ex skulle flytta hem igen och bo här tills han köpt en lägenhet till sig där han kan ha barnen. Det vet både jag och mitt ex, det har han till och med själv sagt.

Det finns en lösning där barnen får vara lika mycket med sin pappa som med mig. En lösning som HAN VÄLJER BORT.

Han väljer att bo inneboende, då måste jag också göra det för annars är det orättvist? Oavsett om jag har någon att bo hos eller inte.

Har jag gjort fel de två gångna veckorna när jag tagit hand om barnen han i princip skitit i (innan han kom på det här). Skulle jag också bara ha dragit för att det inte skulle bli orättvist att jag spenderat mer tid med dem än han?

Jag har råd med 10 000 kronor i månaden för ett extra boende, därmed inte sagt att det inte skulle kännas av, men råd ja det har jag. Jag har däremot ingen LUST att betala den summan för ett boende 2 veckor i månaden.

Låta honom flytta hem under sportlovet? Du vet lika mycket som jag vid det här laget att han är välkommen hit hem när helst han vill.

Så jag är den som inte är tillmötesgående? För att jag tycker att hans ENDA alternativ är orimligt? För att jag försöker komma med alternativa lösningar? Tycker du att han har varit tillmötesgående?

Våra barn har för övrigt sportlov nästa vecka och kommer då att åka iväg tillsammans med exet och åka skidor i en vecka.

Nej många i tråden har inte en aning om vad som är bäst för MINA barn och du är definitivt en av dem.  Utan att vare sig ha träffat våra barn, eller veta någonting annat om dem än deras ålder påstår du dig veta vad som är bäst för dem, tycker du verkligen att det är rimligt att göra sådana antaganden?

Jag har i mångt och mycket försökt undvika att diskutera vad som är bäst för barnen i den här tråden, inte för att jag är ego och inte bryr mig om mina barn, utan för att jag är fullständigt övertygad om att barnen kan få det ganska bra oavsett vilket alternativ (med vissa reservationer) vi väljer, förutsatt att vi föräldrar kan komma någorlunda överens och få till ett bra samarbete. 

Skulle vi utgå från vad som hade varit ALLRA BÄST för våra barn så hade det varit att exet och jag hade bott tillsammans tills dess att det blev klart med hans nya lägenhet. BÅDE mitt EX och jag är överens om att det hade varit allra bäst för våra barn. Nu klarar inte mitt ex att bo tillsammans och alltså faller, det för barnen bästa, alternativet bort.

Vissa av dina förslag skulle vara direkt skadliga för mina barn.

Ja pappans och barnens nya hem kommer att vara både främmande och ovant till en början, men de kommer att få sina egna rum och ha sina egna saker och möjligheten att bygga upp ett nytt hem tillsammans. Om jag skulle sova på soffan hemma hos en kompis skulle jag vara en jäst i dennes hem, eventuellt i månader beroende på hur lång tid allting tar. Då jag har erfarenhet av både att flytta och sova på kompisars soffor vet jag att det absolut inte är samma sak och att det sistnämnda inte är ett alternativ som skulle fungera för mig en längre tid.

Jo då jag har både släkt och vänner. Största delen av släkten bor dock 60 mil bort och brorsan jag har här i stan kan jag inte bo hos. Jag har vänner som jag skulle kunna sova hos någon vecka eller så, men inte i månader, och att flytta runt mellan olika vänner kommer jag inte att göra.

Jag vet att han är ledsen och sårad för att vår relation är slut och jag förstår att det är jobbigt för honom (det är jobbigt för mig med) och jag hjälper gärna till att underlätta umgänget för honom, inom rimliga gränser. Att han är sårad ger honom inte rätten att enhälligt besluta hur vi ska lösa det med barnen. 

I söndags när jag ställde frågan var jag inte helt säker på min sak. Sedan dess har det inkommit en hel del svar till tråden varav vissa varit på "mitt ex sida" och vissa varit på "min".

Från sidan som argumenterar för mitt ex sak har jag anklagats för att vara ego, en dålig mamma och förebild för mina barn, att jag vägrar mitt ex umgänge med barnen, att jag skiter i mina barn, att jag inte bryr mig om mitt ex, att jag saknar empati, att jag krossat hans hjärta, att jag är kall, att jag förstört hans liv, att jag vägrar att kompromissa, att jag bara tänker på mig själv m.m. 

Mot mitt ex har dock inte ett enda ont ord fallit trots att det faktiskt är han som omöjliggör den bästa lösningen för barnen. Han är ju sårad säger ni och tycker helt plötsligt att det är okej att bry sig mer om sig själv än sina barn och att vägra kompromissa. Ni bedömer alltså mitt ex och mig enligt olika måttstockar.

Många av era förslag på hur jag ska tillmötesgå mitt ex önskemål har varit helt absurda och världsfrånvända, som min favorit att jag ska bo på vandrarhem för 150 kronor natten, min fråga om vart jag kan hitta ett sånt bemöts med TYSTNAD. Ni tycker inte att jag har rätt att ha några som helst krav på hur jag ska bo 50% av tiden kommande månader bara jag lämnar lägenheten. Min sambo däremot han ska absolut inte behöva bo med mig, nej han är ju sårad så han har givetvis all rätt i världen att ha krav på sitt boende.

Ni har vart tydliga med att ni tycker att mitt förslag på hur vi kan lösa umgänget är förkastligt, men ni har totalt misslyckats med att få fram varför i er argumentation. Först är det för komplicerat, när jag visar på att det inte alls är speciellt komplicerat, då saknas det tydligen vardagstid för pappan och barnen, när jag påtalar att det faktiskt skulle innebära att pappan hade hälften av vardagskvällarna med barnen bemöts det med... TYSTNAD. Det får mig att tro att ni faktiskt inte tycker att det är så dåligt egentligen. Det skulle ni ju dock aldrig kunna erkänna alltså fortsätter ni hävda att det är ett dåligt förslag. 

Ni som har argumenterat för exets sak har generellt gjort ett riktigt dåligt jobb och har därför inte lyckats få över mig till er sida. Det är därför du upplever mig så säker på min sak.