Har varit med om samma sak som du TS. Fick ett tydligt plus i tisdags förra veckan och blödde dagen efter. blöder fortfarande idag då och då. Har själv behövt få hjälp för att få barn via hormonssprutor och insemination och 2 års väntan och utredningar.. så det känns skit så vet hur du känner.
Vill med höra lite solskenshistorier. :)
Fin tanke med tvillingarna, "två på en och samma gång för de två barnen som aldrig kom" =) Blir lycklig av att det slutade så bra för dig trots allt!
Åh, blir ledsen i hjärtat av att läsa det här! Kan inte tänka mig hur det känns att vänta i två år och sedan drabbas av missfall.. För oss tog det sig på första försöket och hoppas innerligt att det tar sig snabbt nästa gång med. Men helt förkrossad blir man, redan från plus börjar man älska den lilla i magen och drömma sig bort.. Denna gång tog vi oss bara till v.8. Men försöker tänka som så att fostret förmodligen inte var friskt och inte skulle klara sig utanför livmodern..
Hoppas innerligt att det går bättre för er nästa gång och att ni får er bebis snart! Kanske känslig fråga just nu men hur tänker ni med att försöka igen? Vi hade tänkt vänta till sommaren för att hinna smälta det här lite, men känns samtidigt som att man inte kommer att kunna vara lycklig igen förrän man har en frisk bebis i sin famn..
Håller tummarna er!!
Jag har själv varit öppen om det till de närmsta i min omgivning. Det är skönt att få slippa frågor och kommentarer kring barnfrågan. Det som är negativt är att många tror sig veta hur man blir fertil utan att ha de minsta grunder. "Sluta tänk pådet", "åk på semester" etc. Man kan ju inte trolla fram ett barn och de är dem som aldrig kommer förstå om de själva inte gått igenom det. Annars är det skönt att ha uppbackning och stöd.
Håller med dig, tycker med att det är skönt att höra från andra. En vän till mig har haft missfall, har två underbara ungar idag, en annan fick utomkvedshavandeskap och fick sedan två underbara barn, min mamma har haft både missfall och utomkvedshavandeskap, och har idag 3 barn. Min mamma säger att hon trodde aldrig det var något fel på henne under de 5 åren de försökte få mig efter min storasyster och det är väl sant, man ska väl försöka tro på det bästa trots det är svårt.
De är många i min närhet som varit med om samma sak och jag tror att om man bara försöker se framåt hela tiden så går det till slut. Min mamma sa till mig, hade jag inte haft missfallet innan dig hade du ju inte funnits. Det är sant.