Samma här, missfall i v 10. Det var fruktansvärt . Visste tom att det skulle bli missfall fast att hjärtat slog. Det "såg inte bra ut" sa dem och sedan dog den. Det är piss och vidrigt. Men det blir bättre.
En positiv sak är ju att det sägs att man lättare blir gravid igen efter ett missfall. Kroppen har liksom ställt in alla hormoner och känner igen allt som händer samt att ett missfall "renar" livmodern.
Kram och hoppas du är på banan igen snart
Oj, är det sån stor siffra som 7/10? Ja men precis, de allra flesta missfall sker ju faktiskt så pass tidigt att man inte ens vet om det. Sa de något om varför det var så pass vanligt just i första graviditeten? Jag inbillar mig att det är för att det är så nytt för kroppen, men det kanske mest är önsketänkande när man råkat ut för det själv...
Fy vad hemskt med så lång draget! Då tänker vi lika, vi hade också tänkt börja i maj. Dock hade jag gärna kört i gång nu men hade vi väntat in mensen som rekommenderat och blivit gravida direkt hade bf blivit i slutet av december. Barnet hade givetvis blivit precis lika älskat för det, men känns som att det redan är så mycket annat i december och är nog inte det roligaste att fylla sist av alla av sina jämnåriga kompisar.. Tänker på krogen, körkort osv... Samt att barnet får börja skolan nästan ett år innan sina klasskompisar som fyller i januari.. Många tycker säkert att det är fel att tänka så, men därför väljer vi precis som ni att vänta till maj innan bebisverkstad. Jag är själv född på våren och tycker att det är perfekt. Sen kan man ju aldrig bestämma när bebben väljer att komma såklart =)
Vi blev gravida redan på första försöket och väntade bebis i slutet av september. I v8 började blödningarna (8:e feb) och fortsatte i lite mer än en och en halv vecka. Har varit blödningsfri i ca en vecka nu.
För mig går det väldigt mycket i vågar hur jag mår. I bland mår jag väldigt dåligt och kan inte tänka på annat, medan jag andra dagar känner att jag mer eller mindre har kommit över det, att det inte var menat och förmodligen inte friskt och att man ska vara tacksam att kroppen ändå kände av det så pass tidigt. Och såååååå älskad bebisen kommer att vara när man väl har h*n i sin famn =)
Hur mår du själv och hur nyligen var det för er?
Ursäkta att det blev en hel bok, haha! Hoppas du orkar läsa =)
Ja det är väldigt orättvis det där.. Hoppas hoppas att det var första och ända missfallet! Iaf innan första bebis kommer... Hade på ett sätt känts lättare att bearbeta om man har barn sen innan.
Precis, och sen blir det två lediga somrar med bebis! Perfekt =) (Beroende på hur mycket man tar ut såklart)
Skönt att höra att du mår bättre nu!! Kom mensen igång precis som om missfallet hade varit en mens? Om du förstår vad jag menar. Ja det är jag också livrädd för... Håller tummarna för oss båda att det går bättre nästa gång =)
Blir orolig då jag fått för mig att man lättare får missfall igen om det är i samma cykel, utan mens emellan. Och det hade jag inte klarat av just precis efter ett missfall..
Ingen fara, skrev kanske lite luddigt =) Det jag menade var att vi från början tänkte vänta till sommaren men så "tjuvstartade" vi lite och tänkte att händer det så händer det, då blev jag också gravid. Nu tänker vi vänta till sommaren =)
Okej, kanske skulle ha börjat med det!