Jag tror att jag har GAD. Har inte fått någon diagnos utav läkare än men jag ska boka tid idag så får vi se.(Har fått med mot depression som jag fortfarande äter. Andra gången jag äter med mot det. ) Men är det någon som har GAD och hur lever man med det?
Det är något jag aldrig skulle acceptera att leva med. De gånger jag haft oro och ångest har jag inte känt någon livsglädje alls. Nej, GAD är något jag aldrig skulle förlika mig med. Skulle kämpa emot och försöka bli av med det tills min sista dag.
Tack för svar! Går det att bli av med det? Och isfåfall hur?
Det är något jag aldrig skulle acceptera att leva med. De gånger jag haft oro och ångest har jag inte känt någon livsglädje alls. Nej, GAD är något jag aldrig skulle förlika mig med. Skulle kämpa emot och försöka bli av med det tills min sista dag.
Jag har GAD och har haft hjälp av att prata med psykolog och kurator. Även ätit anti-depp som har hjälpt mig att kunna ta till mig terapin och underlättat när det gäller att stoppa jobbiga tankar innan dom skenar iväg.
Jag har GAD sen många år tillbaka och flera andra diagnoser. Äter venlaflaxin och det hjälper bra. Har även samtalskontakt två gånger i månaden, skulle behöva oftare, men det får jag inte tyvärr.
Det som hjälper mig bäst är motion i alla former!
Följer gärna den här tråden. Fick diagnosen GAD för 3,5 år sen. Har gått i KBT i två omgångar, först med en metod som kallades "tillämpad avslappning", sedan mer med att kartlägga och planera sin tillvaro och utarbeta strategier mot ångesten.
Båda metoderna hjälpte till viss del, men i båda fallen avslutades behandlingen innan jag hade blivit så stark att jag kunde arbeta vidare på egen hand. Jag hade nämligen fått mina gånger som landstinget kunde erbjuda.
Med vilken fysisk sjukdom skulle man resonera så? "Du får komma hit 10 gånger men om du inte är frisk efter det får du försöka bli frisk på egen hand!"
Ja, jag har fått flera verktyg att jobba med, men eftersom jag båda gångerna efter avslutad behandling trillat tillbaka igen är de också förknippade med ångest. Jag kan helt enkelt inte förmå mig att ta fram boken om tillämpad avslappning eller plocka fram mina gamla scheman och strategier.
Lever själv med detta så vet hur de är. Oron/ångesten tar över hela vardagen o förstör livsglädjen me alla möjliga kroppsliga symtom som ja får av de ????. Värk i skulderpartiet,otäcka känslor i bröstet så man tror att de ä nåt allvarligt fel på hjärtat,har en almän sjukdomskänsla i mig ofta p.g.a detta. Äter nu oralin 50 mg som hjälper mig.
Jag har GAD och panikångest och tycker att livet fungerar ganska bra. Visst blir jag stundtals bitter över mina diagnoser och hur de begränsar mig, men jag gör mitt allra bästa för att inte låta det påverka mitt liv för mycket. Studerar till lärare på universitetet, jobbar extra, tränar och är social. Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och stanna i sängen och gråta i flera dagar, men jag vet ju att jag måste försöka hålla mig aktiv.
Jag får mycket stöd från min närhet. Min familj, mina vänner, min pojkvän och mina lärare har alla varit mycket stöttande. Jag äter venlafaxin och atarax och har gått i terapi i omgångar men det hjälper inte riktigt.
Jag försöker tänka att diagnoser bara är en del av mig och att det är något jag får acceptera.