Lära sig leva med GAD

Jag har GAD och panikångest och tycker att livet fungerar ganska bra. Visst blir jag stundtals bitter över mina diagnoser och hur de begränsar mig, men jag gör mitt allra bästa för att inte låta det påverka mitt liv för mycket. Studerar till lärare på universitetet, jobbar extra, tränar och är social. Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och stanna i sängen och gråta i flera dagar, men jag vet ju att jag måste försöka hålla mig aktiv.

Jag får mycket stöd från min närhet. Min familj, mina vänner, min pojkvän och mina lärare har alla varit mycket stöttande. Jag äter venlafaxin och atarax och har gått i terapi i omgångar men det hjälper inte riktigt.

Jag försöker tänka att diagnoser bara är en del av mig och att det är något jag får acceptera.