Anonym (varit där)

Äldre 22 Feb 19:17

71 svar

Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans

ljpgo skrev 2016-02-22 16:37:56 följande:

Trist! Jag kanske inte är den som bör skriva till dig just nu. Eller så är jag det. Jag har nämligen varit i din frus situation... Jag var otrogen mot min dåvarande tjej. Den som är mor till min son...

"Tilliten är borta" skriver du. Det är normalt efter en sån händelse. Hon har gjort något helt fel. Livet spelar en spratt ibland men det är vårt agerande kring dessa oförutsedda händelser som är det viktiga. Att hon kände sig attraherad av den andre mannen kan hon inte rå för. (Förstå mig rätt nu; Du har säkert också varit attraherad av någon annan under de 20 år ni varit tillsammans.) Vad hon däremot rår för är vad hon GÖR med den attraktionen hon känner. Förstår du skillnaden? Jag bagatelliserar INTE det hon gjort. Och jag försöker inte heller förklara varför - det vet hon bäst själv. Hon anger ett antal skäl - som jag ser ganska klassiska; bekräftelsebehov, nån form av attraktion hon där och då inte kunde stå emot.

Din fru mår inte speciellt bra nu. Och har nog inte gjort det så länge som detta pågått. (Återigen - jag bagatelliserar INTE det hon gjort) Hon har en hel del att bevisa för dig nu. Tillit framförallt. Hon har huggit en rejäl bit av förtroendekakan ni har byggt upp under 20 år. Hon måste svara på dina frågor - gör klart det för henne. Okvädna visor funkar inte. Belive me - I know... I samma andetag uppmanar jag dig till att, i den mån du kan - för det är nog inte lätt att sitta i din karusell just nu - att ta det varsamt med ord och känsloyttringar. Som sagt - i den mån du kan...

Man kan tycka att du nu är i en position att kräva rätt så mycket av henne. Kräv endast en sak: Ärlighet! Från och med nu: 100% ärlighet!

Du skriver att ni beslutat er för familjerådgivning. Mycket klokt beslut! Det kommer, likt era samtal kring ämnet den närmaste tiden på tu man hand, säkerligen att bli tufft! Din frus osäkerhet kring framtiden grundar sig säkert en hel del på att hon är väl medveten om att hon gjort något väldigt fel. Den enkla vägen ut hade varit att säga tack och hej. Det väljer hon inte nu. Hon väljer att gå till familjerådgivningen med dig. För er - om hon är ärlig.

Väljer att avsluta mina ord med det motsägelsefulla att mitt i allt så är det en bra sak hon gör här - hon väljer faktiskt att ta upp kampen. För er.

Lycka till!

Håller med i det mesta du skriver, men.....

Hur vet du att det hon säger är sant? Som TS skriver så är ju tilliten efter en otrohet helt borta, lägg på det att de allra flesta ljuger skallen av sig och skyller allt på fan och hans moster så länge det pekar på någon annan än hen själv. Sett ur TS perspektiv blir det ju svårt att veta om alla förklaringar frugan kommer med är verkliga förklaringar eller bara försök att skylla ifrån sig

Att hon inte mår bra nu när hon blivit påkommen stämmer nog, alla är ångerfulla när de blivit påkomna, men frågan är om de mår dåligt över att de blev påkomna eller för vad de gjort mot sin partner? Att hon mått dåligt så länge det hållit på tycker jag är en generalisering, alla mår inte dåligt över sin otrohet, många verkar inte ha några skuldkänslor öht eller lyckas skaka av sig dem ganska lätt.

Håller med om att 100% ärlighet är vad som behövs just nu, men då är vi återigen tillbaka på punkt ett, förtroende, hur vet TS att hans krav uppfylls? Vad har han för garantier för att han inte bara blir matad med en massa lögner trotts att han krävt ärlighet? Familjerådgivning är bra OM man lägger alla korten på bordet och är 100% ärlig, annars är det bortkastad tid.

Sen håller jag heller inte med dig om att hon "tar upp kampen", jag tycker snarare det handlar om att hon tvingas ta ett beslut som hon hittills sluppit ta. Så länge TS har varit ovetandes om hennes otrohet så har hon kunnat äta kakan och ha den kvar och sluppit göra ett val, när TS fick reda på det så var inte det längre ett alternativ och det enda som återstår är att göra ett val, och det tycker jag inte är detsamma som att kämpa för sitt förhållande.

TS!
Du har fått bra råd, men det finns några fällor du ska vara uppmärksam för

1 Ha noll tolerans för lögner, gör det klart redan från början att lögner är detsamma som att avsluta förhållande, börjar hon slingra sig, ljuga, mörka, förminska, etc så sätter du stopp för det med en gång, fortsätter det så är det lika bra att avsluta, du kommer bara gå runt i cirklar.

2 Håll hela tiden fokus på vem som gjort vad och blanda inte ihop problem i förhållandet med otroheten, sin otrohet står hon till 100% för själv, det har inget med dig att göra, det var hennes eget val och hennes ansvar. Däremot bär ni kanske delat ansvar för eventuella problem i er relation men blanda inte ihop dessa två.

3 I den situationen ni är nu hamnar man ofta i en dragkamp, var noga med att hennes svårighet med att bestämma sig för vem av er hon vill ha inte används som vapen, den ska inte användas som ett hot för att tysta dig, för att du inte ska ställa krav, för att du inte ska ställa frågor, för att du inte ska få känna dig kränkt och ledsen. Om du börjar känna att du inte vågar ställa krav, ställa frågor, vara arg och ledsen för att du är rädd att hon istället ska välja den andre mannen är du ute på djupt vatten. Nu är allt nytt och ni har mycket att reda ut, men på sikt bör ni sätta upp en tidsgräns för när hon/ni ska ha bestämt sig, glömt inte att detta inte bara handlar om hennes val utan lika mycket om ditt val

4 Ha inte bråttom, du behöver inte besluta dig för någonting nu nu nu, ni har varit tillsammans i 20 år, några månader till spelar ingen större roll, använd familjerådgivningen för att bestämma dig för vad du vill göra.

Anonym (varit där)

Äldre 24 Feb 18:44

#34

Anonym (Sviken) skrev 2016-02-23 10:50:04 följande:

Det är ju lätt att sitta och bara skriva så när man inte har hela bilden framför sig. Det är inte så lätt att bara slänga 20 års upplevelser och minnen i soptunnan och säga tack och adjö.

Jag frågade härom kvällen hur långt de hade gått, och hon svarade att de enbart hade hånglat med varandra.Jag kan ju inte med hundra procent säkerhet säga att hon talar sanning, men det fanns liksom ingen anledning att ljuga om just det när allt ändå uppdagades.

Jag vet inte om det är tur/bra/dåligt att jag vad det verkar ertappade henne såpass tidigt i affären, för vad förstått det så har de mest umgåtts innan och efter träning och någon enstaka kväll, samt skickat ganska mycket meddelanden till varandra. I och med det rätt inrutade livet med hämtning av barn efter fritids och diverse andra aktiviteter, så tror jag nog att jag lutar mer åt att hon talar sanning i just detta. Inte för att det kanske egentligen spelar någon roll, det är ändå själva sveket som känns värst. Så med pågår så menar jag egentligen att hon nog har kontakt på samma vis som innan och inte avbrutit det hela, men jag vet egentligen inte. Endast tiden kan utvisa om hon menar allvar med att försöka rädda förhållandet.

Precis som Anders386 skriver om en flykt från livssituationen tror jag faktiskt ligger ganska nära sanningen, om jag nu tolkat henne rätt.

Det är väl klart att det är svårt att bryta efter 20 år, det var antagligen anledningen till att hon valde att gå bakom din rygg istället för att dra. Men vad menar du med "vad fanns det för anledning att ljuga om allt ändå uppdagats".... allt har väl inte uppdagats. ...du vet ATT hon varit otrogen men du vet inte hur länge och vad de gjort. Tro mig det spelar väldigt stor roll för den som varit otrogen. ...varför tror du att 9 av 10 ljuger för? .... enligt det resonemanget skulle det inte spela någon roll om inbrottstjuven bara snor ett gem och inte rubbet.

Jag vill inte förespråka att lämna men jag tycker du förhåller dig väldigt naivt till allt. Du verkar nästan anstränga dig för att hitta på ursäkter och förklaringar åt henne, och det är inte bra. ...ska du förlåta så måste du ochså veta exakt vad det är du ska förlåta. Är det en kyss du förlåter eller 2 års knullade? ...att blint utgå ifrån att hon skulle säga sanningen bara för att hon blivit påkommen med att vara otrogen är väldigt naivt. Det KAN vara sant men det är nog inte något som du bör utgå ifrån från någon som precis visat sig vara opålitlig.

Det är starkt att vara förstående och förlåtande, men det det finns en gräns mellan det och att vara naiv. Och just nu tycker jag du är mest naiv, lägger dig helt platt och tar allt möjligt skit från henne bara hon inte drar med den andre mannen. Hon har lyckats vända på situationen och få dig till att vara den som ska kämpa för att ha kvar henne efter hennes otrohet när det borde vara tvärtom.

Anonym (varit där)

Äldre 24 Feb 21:48

#36

Anonym (Sviken) skrev 2016-02-23 14:24:39 följande:

Tro mig, tanken på något liknande har föresvävat mig flertalet gånger. Oavsett vad hon skulle välja i den situationen så tror jag att slutresultatet blir sämre. Skulle hon välja den andre, så kommer det garanterat att bli en massa tjafs och strul om barn, hus, ekonomi och annat. Skulle hon välja att stanna, så har ju egentligen ingenting förändrats, och då gör hon det kanske mest för barnens skull, och grundorsaken finns kvar.

Oavsett hur det slutar så tror jag att det blir bättre av att det får ta lite tid.

Ja du har rätt i att det är bättre att det får ta tid, det är aldrig bra att ta beslut i affekt, men först måste ni och då menar jag ni (båda två) inte hon, sätta upp spelreglerna för den närmsta tiden.

1 Ni behöver komma överens om vad ni ska göra med den andre mannen, är du ok med att hon träffar honom eller har kontakt med honom under tiden ni går på terapi?

2 Hela sanningen måste komma fram, och då menar jag hela sanningen inte egna teorier, du behöver veta vad det är u har att förhålla dig till, och för att få reda på det måste du sluta svälja allt hon säger utan att ens ifrågasätta det, OM hon ljuger så gör du det väldigt lätt för henne.

3 Du pratar om grundorsaker, men faktum är att det finns ingen orsak som rättfärdigar en otrohet, man behöver inte vara otrogen bara för att man får känslor för någon annan, alla gör inte det, fin fru gjorde det, och du borde fråga dig varför hon gjorde så när minst lika många låter bli istället för att fundera över grundorsaker. Grundorsakerna pratar man om sen, efter att ni försonats kring otroheten i sig, vilka roller och ansvar var och en av er har i den, sen klan ni börja prata om eventuella problem i förhållandet, det kan lika gärna vara så att hennes förälskelse är den enda riktiga orsaken och resten är rökridåer för att slippa ta fullt ansvar.

4 Sluta köpa rosor och uppvakta, du skickar ut fel signaler, du signalerar att det är ok att pissa på dig. då får man rosor i retur. Jag kan förstå att du är rädd att hon ska gå till den andra mannen, men att krypa för henne kommer inte stärka hennes respekt för dig och göra dig mer attraktiv, det har motsatt effekt. Stå upp för dig själv och ställ krav.

Anonym (varit där)

Äldre 24 Feb 21:52

#37

Hustru skrev 2016-02-24 20:15:21 följande:

Du vet inget om mitt liv eller äktenskap, utan drar slutsatser. Han har sitt bagage och jag har aldrig påstått att jag gjort rätt! När min man var otrogen kämpade jag för att hålla ihop familjen och lyckades, någonstans ville jag ha kred för det. Om jag sedan10-15 år senare blir uppvaktad och känner mig bättre så är det mitt samvete.

Är det därför du i tråd efter tråd rättfärdigar både din egen och andras otrohet och alltid utan undantag förespråkar att den otrogne ska förlåtas utan omsvep? Du kritiserar andra för att vara oförstående och dömande men inser tydligen inte hur ensidigt din egen sk förståelse är.

Anonym (varit där)

Äldre 24 Feb 23:29

#39

Hustru skrev 2016-02-24 22:32:28 följande:

Nej, jag rättfärdigar inte och jag tycker inte att otrohet är ett optimalt sätt. Jag skulle aldrig uppmuntra andra till otrohet. Jag trodde inte heller att jag någonsin skulle vara otrogen, men jag har ändrat mig. För någon som inte varit där jag varit så är detta nog ännu svårare att förstå än för mig. Jag har ältat detta tro mig. Men ett äktenskap består av mer än sex, vilket många av moralisterna inte verkar förstå,.

Jag skrev inte uppmuntra, jag skrev rättfärdiga, och det är precis vad du gör.

Självklart är alla som inte anser att otrohet är ok under några "omständigheter" är givetvis moralister.... jag undrar vad det då gör dig till? Om de som inte håller med dig är moralister, vad är dess motpol (du) då? Omoralisk? Moralbefriad?

Ja ett förhållande består av mer än bara sex, den består av flera komponenter som hålls samman av förtroende, ärlighet, respekt och kärlek, synd att du inte verkar förstå det.

Anonym (varit där)

Äldre 25 Feb 16:21

#45

Hustru skrev 2016-02-25 00:02:36 följande:

Jo jag förstår det nog, men alla dessa ord är subjektiva och betyder inte samma sak för alla människor i alla lägen. Om du hade känt till min historia så hade du högljutt skrikit stanna inte kvar en minut. Men vi kravlade oss ur det hålet med precis de värdeorden, men sedan blev det obalans igen och respekten försvann men inte förtroendet. Kärleken finns där fats väl inpackat. Det är bara människor jag älskar som gör att jag kan gråta.

Jag kan också vara moralist och har blivit kallad moralisk i andra lägen. Men sex har för mig lite med moral att göra utan med fysisk njutning. Jag går på massage för att få fysisk njutning, jag träffar min älskare för att få sexuell njutning. Jag umgås med min man för mental njutning! Det är moral för mig att inte lura min man på pengar - svårt i och för sig för jag har mer :)

Fast nu handlar det ju inte bara om vad du tycker utan om vad ni båda tycker om att du har sex med andra, man är två i ett förhållande.

Anonym (varit där)

Äldre 25 Feb 16:38

#46

Anonym (En människa) skrev 2016-02-25 09:09:05 följande:

Om man inte är beredd att söka grundorsaker hos båda personerna och i relationen som sådan så ska man göra slut direkt tycker jag. Relationen som den var innan otroheten är borta och man måste bygga en ny om man ska fortsätta och det kräver en hel del av båda. Det är inte alla som vill eller kan, men som sagt då kan man bryta.

Det tog mig ett par år och ett rejält antal terapitimmar innan jag var redo för hela sanningen ens inför mig själv. Att förutsätta att det ska hända inom någon månad när familjen är i kris är naivt.

Att få rosor i den situationen hade varit förskräckligt!

Mitt råd till TS: Ta hand om dig och dina barn. Hasta inte utan låt situationen lugna ner sig så gott det går. Prata med någon bra person, vän eller professionell. Det viktigaste är att du blir lugn och trygg i dig själv så att ditt liv inte hänger på henne. Svårt, jag vet, men det går.

Jag säger ibte att man inte ska söka grundorsaken jag säger att man ska ta det i rätt ordning, först hantera och om möjligt försonas kring själva otroheten SEN kan man söka orsaker och eventuella lösningar på problem. Just den första biten brukar den som varit otrogen gärna hoppa över eftersom det ofta innebär en massa jobbiga frågor som man helst inte vill prata om och att man måste stå för och ta ansvar för sina handlingar fullt ut och hantera sin skuld och skam. Man tenderar att vilja hoppa direkt till att prata om orsaker och anledningar eftersom det ger möjlighet till att lägga en del av skulden på sin partner......om du hade bekräftat mig mer så hade detta aldrig hänt. ...typ. Den fällan ska TS undvika möjligen har TS en del av ansvaret för eventuella problem i relationen, men otroheten ansvarar hon för själv.

Håller med om att om man fortsätter tillsammans så bygger man en ny relation, TS kommer dessutom få bygga sig en ny bild av sin partner och avgöra om det är någon han vill leva med. Det tar sin lilla tid. Just nu är allt färskt och han greppar reflexmässigt efter det trygga och kända om ett år kan rollerna vara ombytta.

Anonym (varit där)

Äldre 10 Mar 11:14

#53

Anonym (Sviken) skrev 2016-03-10 09:53:20 följande:

Liten uppdatering.

Just nu är livet lite på tomgång. Det dagliga livet med jobb, barn och träning flyter på. Det som känns jobbigast just nu är att även om allt till synes är mestadels som tidigare, så är det som en osynlig barriär för just den där intimiteten där man tar i varandra eller ger en kram eller kyss. Det går liksom att skönja i hennes kroppsspråk att hon är lite spänd när vi är i närheten av varandra. Men jag antar att det ändå är förståeligt i och med den situationen vi befinner oss i.

På relationsfronten är det väl kanske lite sämre. Under våra samtal så har min fru sagt att hon liksom inte känner "det där speciella" för mig längre. Att vi helt enkelt har utvecklats i olika riktningar.

Ser jag i backspegeln så kan jag ju till viss mån hålla med, men känner inte att jag kan ta på mig det hela själv, utan det mesta ligger nog ändå på henne, i och med att hon säger att hon känt ungefär så här i ett par år, men inte orkat/velat/kunnat ta upp det. Vi har väl båda konstaterat att vi inte är några mästare på att kommunicera med varandra.

Alltjämt påstår hon att hon väljer mellan att separera för att leva själv som ensamstående eller att försöka lappa ihop vårt förhållande. Tyvärr så tror jag inte riktigt att det är så enkelt som hon vill påskina. Även om hon säger sig försöka avskärma "den andre" så vet jag ju naturligtvis att det ligger i bakgrunden och påverkar beslutet.

Det som jag kan tycka är lite frustrernade/underligt i det hela är att, och jag har diskuterat det med henne, OM hon nu ser en potentiell framtid tillsammans, så undrar jag ju naturligtvis vad hon ser framför sig att jag/hon/vi behöver förändra och förbättra för att vi skall kunna jobba på att försöka lappa ihop relationen. Men hon säger sig inte komma på något.

Det är i mina ögon egentligen svar nog att hon redan bestämt sig för att lämna, men samtidigt vet jag ju själv att i en sådan här situation så finns det liksom inga enkla förklaringar eller lösningar, men att man gärna letar efter just de enkla förklaringarna och lösningarna. Innerst inne tror jag bara att jag vill kunna förstå hur hon resonerar/tänker men jag vet inte riktigt. Just nu känns det som att hon är mest orolig för hur det skall gå för barnen.

Nåväl, vi går på familjerådgivning och får se om och vart det kan leda.

Har hon slutat att ha kontakt med den andra snubben?

Annars är det brukligt att man den som varit otrogen ger den bedragne full access till mail, chatt, sms, som ett sätt att reparera förtroendet. Om du inte har fått det så ta upp det på nästa FR. Om hon fortsätter ha kontakt med den andre mannen (vilket är väldigt vanligt, få bryter rakt av) så är alla era samtal och FR bortkastad tid och era diskussioner kommer kretsa kring helt andra saker än själva grundproblemet, att det finns en tredje person i er relation som utgör en kil mellan er.

Anonym (varit där)

Äldre 10 Mar 15:43

#59

Anonym (Frugan) skrev 2016-03-10 13:27:36 följande:

Det var ingen ursäkt. Det var resultatet av ett dåligt äktenskap utan kommunikation och med för mycket alkohol. Som nådde sin gräns.

Det kan falla ut på olika sätt. Och eftersom min man sagt att han ville skiljas sig så var det det jag hörde och hakade upp mig på.

Och resultatet MÅSTE bli att man knullar någon annan? Något annat resultat är helt otänkbart?

Jag håller med Flunken, låter mest som en jäkligt dålig ursäkt, du knullade kollegan för att du ville det inte pga av problemen i förhållandet. Saker faller inte bara ut random, saker faller ut åt det håll man vill att de ska falla, om det sker medvetet eller omedvetet är en annan fråga.

Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans

INNEHÅLL