Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans

Jag är ingen förespråkare för otrohet, jag vet att det sårar och inte har något gott i sig. Nu har jag sagt det.

För att: ofta är otrohet antingen något desperat skrik på hjälp i relationen eller helt enkelt något som smygit sig över en och som man inte lyckats värja sig emot. Det låter kanske trivialt, men det är faktiskt så. (Massor med forskning visar just på detta.) Ytterst få är de "svin" som "vill" vara otrogna och "skiter" i sin partners känslor. (Även om många påstår annorlunda här på FL. Men det är nästan alltid orden från någon som blivit sviken, inte från den som varit otrogen.) Utan som sagt, ett desperat skri i relationen eller något man inte lyckats avstyra. Andra snarlika tecken är att komma hem och ha köpt en sportbil eller hundvalp, bli spelberoende eller sexberoende osv osv.

TS: Tycker det är bra att du inte bara rusar ut. Du har rätt att vara arg. Men oavsett om ni ska leva vidare eller inte så har ni barn tillsammans och om inte för er egen skull och för tiden ni varit tillsammans - så bör ni för barnens skull få ett värdigt avslut.
En del famijerådgivare är jättebra. Andra är katastrof.
Jag skulle rekommendera er att använda sparkassan till att satsa på er relation (dess avslut eller dess nystart) och googla på om det finns en terapeut i ert närområde som är specialiserad på otrohet.

Nu upprepar jag mig - men även om ni går skilda vägar och du aldrig lyckas förlåta henne - så är både du och dina barn värda att ni får ett fint avslut och en fungerande relation för framtiden.
Men som sagt, otrohet har många bottnar, och det här kan oxå vara vägen till en helt ny nivå på er relation. 

Kram och lycka till.