Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans

Liten uppdatering.

Just nu är livet lite på tomgång. Det dagliga livet med jobb, barn och träning flyter på. Det som känns jobbigast just nu är att även om allt till synes är mestadels som tidigare, så är det som en osynlig barriär för just den där intimiteten där man tar i varandra eller ger en kram eller kyss. Det går liksom att skönja i hennes kroppsspråk att hon är lite spänd när vi är i närheten av varandra. Men jag antar att det ändå är förståeligt i och med den situationen vi befinner oss i.

På relationsfronten är det väl kanske lite sämre. Under våra samtal så har min fru sagt att hon liksom inte känner "det där speciella" för mig längre. Att vi helt enkelt har utvecklats i olika riktningar.

Ser jag i backspegeln så kan jag ju till viss mån hålla med, men känner inte att jag kan ta på mig det hela själv, utan det mesta ligger nog ändå på henne, i och med att hon säger att hon känt ungefär så här i ett par år, men inte orkat/velat/kunnat ta upp det. Vi har väl båda konstaterat att vi inte är några mästare på att kommunicera med varandra.

Alltjämt påstår hon att hon väljer mellan att separera för att leva själv som ensamstående eller att försöka lappa ihop vårt förhållande. Tyvärr så tror jag inte riktigt att det är så enkelt som hon vill påskina. Även om hon säger sig försöka avskärma "den andre" så vet jag ju naturligtvis att det ligger i bakgrunden och påverkar beslutet.

Det som jag kan tycka är lite frustrernade/underligt i det hela är att, och jag har diskuterat det med henne, OM hon nu ser en potentiell framtid tillsammans, så undrar jag ju naturligtvis vad hon ser framför sig att jag/hon/vi behöver förändra och förbättra för att vi skall kunna jobba på att försöka lappa ihop relationen. Men hon säger sig inte komma på något.

Det är i mina ögon egentligen svar nog att hon redan bestämt sig för att lämna, men samtidigt vet jag ju själv att i en sådan här situation så finns det liksom inga enkla förklaringar eller lösningar, men att man gärna letar efter just de enkla förklaringarna och lösningarna. Innerst inne tror jag bara att jag vill kunna förstå hur hon resonerar/tänker men jag vet inte riktigt. Just nu känns det som att hon är mest orolig för hur det skall gå för barnen.

Nåväl, vi går på familjerådgivning och får se om och vart det kan leda.