Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans
Jag tänker dela med mig av en mycket förenkladd variant av vad som hände i vårt äktenskap. Bara för att genom det säga att det finns inga rätt i oväntade situationer.
För några år sedan gick vårt äktenskap rent åt he**ete.
Maken var allmänt missnöjd med vårt gemensamma liv, var förbannad på sina svärföräldrar, på sitt jobb, på mig, på allt och alla. Det gick som det gick, en eftermiddag drack han för mycket och då sa han till mig att han ville skiljas och att han hatade mig.
Jag blev otroligt sårad och jag hade inledde ett förhållande med en arbetskamrat direkt. Det berättade jag dock inte för maken som ångrade sina ord redan när han blivit nykter. Fast vi hade haft det tufft i några år redan då så den kvällen ställdes allt på sin spets.
Han åkte ut ur huset och bodde hon sina föräldrar nån vecka. Jag vägrade prata om vår situation och fortsatte ha kontakt med min nya älskare.
Vi höll på att såra varandra och avskydde varandra och kombinerade det med familjelivet i ungefär ett år. Ingen höjdare för psyket. Men på nåt sätt vände vi detta till det bästa som hänt oss. Vi har ett fantastiskt äktenskap idag och vi har gjort oss av med alla gamla träsktroll.
Jag berättade om älskaren och dumpade honom (och bytte jobb). Vi förnyade våra löften och kan numera läsa av varandra på ett helt underbart sätt. Maken slutade dricka alkohol, han hade svårt att kontrollera det vilket också bidrog till problem tidigare. Han har gjort ett jättejobb med det men visst har dett blivit nåt återfall. Dock inte värre än att vi löst det tillsammans.
Ibland kan det gå åt skogen men ändå bli helt klart det bästa som hänt.
Jag hoppas ni hittar en balans och kan prata med varandra. Dock rekommenderar jag att ni väntar tills ni kan vara ärliga båda två. Ni ska också vara säkra på hur ni båda vill ha det.
Och ja, självklart är det svårt i den akuta fasen.