Är sen i språket =autism?

Jag tycket inte att något du nämner låter som autism. Att ge upp lätt eller gnäll och gråt har ingenting med autism att göra. Autism har framförallt att göra med det sociala samspelet.

Jag hade svårt att leka med jämnåriga som barn, ville bara vara med fröknarna och lekte hellre med dockor etc själv än med andra. Fick vänner sen på lågstadiet. Har inte autism, även om jag kanske är lite introvert, har dock mycket vänner, partner, barn etc. Min syster var jättetidig med språket, väldigt social på dagis etc. Hade det senare mycket svårt socialt hela sin uppväxt och har det egentligen fortfarande även om det har blivit bättre. Har ingen diagnos men en hel del autistiska drag, jag har alltid haft mina funderingar.

Hursomhelst så låter ingenting av det du säger som autism. Logopeden kommer att kolla efter varningstecken, och kan säkert lugna dig. Min son (2 år) är har en enligt logopeden mild språkförsening, men han uppvisar inga tecken på autism.

Jag håller med Elin, det finns inget som tyder på autism i det du berättar. 
Sen låter det inte som någon större språkförsening så med hjälp av logopeden är han säkert snart i fatt.  

Tack snälla för era svar. Man blir lite brydd och ska väl sluta googla. Men ville lyfta frågan. Så fort man är ensam med honom så kan han prata rent. Men är han stressad, forcerad så blir det mer mumbo jumbo. Längtar efter när han kan prata. Rädd att han blir utesluten från det sociala spelet.

En av min sons bästa vänner var sen med talet. Min son har aldrig ens reflekterat över det, det är verkligen något som bara vi vuxna tänker på, Han och hans kompis har lekt sedan båda var 2-3 år, nu är de 6 år. Sista året har kompisens tal bara rusat iväg och idag pratar de båda nästan lika "bra".

Barn är olika, utvecklas olika, och det verkar ju som att din son mest får lite bråttom (du skriver att han talar bra när han är ensam med förälder). 

Låter som en normal 4-åring tycker jag också. Min äldsta son fick logopedhjälp efter 4-årskontrollen då han hade svårt med uttal. Det är vanligt och inget konstigt. Om något hade varit allvarligt fel i ert fall hade antagligen förskolepersonalen reagerat. Så försök släppa det. Jämför inte med allt alla jämnåriga kan. Barn är olika och en del barn är sena inom vissa områden också utan att något är fel. Min äldsta var sen med en del annat också än talet men har nu kommit ikapp och det är inga konstigheter (han är 8 år nu).