Septemberbebisar 16'

Jag har ingen uppfattning om hur många som ska föda i augusti resp. september, men har för mig att min bm sa vid inskrivningen att det var många inskrivningar just då.

När jag födde första gången (mars 15) var det tydligen babyboom i mitt landsting, det var ordentligt trångt både på förlossning och BB. Men här har vi bara ett sjukhus, så man blir aldrig nekad plats iaf. :)

Hej! Jag har följt tråden ganska länge men aldrig kommit mig för att skriva.. Har också fått uppfattningen om att det varit betydligt fler Augustibebisar på gång än vad det är för September..

Jag har BF imorgon (1/9). Mina två andra barn (-07 och -10) kom precis på beräknad dag så jag hoppas att den här lille krabaten inte trivs allt för bra i magen..!

13 dagar här till BF. Tjejen är inte nervös men jag börjar bli. Skönt att kunna jobba hemma. Svårt att koncentrera sig på annat :)

Första barnet. 

Åh nej, gick du över med tvåan...

Jag gick över 5 dagar med ettan och hoppas att tvåan ska vara lite snabbare. Tänker mig av någon anledning att det alltid är så! Önsketänkande... ;)

Igår kom våran prins till världen!

Efter start med vattenavgång kl.13 i torsdags och kontroll så kom värkarna igång snabbt. Vi blev inskrivna 19.15 och strax innan 02 var jag öppen 8 cm. Där tog det däremot stopp. Efter att ha kämpat med lustgas och kraftiga värkar tog jag tillslut emot eda kl. 5.30 då jag fortfarande inte öppnat mig mer. (Helt fantastiskt smärtlindring btw!!) Kroppen satte fart igen och vid 7 på fredag morgon var jag helt öppen men lilleman ville inte komma ner ordentligt. Efter 4 timmar bestämmer barnmorskan att jag ska försöka krysta för att se om det kan hjälpa honom ner sista biten. Två läkare kallades in och kontroll och ultraljud gjordes vilka visade att den luringen lagt sig med ansiktet uppåt! Dom sa att det går att föda så men att det tar längre tid och efter 17 timmars värkarbete var jag helt slut. Så kl. 12.23 den 2/9 kom han ut via akutsnitt (v.39+0)!

Jag kommer definitivt att be om lustgas. Epidural ifall jag känner att jag inte står ut. Min man kommer så klart att vara med mig. I övrigt har jag inte planerat någonting utan tar det som det kommer. Det blir sällan så som man planerar ändå tänker jag. Något jag däremot INTE kommer att göra är att ta emot smärtlindring i form av akupunktur. Det tutade nämligen barnmorskan i mig att jag skulle ha under min första förlossning.

Jag låg alltså med nålar instuckna i blygdläpparna..... Det hjälpte inte.... :p

Min sambo är den som kommer att vara med. Skulle inte vilja ha med nån annan. Hoppas bara att han kommer våga/veta vad han kan hjälpa till med. Han är världens bästa men har svårt att visa engagemang om jag t.ex. är ledsen. Inte så att han struntar i mig, han vill hjälpa men vet inte hur. Någon som har tips på hur jag kan få honom att bli mer aktiv i såna situationer?

Jag vet ju inte själv vad jag kommer att vilja vid förlossningen då detta är vårt första barn men jag vill ju att han ska vara aktiv och "våga" stötta mm. Något som jag dock känner mig väldigt säker på nu är att jag INTE vill ha en massa hejarop och beröm. Så det känns svårt att kunna ge honom konkreta tips på vad han kan göra. Vad har ni som fått barn tidigare velat ha för stöd av er partner?

Ang. smärtlindring känner jag mig öppen för förslag. Är lite "orolig" över lustgas...hört att man kan bli illamående av den och det är jag verkligen inte sugen på att bli. Gillar heller inte berusningskänslan/att tappa kontrollen när man dricker alkohol så dricker väldigt sällan, en-två gånger/år. Har hört att vissa jämför lustgasen vid just alkoholberusning.

Hur har ni upplevt lustgas?

Jag började störtblöda hemma. Forsade blod. Läkarna lyckades få stop på det o det beslutades att jag skulle snittas på morgonen. Skulle ligga still o få blod hela natten.

Snittet görs. Går ganska bra,förlorar mkt blod. Ligger på uppvak sen när mina värden försämras , läkarna rusar iväg med mig för en ny operation. Visar sig att ett blodkärl brustit i magen o står o pumpar ut blod. 2,5 liter ligger i magen.

Sövs o läggs i respitator för att hållas still. Min familj får veta att om jag klarar dom närmaste 48 timmarna så kommer jag bli bra.

Det som hände mig är såvextremt ovanligt så ingen behöver bli orolig att det ska ske med dem.

Läkarna har varit fantastiska.

Min lille påg. 12 dagar gammal nu och 2030 gram.

Nu har vår pojke kommit! 2 timmar efter att vi checkade in på förlossningen så var han ute. Inga som helst komplikationer och han är så fantastiskt fin! Det var ändå värt de där 10 extra dagarnas vänta. ;)

Åh fy din stackare!

Nej man vill ju gärna få luft ordentligt, det är tillräckligt jobbigt ändå.

Dag 5 på en kurs brukar man må ganska bra tycker jag (inte för att jag äter antibiotika speciellt ofta men...), så du kanske ska ringa 1177 och rådfråga?