2-åring bråkig vid middagsbordet - är vi för slappa?

Jag tycker ni gör rätt i att inte sätta gränser och göra för stor sak av det. Det blir lätt en ond spiral, och det går inte att ha slagsmål om att barnen skall sitta stilla och äta (i den åldern). Sitt själva, ät varierat och ha trevligt vid bordet, så kommer han så småningom vilja göra som ni. Fortsätt med att erbjuda honom allt, men gör inget väsen av att han måste äta. Vill han inte sitta vid bordet så går det inte att tvinga honom. Det ni kan göra om ni inte redan gör så är att han får vara med och laga maten, lägga på tallrikar, duka fint osv. Kanske lägga upp maten som fina figurer/djur/ansikten. Lite mer lek :)

Jag delar ofta tallrik med vår 2åring. Allt smakar mycket bättre från Mammas tallrik Vet jag att yngsta är riktigt trött lägger jag bara upp mer på min tallrik, erbjuder mat till den egna tallriken men har inga större förväntningar om att den ska ätas.

Tack! Skönt att veta att vi inte gör hel-fel då. Det är så lätt att börja fundera på om man är för hård eller för slapp och vad det ska få för konsekvenser. Man vill inte att det ska bli bråk om allt men samtidigt vill man inte bli en förälder som låter barnen göra som de vill jämt. 

Ellie, vi har inte låtit honom vara med och laga mat särskilt ofta men vi ska nog börja mer med det. Eller försöka igen kanske jag ska säga. Jag har hört andra föräldrar tipsa om samma grej. Hittills när jag provat så har han känts för liten. Det finns säkert 2-åringar som klarar av det men han är inte jättesnabb i utvecklingen. Alltså fullt normal men i det långsamma ledet (vad gäller både krypa, gå och prata).

Jag tror ioförsig att han gillar att vara delaktig men när han har fått stå med vid bänken och jag har försökt visa honom enklare saker blir det mest att han står och pillar och undersöker, och sen kastar på golvet. Det gör han med det mesta. Har även försökt visa honom hur man dukar och ger honom sedan en gaffel i taget eller hans egna plasttallrik att lägga på bordet, men han har mest stått och undrat vad det är jag försöker få honom att göra. Men det är väl något som kommer så småningom. Bara att fortsätta försöka. 

Ni har flera år av trotsålder framför er, gör det smidigt och enkelt och välj era strider. Det är inte viktigt att äta middag varje dag. Vår son åt väldigt lite middag i någon ålder, han hade ätit bra till frukost, lunch och mellanmål och var inte särskilt hungrig på kvällen. Plus väl lite trött.

Föregå med gott exempel att middag är en trevlig stund när man sitter tillsammans hela familjen. Men ha alltid något på bordet han tycker om, den åldern är väldigt många barn oerhört kinkiga.

Skulle du (och ni andra) säga att det är okej att ge honom äppelsås varje middag som han ber om det när han inte ätit något av maten vi erbjudit? Det är ganska vanligt att han ber om det. Vi gör lite olika med om vi går med på det eller inte.

Och det här med att kasta mat på golvet? Fortsätta bara säga ifrån. Ignorera det så han inte får uppmärksamhet av att kasta? Eller lyfta honom från bordet om han inte slutar? 

Vad är äppelsås?

Kastar man mat på golvet har man ätit färdigt och då tar man bort tallriken. (Kanske bara för fem min i början). Dvs minimera tjatet men tydlig handling.

Oj! Igenkänning här, fast vår son har alltid varit rätt ointresserad av mat, och dessutom underviktig, så vi valde definitivt våra strider här. 

Han höll också på med matkastandet, slutade runt 2,5 tror jag. Just matkastandet blev vi så oerhört trötta på, så den striden valde vi att ta (dvs vi plockade bort tallriken). Kastar man mat är man förmodligen inte hungrig, resonerade vi. 

En grej som vi införde som jag faktiskt tyckte hjälpte lite grann var att ha regler för hur vi vuxna uppförde oss vid bordet. Ingen överdriven uppmärksamhet på sonens ätande (för att inte stressa honom). Inga kommentarer kring hur mycket eller lite han äter. Inga värderande kommentarer kring maten (i stil med åååå så gott det ser ut, mmm, mums, titta här!! osv). Det ska vara trevligt och avslappnat att äta, han ska inte känna att nån hela tiden sitter och bedömer hur mycket eller vad han äter!

Idag är sonen 3,5 och vi har fortfarande rätt "slappa" regler kring maten. Vi informerar om när maten är klar, vill han inte komma då så behöver han inte (ofta kommer han då självmant inom 5 min). Han behöver inte sitta kvar vid bordet, men vi pratar om att vi tycker det är trevligt att sitta tillsammans och försöker påminna honom om att fråga "får jag gå från bordet?". Han behöver inte äta upp och han behöver inte smaka på allt, men vi pratar mycket om maten, vad det är, vad kroppen behöver, att det är bra att smaka många gånger på ny mat innan man vet om man tycker om det eller ej, osv. Han är fortfarande ingen storätare, men vi har ofta trevligt vid matbordet  

Det är nog samma som äppelmos. Vi bor i USA och här heter det "apple sauce". Men det innehåller bara puréade eller mosade äpplen, inga tillsatser eller socker eller nåt. 

Ja, man är sällan ensam när man beskriver besvärliga beteenden på barn :)

Håller med om att matkastande borde betyda att man inte är hungrig. Men vår son kastar ibland köttbitarna för att sedan äta upp pastan tex. Eller så kastar han sin gaffel för att han vill äta med sked eller händerna. En av hans favoritaktiviteter är att kasta diverse leksaker nedför trappan så det är något han verkar tycka är kul och har nog inte så mycket med maten att göra.

Jag tycker att det är ett väldigt otrevligt beteende som måste bort så fort det bara är möjligt. Kanske kan det fungera att ta bort tallriken en stund. Ofta drar jag undan den direkt, men vi brukar nog bara rensa den från det han inte gillar och låter honom få tillbaka resten. Så det är mer för att direkt stoppa kastandet än att "lära honom en läxa" genom att maten försvinner om man inte uppför sig. 

Jag tror också vi kan prova vad som händer om vi slutar truga och pratar mindre om maten. Vi tjatar absolut inte, men vi försöker en hel del med olika medel. Kanske får det omvänd effekt. 

Härligt att höra att ni har lyckats få det trevligt vid bordet! Det är ju målet. 

Jag skulle nog snarare erbjuda äppelsås från början, så att han inte ber om det som något "i stället för" maten. Lite äppelsås tillsammans med det andra utan att göra stor sak av det, så kanske han äter lite av varje tillslut. Någon gång tröttnar han väl på såsen :)
När ni gör olika om ni går med på det... har ni då en förklaring till varför det går bra idag men inte igår, eller varför inte till denna måltiden men förra gick bra? Tänk över anledningarna till att ni ger/inte ger så att ni kan motivera det.