Alltså denna förbannade förpubertet! HJÄLP MIG!

Jag undrar lite vrf du inte sätter ner foten tidigare?
Om min dotter håller på sådär så ryker allt va som heter nya kläder osv det tillfället.
Mina barn är inte Guds bästa barn dom heller, men får dom en tillsägelse plus att man säger att man inte vill köpa massa nya saker till nån som beter sig så illa så skärper dom till sig. Å dessa ungar ska gudarna veta att vi fått dra in både det ena & de andra pga sådana här saker. Men dom lär ju sig med tiden.
Jag belönar inte mina barn när dom beter som små monster. Aldrig.

Sen funkar ju inte detta på alla barn heller.. Du får testa dig fram. Det är inte fel (eller gör dig till en dålig mamma) om du sätter ner foten & visar vem som bestämmer.

Mina barn är föresten 6 & 8, å jag själv 29. Är uppfostrad av en väldigt hård med rättvis mamma.

Min dotter var likadan... men den där snälla trevliga dottern började komma tillbaks när hon fyllde 11år. Inser ju att det inte kommer vara så länge till så njuter så länge det varar. :)
Jag försökte med allt, va hård, va snäll, ja ALLT, inget hjälpte. Men plötsligt vände det som sagt. Lycka till!

Ja fast hon skötte ju sig tills efter kläderna var inhandlade :/

Sen är jag väl lite blödig när dom där tårarna kommer också. Deras pappa är mycket hårdare..

Men samtidigt som ensamstående med fyra barn så orkar jag verkligen inte ta varenda fight...

Nu är hon sitt Goa jag igen och sitter å kollar på tv och vill sova med mig inatt...

Åh herregud haha.. Tre år av detta! Hur orkade du?

Jag orkade inte!!! Men vad gör man? Bara att bryta ihop och komma tillbaks. Jag försöker samla lite energi nu inför puberteten och tonåren. Ha ha! ;)

Nä helt ärligt så orkade jag inte. Många gånger jag fick psykbryt och skällde på henne för att sedan bryta ihop och gråta. Ibland kunde hon komma och be om förlåtelse eller med en förlåttecklning. Men 10min senare var hon ett monster igen. Så jag är ledsen men jag har varken tips eller råd. För mig funkade inget. Kan bara trösta dig med att det går över... om några år. ;)

Svårt att ge konsekvenser när man är ensamstående också, det drabbar ju de andra barnen också då. Jag vet gånger då vi skulle göra/gjorde roliga saker och hon betedde sig som hon gjorde, helst av allt hade jag velat skita i allt och bara åka hem. Men det gick ju inte för då blev ju lillebror också straffad och han hade ju inte gjort något. Dilemma det där när man är själv och inte kan dela på sig.

Spelar väl ingen roll om kläderna är köpta. Gå och lämna tillbaks dem om hon inte kan uppföra sig!

Det där "tror du jag bryr mig" och nonchiga beteendet känner jag igen från min äldsta när hon började skolan. Där var det dock väldigt tydligt att hon snappade upp beteenden och ord från äldre elever som hon inte ö h t förstod. För när man ifrågasatte varför hon lät så snorkiga och fräste av både oss föräldrar och kompisar med ett "inte vet jaaaaag" med näsan i luften så förstod hon inte problemet. Då blev hon uppriktigt förvånad och svarade i helt normal ton "Men jag vet ju inte"

Så det kan vara en grej, att de faktiskt inte behärskar sitt beteende så att säga. Sen kan de vara odrägliga och hetsiga på annat sätt också. snart 12-åringen är inne i en rätt så harmonisk period, snart 10-åringen också. Snart 8-åringen är som han alltid är, kort stubin, världen går under för ingenting och allt kan förvandlas till kaos på 2 sekunder. Men det är inget nytt, så har han alltid varit. Snart 6-åringen börjar vara lite som storasyrran var där ett tag. Sådär att hon tror att hon är stor och ska bete sig som de äldre fast det blir liksom halv/hel-fel oftast.

Har också varit ensamstående så jag vet hur det är att välja sina fighter å även tänka på att syskonet inte ska bli straffad för nått han inte gjort.

När min dotter var som värst för några år sedan, så hade hon haft jätte tråkig attityd länge. Slängde sig på golvet (vart man än va), smällde igen dörrar, stampade med fötterna i golvet när hon gick som en protest, till sist sp spottade hon mig i ansiktet när jag duschade henne. Det blev nog hennes snabbaste dusch nånsin. Efter din konsekvenserna av det handlandet gjorde hon de aldrig igen (hittills). Nu sista åren har hon varit "mammas tjej". Å kommer troligtvis vara också.

Har också varit väldigt blödig å gett med mig å ruckat på vissa regler medmera, men det utnyttjades till max av barnen å jag fick tuffa till mig igen.

Hade jag vart du i den situationen du skrev om hade jag gått & lämnat tillbaka alla kläderna hon fått. Som en annan skrev.

Som sagt, hoppas du hittar sätt som funkar för dig/er.
Jag tror dock att konsekvenser är A & O för dåligt uppförande.

Låter som min dotter som är 11år. Dock har hon varit så här sen hon var runt 3år, så de flesta dagar går ut på gräl och tillsägelser som ignorerad. Här har bi satt ner foten, som någon frågade om, från början men det har inte hjälpt. Hon har en enorm vilja och envishet. När hon var yngre så skrek hon så länge, när hon inte fick som hon ville, tills hon svimmade. Hon slutade med det så fort vi gick till barnläkaren med henne. Men det är jobbigt! Man undrar om det någonsin kommer ta slut :/