Vad tror du att folk har för fördom/ar om dig?
Som det står i rubriken.
Tror du folk har fördomar eller felaktiga tankar om dig? Isåfall, vadå för fördomar? Och varför tror du det är så?
Som det står i rubriken.
Tror du folk har fördomar eller felaktiga tankar om dig? Isåfall, vadå för fördomar? Och varför tror du det är så?
Det är jag övertygad om. Och jag är övertygad om att det är många, både personer med fördomar och fördomar i sig.
Vad för fördomar? Tja, den vanligaste torde väl vara i stil med "Hon tror att hon vet allting". Det är fel. Jag vet att jag vet allt jag vet. Resten vet jag inte =P
Annars handlar väl fördomarna mest om asperger i allmänhet och min sexualitet och alla fördomar som kommer med mina intressen (spel, manga, anime, mm)
Men, vad vet jag. Andras fördomar spelar mig oftast inte särskilt mycket roll personligen.
Det är jag övertygad om. Och jag är övertygad om att det är många, både personer med fördomar och fördomar i sig.
Vad för fördomar? Tja, den vanligaste torde väl vara i stil med "Hon tror att hon vet allting". Det är fel. Jag vet att jag vet allt jag vet. Resten vet jag inte =P
Annars handlar väl fördomarna mest om asperger i allmänhet och min sexualitet och alla fördomar som kommer med mina intressen (spel, manga, anime, mm)
Men, vad vet jag. Andras fördomar spelar mig oftast inte särskilt mycket roll personligen.
En sak som jag hört flera gånger är att folk tror att jag är arg för det mesta. Det är för att jag vid neutralt ansiktsuttryck har ganska hängande mungipor bland annat. Sedan kanske mina ögon uppfattas som arga ibland, det vet jag inte. Det har i vissa fall hänt att folk inte vågat ta kontakt med mig pga det :p
1) Jag ser bra ut och får många komplimanger vilket jag tycker är pinsamt och småjobbigt helt ärligt för jag tycker inte det själv. Folk verkar tro att jag pga hur jag ser ut och är borde ligga mycket. Det gör jag inte. Inte för att jag inte kan få utan för att jag inte vill vara ett ligg för nån.
2) Jag är oskuldsfull pga att jag är en glad och social person
Knappast. Jag går på BDSM-klubbar och älskar kinky sex. Men jag njuter av att ingen tror detta om mig.
Jag tror att jag har blivit dömd på förhand för att jag växte upp ute i förorten. Vet att den del har förväntat sig att jag skulle bryta på sk Rinkeby-svenska och tydligen är inte mina små koftor och blusar heller typiskt för hur man ser ut när man växt upp där jag gjorde.
Oj oj, var börjar man...
Folk tror garanterat att jag är en ilsken och rättfram människa. Jag har ett ganska vasst utseende och ger nog sken av att ha en kaxig jargong.
Jag är i själva verket konflikträdd.
Folk tror att jag är Nån slags gangsterfru eftersom min man ser ut som en elaking. Visst har vi haft lite otur och blivit indragna i en del konstiga saker, men det är snarare som betraktare eller utsatta. Hemma hos oss springer det livsfarliga människor har jag fått höra...
Vilket jag bara fann mig i eftersom jag ju är konflikträdd. ..
Vilket säkert tolkades som en bekräftelse på att det var sant, för jag är ju rättfram...
Ond cirkel som står mig upp i halsen!
Jag kommer från en "vanlig" medelklassfamilj men råkar ha ett adligt efternamn. I 20-årsåldern jobbade jag som vårdbiträde. Där var det ett äldre biträde som förvånat frågade mig: -Vad gör en sån som du på ett sånt här ställe? Jag upplyste henne om att de fyra stånden avskaffades för ganska många år den.
Min svärmor skulle ha kräftskiva och berättade vilka som skulle komma. Hon nämnde en kvinna med ett adligt efternamn (som inte var likt mitt namn alls).
Svärmor:
Jag: -Vet du vem hon är? -Nej, borde jag det? Vem är hon?
Svärmor: - Nej, jag tänkte bara att ni kanske känner varandra eftersom hon också är adlig...
-Öhhh... nääää
Människor tror att jag är någon slags halvgangster bara för att jag levde halva min barndom i ett getto. De blir väldigt förvånade när de möter en smått elitistisk(miljöskador från barndomen) och bildad människa.
Folk blir alltid lika chockade när de finner ut att jag är både kristen och inte vänster, haha!
Folk tror att jag är en bidragstagande latmask, pga att jag är hemma med min femåriga son (vilket jag varit sedan han föddes).
Så är dock inte fallet. Jag lever på sparade pengar, samt har ett litet "företagande" som genererar en mindre summa pengar varje månad.
Det enda bidrag jag får är barnbidraget.