Skällande och nervig hund.

Ingen som har synpunkter på hur vi ska göra?

Har ni haft honom sen han var valp? Har han alltid varit likadan?

Ni ska kanske träna och uppfostra hunden??! En hund blir inte lugn, väluppfostrad och trygg av sig själv

Tja, antingen så ser ni till så att hunden inte kan bita barnens kompisar eller så omplacerar ni den. 

Att låta hunden komma åt att markera mot barn speciellt om det sker upprepande gånger är helt oacceptabelt och det kan ju ge barnen men för livet även om det inte blir några sår. 

Det är inte hunden som bestämmer om den ska vakta eller markera. Det är ni! Så se till att VARJE gång hunden visar tendens så sätter ni stopp. Inte genom att skrika åt hunden eller använda hundens namn. Utan att helt enkelt se till att hunden begriper hur den gör fel och sen får göra rätt. Det finns böcker om sånt här. Och hundforum. Det krävs lite arbete men gör ni rätt så går detta över ganska fort.

Det är inte vår första hund och vi har gått på flera kuser, från valp och uppåt. Han är lydig. Sitter, går fot, väntar på sin tur och tar aldrig mat förrän vi sagt varsågod. Vi markerar tydligt mot honom att han inte får skälla, men med barn som springer ut och in så hinner vi inte alltid vara steget före och då flippar han ut!

Detta känns som sagt inte alls ok! Varken för barn eller hund och vi tycker att vi tränat, markerat och även blivit arga på honom. Har aldrig varit med om något liknande...

Hjälper inte att bli arg för även om ni tycker att ni har tränat så är det ni som har felat någonstans i träningen. Inte hundens fel. Finns säkert någon hundkunnig i er närhet som kan hjälpa er att träna på dessa specifika saker. Sen måste också ungarna lära sig att bete sig runt hunden

Men ni måste ju hitta en fungerande lösning så att han inte kan flippa ut... Vi fick exempelvis hålla dörren låste ett tag för att barnens kompisar skulle vänta på att vi öppnade dörren istället för att bara kliva rakt in. Vår hund attackerade dock inte barnens kompisar (annat än med pussar vilket är nog så skrämmande för ovana barn). 

Kanske göra en avskärmning när där hunden inte har möjlighet att rusa ut till hall och ytterdörr? Precis som man fostrar hund får man fostra barn. De behöver faktiskt inte springa ut och in hela tiden. De kan också disciplinera sig. Men ofta har vi hårdare krav på våra hundar än på ungarna. Och det är upp till oss att lösa så man inte straffar hunden för någon som vi faktiskt inte lyckats lära den. Och det är vårt eget fel.

Låter som en osäker hund som tagit på sig rollen att vakta och larma när det kommer folk. Bygg upp hundens självförtroende genom tex spår och aktivera den med annat än att vakta dörren. Hur aktiverar ni hunden och tröttar ut den mentalt?

Ja det är så vi också tolkar det. Vi har inga små barn som är "på" hunden, men sonen har ett stort kompisgäng på gården och då kan det bli att någon går hem för att äta och kommer tillbaks igen, någon annan går hem för att hämta något o.s.v. och så måste det få vara.

Vi funderar på vilken typ av aktivitet som är mest uttröttande mentalt - nu kör vi mest lydnad, leta upp föremål, lite "tricks" och liknande. Känns som att vi behöver något nytt.

Vi har jobbat med klickerträning när det gäller skällandet men det räcker med att vi missar EN gång så är vi tillbaks på ruta 1.

Kastrering har vi funderat på för att se om det kan lugna ner honom lite, men då han är så ranglåg är jag rädd att detta resulterar i ytterligare osäkerhet.

Kompisarna springer ut och in säger du. Men kan de inte ringa eller knacka på dörren och vänta tills ni faktiskt stoppat hunden från att springa till dörren, skälla, vakta osv. Vi lärde vår rottweiler att om det knackade eller ringde på dörren så fick hon inte springa fram till dörren. Hon fick vackert vänta längst bort i hallen, i ingången till vardagsrummet, medan jag öppnade dörren. Och hon fick absolut inte hälsa förrän jag sa varsågod. Ibland kom försäljare. Det ringer på dörren, Mischa springer och sätter sig i slutet av hallen. Jag öppnar dörren, pratar med säljaren och stänger dörren. Där får Mischa INTE hälsa. Hon går tillbaka till sin sängplats eller var hon var när dörren ringde. Det tog 3 dagar att lära henne. Att ha folk (som inte är familj boende i lght/huset) som kliver rätt in, utan att annonsera, funkar inte. Det krävs regler för både människor och djur.

Mischa morrade ibland när hon hörde nån som gick ute i trappen. Då hyschade vi ner henne. Hon visste att det var vi som skyddade henne och inte tvärtom. Hon var lugn med det. Vi tog alltid kommandot. Det gör en hund trygg. Men konsekvens är viktigt. När de väl lärt sig något, så sitter det. Men råkar man bryta konsekvensen under upplärningen så är man tillbaka på ruta ett. Så det gäller att ALLA i familjen gör samma sak.

Att bli arg på hunden förstärker bara osäkerheten. Det kommer folk inrusande , hunden skäller för den blir stressad och osäker och då blir ni ( som är hundens trygghet ) förbaskade vilket bara visar hunden att ni och dom som kommer är väldigt obehagliga och skällandet/vaktandet eskalerar.
Personligen hade jag tröttat ut hunden med att lägga spår som både bygger självförtroende och sänker stressnivån. Sen hade jag sett till att ha dörren låst för att hinna förekomma hunden när det ringer på dörren, sätt upp en grind i dörren till hallen så hunden får vänta på avstånd och öppna inte förren hunden är tyst och lugn. Är det inga småbarn så bör dom förstå att dom får vänta utanför en stund innan ni kan öppna. En hund kan leva väldigt länge och lägger ni inte tid nu på att jobba bort det hela kommer ni få stå ut med det här. Har du inte testat skvallerträning så gör det, en effektiv metod med bra resultat :)

www.evabodfaldt.com/2005-03-15-det-r-fint-att-skvallra