Gravid Trots piller. Obs. Långt.

Åhhhh vad jag känner med dig!!!! Som jag fattar det så vill du egentligen fortfarande behålla barnet, men du blir osäker och förvirrad av att pappan inte längre vill? I så fall tycker jag att du ska fundera dels på vad du vill - helt oberoende av vad pappan tycker - och dels på om du orkar, vill och kan ta hand om ett barn som pappan eventuellt inte kommer att finnas där för, och sen fatta ditt beslut utifrån det.

Eftersom pappan redan nu sagt att han inte vill behålla barnet (även om han ju kunde ha kommit på det lite tidigare) tycker jag inte riktigt att du sen kan begära att han ska "ta sitt ansvar" om du väljer att behålla, men bortsett från det så tycker jag inte att han har någon rätt öht att bestämma här ? så länge du är villig att ta hand om barnet själv. Det hade varit en annan sak, tycker jag, om det hade varit han som ville behålla barnet, och du som ville göra abort - då tycker jag att han hade haft precis lika stor del i beslutet (även om samhället i stort ju tyvärr sällan tycker det, utan anser att det är helt och hållet kvinnans beslut oavsett). 

Så, fundera på vilka konsekvenser respektive val skulle ha för dig (inte för pappan)! Hör du till dem som tycker att abort är lika med mord har du ju dessutom ytterligare ett känslomässigt och etiskt trauma att hantera om du ska genomföra en abort - om så är fallet så skulle jag definitivt avråda från en abort under de här omständigheterna.

Ett något rörigt svar, men jag hoppas att det kan vara lite till hjälp i alla fall.

Massor av varma kramar till dig.

Tack för svar! Detta är ärligt något av det jobbigaste Jag varit med om. Han säger att han stöttar mitt beslut, att oavsett vad kommer han alltid finnas vid min sida. Vet att han absolut inte skulle strunta i barnet heller om och när det väl kommer isf. Vi har känt varandra i över tio år, var tillsammans sju av dom så vi kommer alltid vara speciella för varandra, och umgås och har kul mer än vad vissa par har. Självklart kommer jag inte tvinga på han något alls :) hade gjort abort om det var "lätt" men min magkänsla skriker nej :( Min mamma och alla mina systrar och syskonbarn vet jag kommer bli överlyckliga! Vi bor nära varandra allihop och min mamma jobbar även på dotterns skola. Vet att jag kommer få otroligt mycket hjälp från dom så jag vet ju att jag aldrig kommer känna mig ensam såsett. Farmor och farfar bor i samma kommun oxå, o även om pappa inte vill, så vet jag att dom ändå vill ha kontakt med sitt barnbarn. Men ja, åhh. Svårt. Egentligen vill jag bara ignorera. Men det går ju inte. Har gråtit, vart glad, gråtit, glad, säker, osäker osv. Mins vänner som vet är också jätteglada och tycker att jag ska göra som jag känner. Men samtidigt känner jag mig hemsk om jag behåller när pappan sagt nej. Nä usch :(

Ja, jag förstår att det är jättesvårt... Men det låter ju ändå som att du vill behålla barnet, och att det enda som hindrar dig är att du inte vill vara oschysst mot pappan... och helt ärligt tycker jag inte att det är tillräcklig anledning till att göra en abort. Jag tror att du skulle sörja ditt barn oerhört, och att du kanske dessutom skulle paja din relation till pappan, för att du - utan att vilja det - skulle klandra honom... Det är min tanke. Och det låter ju som att du har massor av stöd från omgivningen &så. Så... behåll är mitt råd.