Inlägg från: Sommar15 |Visa alla inlägg
  • Sommar15

    igångsättning hos överburen förstföderska

    Jag blev igångsatt v 41+6 (ringde och grät mig till en dag tidigare än 42+0) med min dotter i augusti förra året, förstföderska. Hon föddes dock dagen därpå i v 42+0. Var 1,5 cm öppen och ganska så mogen när vi kom in. Fick cytotec, 6 doser (varannan timme) så ca 12 h innan det drog igång, men värkarna startade lite smått efter 4 doser. De tog sedan hål på hinnorna då jag hade starka värkar som inte gjorde nån skillnad. Strax därefter drog det igång på riktigt och jag tog EDA, då var jag ca 6 cm öppen. Därefter gick det snabbt, tog väl ca 4 h att öppna helt. Sen krystade jag hur länge som helst men fick inga ordentliga krystvärkar och hon kom till slut med sugklocka. De klippte men jag sprack också lite på insidan.

    Överlag tycker jag det gick bra! 19 h från igångsättning men ca 12 "aktiva" timmar.

    Lycka till! :)

  • Sommar15
    lillterror skrev 2016-03-03 10:12:08 följande:

    Oj, du är den andra nu som pratar om cytotec, och här trodde jag att det inte används längre, utan värkstimulerande dropp istället? =)

    Börjar kännas som att dom flesta förlossningar har varat i runt 10-14 timmar, så det är nog det minsta jag komme räkna med för egen del ;)

    Sugklocka verkar också vara ett rätt vanligt avslut på en igångsättning? Hur kände du inför den? Kanske en lättnad för att få hjälp med sista pushen?

    Tack så jättemycket för lyckönskningar =)


    Ja sugklocka verkar vara vanligt men även snitt. 1/3 av igångsättningarna för förstföderskor slutar i snitt. Så jag var inställd på att det kanske kunde vara så att det blev snitt trots kämpande så sugklocka kändes ändå som en "vinst" jämfört med att ha värkar i massa timmar och ändå behöva snittas ;) min dotters hjärtljud gick ner väldigt på slutet så de behövde få ut henne snabbt, plus att jag hade krystat i över en timme och var totalt slut, så där och då kände jag bara "ja, ut med henne!" Det kändes bra att få hjälp och ut kom hon! Den känslan av att höra hennes första skrik och höra att hon levde går inte att beskriva! Världens bästa känsla! :)

    Ja jag var extremt skeptisk till cytotec då jag behövt ta det tidigare vid missfall som inte ville komma ut, som slutade i besök på akuten. Först vägrade jag cytotec men en läkare på BB övertalade mig, eller snarare förklarade skillnaden i dos och förfarande vid förlossning och missfall och då gick jag med på att prova. Och det gick ju bra! Men kan hålla med om att det borde finnas bättre sätt nuförtiden...! Är man tillräckligt mogen kan de ju bara ta hål på hinnorna och det är en metod jag helst hade provat om jag behöver sättas igång igen någon gång. Är tydligen vanligare tillvägagångssätt om man redan fött barn.

    Men du har en fantastisk upplevelse framför dig. Hoppas det sätter igång av sig själv såklart, men igångsättning blir säkert bra det med. Var bara beredd på att det kan ta tid! Och var "öppen för förslag" och ta det som det kommer så kommer det gå superbra! :)
Svar på tråden igångsättning hos överburen förstföderska