Jag har bråkat jättemycket med min mamma när jag växte upp. Då såg jag det inte som så jobbigt, vi bråkade och sen fem minuter senare så var vi sams igen. Jag lärde mig det beteendet och fortsatte likadant med mina pojkvänner. Vi bråkade om allt, flera gånger om dagen.
Det fungerade tills jag träffade nuvarande sambon. När vi bråkade så var han sur och vägrade prata med mig på flera dagar.
Idag bråkat jag och sambon typ aldrig, det är säkert tre år sen sist.
Och idag när jag hälsar på mina föräldrar så bråkar jag inte längre med mamma heller.
Det har gett mig en så mycket bättre relation till mamma att lära mig låta bli att bråka för minsta lilla. För trots att jag tyckte att jag hade en bra relation med mamma så tärde det på våran relation att bråka jämt. Jag önskar att min mamma inte hade lärt mig det beteendet från början för det är jobbigt att leva ihop med någon som man bråkar med mycket, oavsett om det är en förälder eller en partner.