Ni som äter mycket socker, hur mår ni?

Fast folk är olika. Jag hade en klasskamrat som ville bli sumobrottare, men inte kunde för allt han åt bara rann av honom. Och jag menar verkligen ALLT, för han åt inte lite heller. När vi åt lunch tillsammans så åt han mer på en lunch än jag åt på en vecka typ, och han var ändå inte mer än normal-tjock, om man säger så (alltså, han hade normalt, men åt höga hållet, BMI för sverige (som är övervikt i japan, btw). Å andra sidan kan min nästan-brors riktiga bror inte titta på ett salladsblad utan ätt gå upp två kilo.

Precis som att jag och min tjej, om vi skulle äta som varandra (när jag åt som en människa, alltså) så skulle hon förmodligen bli överviktig tämligen omgående, och jag skulle väga ännu mindre än jag gör nu. Vi skulle omöjligen jämka ihop våra matvanor totalt.

Fast nu sa ju klyban faktiskt "många tror att man ska ÖKA sitt köttintag" (för det är många som äter LCHF som äter otroliga mängder kött). Det ska man ju inte, isf, utan mer äta lika mycket kött som innan. Klyban nämnde inte vegetariskt över huvud taget, vad jag kan se.

Många som börjar äta LCHF ökar sitt köttätande kraftigt, om bara för en period eller "på heltid" vet jag inte, men många börjar äta bacon och fläskkotlett i parti och minut, och det är ju inte det som är vitsen. Många lever nog snarare på LCHP snarare än LCHF. Eller möjligen LCMPMF.

Det har jag. En susning alltså, men det är bara en susning/gissning + utsagor från ett fåtal personer jag känner som äter eller har testat LCHF. 

Summan av den kardemumman är helt enkelt att det är lättare och mer aptitligt att öka på mängden kött än att öka på mängden fett. Och att det fyller tallriken. I alla fall i början, för de flesta (både bekanta och vad jag har märkt i blogosfären) ersätter inte potatisen och pastan och riset och brödet med grönsaker till en början, utan just med kött och ägg (och fett, naturligtvis). Fett är inte bukfylla, även om de flesta blir mätta(re) på fett, så signalerna från magen många får i början ber om mer bukfylla, som, eftersom man inte äter den delen av maten längre, ersätts med annat som tar upp plats, vilket en bit kött gör, men inte en matsked grädde.

Som sagt, min helt ovetenskapliga analys av många samtal och blogginlägg.

Kolhydrater är hjärnans bränsle. Jag märker direkt när jag fått i mig för lite kolhydrater, för jag blir skitseg i huvet och börjar dessutom se dåligt/tolka intryck från ögonen dåligt/konstigt (och, nej, det går inte över. Jag har också testat LCHF under en längre period, övervakad av studenter inom nutrition och deras professor). Jag behöver helt enkelt mer än vad som kan kallas Low Carb. Till och med min IQ sänktes (inte så konstigt eftersom jag blev just seg = långsam).

Sen håller jag med om att många kan dra ned, precis som jag håller med om att många kan dra ned på köttkonsumtionen. Men man måste hitta en balans som funkar för en själv. För mig är det 30/40/30 P/K/F, vilket varken är LCHF eller Hi Carb eller vad livsmedelsverket tycker. Det är lite mer protein än vanligt (livsmedelsverket tycker 10-20e% är bra, många LCHFare förespåkar ca 15-20e%), lite kolhydrater enligt LV (55e%) och mycket enligt LCHF (5-20e%), och lagom fett enligt LV (30e%) och lite enligt LCHF (75-85e%), men det är det som funkar för mig.

Fler kanske borde testa vad som funkar för dem......