Hans dotter är inte så väldigt vänlig mot min son.
Jag har träffat en man som har en dotter på 8 år. Jag har en son på 5 år.
Jag vill kunna tycka om hans dotter, men det blir så svårt när hon hela tiden är så småtaskig mot min son hela tiden. :(
Här kommer ett axplock av händelser:
* Vi är ute och promenerar. Pojkvännen håller sin dotter i sin ena hand och mig i sin andra hand. Jag håller min son i handen. Min son släpper min hand för att hålla hans dotter i handen. Hon rycker undan sin hand, min son blir ledsen. Jag säger då: "Kom, gubben, och håll mig i handen istället". Han är då på väg tillbaka, men innan han hinner fram så springer hon och tar min hand istället. Då säger min son: "men, vem ska jag hålla i handen då?" Min pojkvän säger att han kan få hålla honom i handen. Han säger då: "äh, jag kan gå framför er och visa vägen till dit vi ska". När han går där framför oss så säger flickan: "jag skulle vilja att det bara var du, jag och pappa - jag vill inte ha med honom!"
Jag blev jätteledsen inombords. Jag hade förstått henne om min son var ett pain in the ass, men det är han inte.
* En annan dag satt vi i bilen, barnen i baksätet. Min son börjar prata med hans dotter, hon avbryter honom mitt i för att prata med mig istället. Jag svarar henne, sedan blev det tyst. Då försöker min son igen med att prata med henne - och samma sak händer igen. Den gången så ignorerar jag henne och säger att min son just ställde en fråga till henne och att hon kan vara trevlig och svara honom, sedan kan jag prata med henne. Man avbryter inte någon som pratar.
* När vi en gång frågade pojkvännen med dotter om de ville följa med på en barnaktivitet som vi brukar gå på, så tackade de ja och kom cirka 15 minuter efter att det börjat. Det var massor av barn där och flickan kände endast min son där. När hon får syn på honom så rusar hon fram och kramar honom, varpå han blir överlycklig. Senare kommer ett annat barn som hon känner (som är lika gammal som min son) och plötsligt så passar det inte att vara med honom längre. Det är som att hon bara är snäll mot honom när det passar henne.
Jag börjar bli mer och mer anti henne, när hon hela tiden är så småtaskig mot min son. Jag vill så gärna tycka om henne, men det är svårt när hon sårar den människa som jag älskar mest av allt på denna jord.
Jag kräver inte att hon ska älska honom, men hon kan iaf vara trevlig mot honom och sluta stöta bort honom och ignorera honom.
Jag hade förstått det om han var jobbig och dryg, men det är han inte.
Jag har pratat med pojkvännen om detta och sagt att mina känslor för hans dotter sakta men säkert avtar, vartefter hon beter sig illa mot min son. Pojkvännen har frågat sin dotter varför hon är så mot honom och hon säger då att hon inte vill att han ska vara med - hon vill att det ska vara hon, jag och hennes pappa.
Hon har tytt sig till mig då hon inte har någon mamma närvarande. I början tog jag henne till mig, jag tyckte väldigt mycket om henne. Men när jag ser att hon gång på gång stöter bort min son och till och med är oförskämd mot honom, så försvinner mina känslor för henne.
Jag har föreslagit att jag och pojkvännen kan ses på kvällarna istället, efter att våra barn somnat (han brukar komma över till mig när hans dotter somnat. Vi bor i radhus, cirka 15 meter ifrån varann). Vi kanske ska låta våra barn vara utanför vårat förhållande, när hans dotter uppenbarligen inte verkar trivas med min son och jag vill inte se honom bli sårad av henne hela tiden. Men han (pojkvännen) håller inte med. Han säger att han ska och har pratat med henne, vi ger det nya försök, men det blir samma sak varje gång.
Det är ju trots allt vi vuxna som valt varann, då kan ju vi ses när barnen inte är med. Vi kanske kan ta en dag i veckan, eller varannan vecka, då vi gör något kul allihop. Men barnen behöver inte vara med varje gång.
Jag vet inte vad jag vill med tråden.
Men jag blir så stressad också, då pojkvännen vill ta allt ett steg längre och flytta ihop inom en framtid och så. Jag känner att jag vill inte det, så som läget är nu. Jag menar på att barnen ska bli äldre, hans dotter måste mogna, osv. Jag tror att det kan funka när barnen är äldre och inte lila beroende av oss vuxna.
Äh, jag vet som sagt inte vad jag vill med tråden. Bara skriva av mig tror jag.
Trevlig helg till alla som läser detta. :)