Jag har ofta burit iväg mina barn när de inte uppfört sig. Jag har burit ut den från affären, lekland, från matbordet. Ibland måste man sätta gränser. Ts hade ju inte tid att prata med mannen. Och att pojken ville vara med pappa när han fick syn på honom är inte konstigt. Det betyder inte att umgänget bör utökas.
Bära iväg ettbarn från sin egna pappa?? Sjukt! Är det den metoden man ska använda sig av vid inskolning på dagis mm. Att förskolepersonalen helt sonika tar din unge som skriker och gråter i separationsångest och går? Skulle du vilja att ditt barn blir behandlad så? Detta hade lätt kunnat undvikas, ts hade kunnat satt sig i bilen så länge barnet fick prata lite med sin egna pappa och pappan löser situationen med att barnet sen åker med mamma.
Fast denna situation är som natt å dag å vinka av sin pappa vid tåget.........
Vad är viktigare än att ens barn får träffa son pappa ? Så viktiga saker har man inte ens planerad .
Jag vill absolut inte ljuga för polisen. Men är det inte kutym att neka till brott. Kommer ju bli fälld på en gång i domstol om jag erkänner. Vem ska ta hand om vår son om jag hamnar i fängelse.
Nja skillnaden i detta fall är att bägge föräldrarna var närvarande och den ene ville något annat än den andre. Visst na föräldrar har bestämmanderätt över sina barn och får tom orsaka smärta om nöden kräver. Men den bestämmande rätten gäller enbart pga att man anser att barn inte vet sitt eget bästa i alla lägen. I detta fall var ytterligare en förälder närvarande som hade en annan tolkning av barnets bästa.