polisanmäld av fd man

Jag kan inte se att du gjorde något fel. Naturligtvis vore det bättre för sonen om du och pappan kunde ha ett avspänt umgänge och stå och småprata lite för att lösa sådana här situationer. Men jag förstår mycket väl att det är helt omöjligt när pappan har misshandlat dig.

Undrar om någon av alla barnrättsaktivister (obs, ironiskt menat) här har erfarenhet av att ha varit i ett misshandelsförhållande och sedan vara tvungen att ha kontakt med den som misshandlat en eftersom man har gemensamma barn. Förmodligen inte, då hade de aldrig dömt dig som de gör. Dessutom finns det undersökningar som visar att om pappan misshandlar/misshandlat mamman, är det 70 procents risk att han även slår de gemensamma barnen.

Nu hör förhoppningsvis ditt ex till de resterande 30 procenten, men någon bra pappa kan han knappast vara. Det är nämligen omöjligt om man slår sitt barns mamma. En god förälder skulle aldrig göra så mot sitt barn, för barn märker av och vet men än man tror. 

Och nej, det är självklart INTE misshandel att bära iväg ett protesterande barn. I så fall skulle jag och min sambo göra oss skyldiga till det ganska ofta när vår treåriga son vägrar lämna lekparken efter att ha lekt i en halv evighet... Och jag har sett många andra föräldrar göra samma sak. Det är alltså INTE misshandel.

Herregud, det verkar som om man inte får visa någon som helst auktoritet gentemot svenska barn längre. Säger man till dem kan de bli kränkta... Märkligt hur jag och mina generationskamrater som är födda på 70-talet kunde växa upp till välfungerande individer trots att vi lärde oss att lyssna på våra föräldrar och att lyda läraren. 

Nåja, det var OT. Jag hoppas i vilket fall att du får hjälp med ditt mående, för både din egen och din sons skull. PTSD, kan vara ett helvete. Och jag kan verkligen inte tänka mig att polisen kommer gå vidare med detta om du förklarar hur det gick till.
Och olaga frihetsberövande? Sonen bor väl mestadels med dig? Eller ska man låta en femåring löpa vind för våg precis som han behagar? Det låter ju sannerligen inte som något barnperspektiv. 
Sedan förstår ju jag att det är en svår situation. Sonen är ju ännu för liten för att förstå alla bakomliggande faktorer, och sedan vill du ju säkert att han ska kunna ha en närvarande pappa även om du och han har svårt med kontakten pga hans tidigare misshandel av dig. 

Men som sagt. Att polisanmäla dig för misshandel och olaga frihetsberövande är ju bara löjligt. Helt sjukt att polisen ska behöva lägga resurser på sådant istället för riktiga brott. 

Nej, det gjorde du inte. Som sagt, i så fall skulle väldigt många föräldrar kunna bli åtalade och dömda, för det finns nästan ingen som inte gjort något i samma stil. Som ett exempel kan jag berätta när jag och en kompis var och lekte i lekparken med hennes då 2,5 år gamla dotter. Dottern lekte och hade jätteroligt, men till slut var vi tvungna att ta med henne därifrån eftersom vi var på semester och hade en färja hem att passa. 
Dottern vägrade. Vi försökte på alla sätt och vis, men till slut var det enda som fungerade att hennes mamma tog henne i famnen medan dottern skrek och sparkade. Ja, och bilen var strax intill, och även där blev hon insatt mot sin vilja. Nu var ju hon för liten för att veta hur man öppnade dörren, men annars hade säkert hennes mamma aktiverat barnlåset också. 
Tyckte jag det var misshandel? Eller olaga frihetsberövande? Svar: Nej. Tyckte någon annan av alla de föräldrar som var i lekparken och såg det hela det? Svar: Troligen inte. Ingen såg i alla fall det minsta upprörd ut, utan det enda som hände var att vi fick några medkännande leenden och någon sa något i stil med "ja, det är inte lätt när barnen inte vill sluta leka."

Du har INTE gjort dig skyldig till något brott, du måste lita på oss som skriver det här i tråden. Jag har en vän som är domare, jag kan lova dig att även han ibland burit iväg med skrikande, protesterande barn. Och han har ganska god koll på det här med lagar.