• Memlanb

    hyperemesis

    det är underbart att vara gravid, men illamåendet tog kål på mig, jag hänger över toastolen ca 20 grr om dagen o förlorar vikt.

    Är gravid i v 14 och diagnosersdes förra veckan med hyperemesis, skönt att äntligen få veta att det inte alls är normalt som alla som varit gravida säger , för visst är det ledsamt när dom säger "sluta larva det är så o va gravid i början, jah mådde jätte illa då"

    Hade gärna tagit o blivit lite illamående i början bara.

    Nåväl, till min fråga , hur hanterar ni eran HP, är ni sjukskrivna?äter lergigan Comp och känner inte direkt någon effekt :(

  • Svar på tråden hyperemesis
  • Jamas

    Vet hur du har det! Det finns en stödgrupp för oss på Facebook, Hyperemesis Gravidarum som jag varmt kan rekommendera. Håll ut!

  • Zuzanne

    Lergigan hjälpte inte alls. Jag fick primperan och ondansetron, då blev det lite bättre och jag behövde inte ligga på sjukhus längre.

  • Una Flux

    Oj, ja, det är för jävligt. Det är så vidrigt så det går inte att beskriva eller att förstå om man inte har haft det. Jag har haft det i mina två graviditeter. Tyvärr hade jag det under hela graviditeterna. Ända till dagen efter barnet kommit. Jag tog Lergigan och Odansetron. Med det höll jag mig levande. Men jag levde i svält. Speciellt första graviditeten. Den andra var lika hemsk, men jag tacklade den på ett annat sätt. Det gäller att inte ge upp. Att få något att stanna i magen. Att njuta när man har en bättre dag och sova bort den dåliga (mellan spyorna). Nä, jag fick inga rosa moln graviditeter. Men nu är det över. Jag fick två bebisar i famnen. Det finns ett slut och det blir ett minne blott. Önskar dig all välgång.

  • Pentra

    Hej TS! ... Lider med dig. Jag mådde själv i stort sett lika illa under alla graviditeterna. Speciellt i början. Jag började nog spy redan från v 3. Första graviditeten spydde jag bort 5 kg i början, de andra graviditeterna 9 kg vardera. Ingen medicinering hjälpte något vidare. Ständigt hungrig, men nästan ändå inget som smakade mig för att jag mådde så illa. Jag blev fruktansvärt urlakad och trött. Upptäckte att det ofta gick att somna ifrån illamåendet och kräkningarna, men när jag vaknade var jag tvungen att ha en hink nära till hands för då var det akut kört direkt igen. Tillslut spydde jag grönt på tom mage och jag började lukta aceton. Ett dåligt tecken. Alla gånger har det slutat med diagnosticeringen hyperemesis gravidarum och att jag blivit inlagd på sjukhus och fått dropp ett antal dagar för att häva den onda spycirkeln. Jag fick sedan primperan som hjälp att tömma magsäcken snabbare ut i tarmen så att jag skulle kunna få i mig näring på egen hand och det hjälpte iaf en del. Även om det tog många veckor så vände det alltså tillslut och var mödan värt. Sköt om dig och barnet. Lycka till! ... Med vänlig hälsning, Pentra

  • Callo

    Förstår hur du känner dig. Är i v 32 och har varit sjukskriven sedan v 9. Hemskt är det. Och som någon annan nämnde, det går inte att förstå om du inte varit med om det. Jag försöker småäta varje/varannan timme, eller när det går. Då jag har blodbrist och äter Niferex, så tar jag den innan jag går och lägger mig. Även om jag ibland vaknar mitt i natten av att jag måste spy, så är chansen större att jag får behålla under natten jämfört med under dagen.

    Det är fruktansvärt tufft om du kommer att behöva dras med det hela eller större delen av graviditeten. Jag försöker trösta mig med att det finns de som har de värre i olika sjukdomar. Det här går åtminstone över.

    Lycka till, och hoppas du snart slipper kräkas och må illa.

  • Mandelspån

    Jag hade HG hela min förra graviditet och var länge tveksam till att göra om det hela. Jag är nu gravid igen i v7 och mår sjukt illa. Spyr inte så mycket men kan nästan inte få i mig något alls och har gått ned 3 kg. Har inte kunnat jobba på en vecka och ska till läkaren i morgon. Jag tyckte en utav de jobbigaste grejerna förra gången var det där med att inte bli trodd. FK krånglade och jag hade ingen ork att strida med dem. Det är samma sak nu. Om jag inte bli sjukskriven så vet jag inte vad jag gör....kommer ändå inte kunna jobba så då får jag väl bli avskedad från mitt jobb eller nåt. Usch, hatar detta och ligger som ett kolli i sängen hela dagarna. 

    Denna gång måste man ju även oroa sig för att barnet man redan har och som ev tror att mamma är döende. Jag håller mina tummar och tår för att detta ska gå över men känner väldigt lite hopp.

    Äter Lergigan comp, pyridoxin och omeprazol. Hjälper föga....

Svar på tråden hyperemesis