Hjälp- taskiga "kompisar"

Jag pratar alltid med skolan i sånna här lägen. De har ett ansvar även för det som händer mellan elever på fritiden. Det brukar inte alltid bli så bra om man tar det med föräldrar direkt... Prata med hans lärare och be dem hålla lite koll och styra upp det oavsett vem "elakheterna" riktar sig mot. De brukar ha förståelse för att barnen inte vill att övriga ska veta att det var just den som "skvallrat".

Svår situation!

När man är 14 är man ju trots allt ganska stor och vill kanske inte springa och gömma sig bakom mamma... Med tanke på att det är just att han ser ung ut de är på honom för så kanske det bara blir värre om du agerar förhastat? Då blir han ju verkligen "barnet" i gruppen?

Det första jag tänkte var att du borde försöka stärka honom och utrusta honom så att han kan ta sina egna strider. Peppa och kanske berätta att barn som växer senare oftast blir längre i slutändan än de om har sin växtspurt tidigt.

Tänker att det bästa för honom vore om han skulle kunna ställa sig över det hela och äga situationen. Kanske bemöta nästa taskiga kommentar med ett "vänta bara... när jag väl växer blir jag hulken, och då kommer ni tre se ut som dvärgar brevid mig."

Kompisarna väntar sig nog inte att han tar åt sig av kommentarerna utan att de ska rinna av honom. Hjälp honom att hitta sätt att tänka på för att de ska rinna av, stratergier för att inte ta åt sig. Det verkar ju inte vara illa menat, hade kommentarerna fällts med syfte att skada hade det varit en annan sak...

Kan rekomendera south park avsnittet "fags", om han gillar den typen av serier. Äg kommentarerna och "fake it til' you make it". Alla måste växa upp till slut. Det här är en del av processen.

Jag tycker du ska höra med skolan, även om vissa saker skett utanför skoltid. Gissningsvis är det likadant i skolan och idag har många (tyvärr inte alla) skolor bra handlingsprogram i sådana här frågor.

Jargong är en sak. Men nu har din son markerat att han mår dåligt, och då måste du agera. Har sonen något förslag på vad han tycker du ska göra? Vanligast är nog att man låser sig, men kanske har han ett förslag. Oavsett vilket, låt honom vara delaktig. Gör ingenting utan att han vet om det, även om det är du som förälder som fattar det slutgiltiga beslutet.

Spontant tänker jag (hör med sonen om vad han tycker som sagt) att du kan ju nästa gång de är hemma säga till dom, men inte när de är taskiga mot sonen, utan om en är taskig mot en annan. Då blir inte sonen så utpekad. Gör ingen stor grej av det, men gör det ändå tydligt, typ: "Killar - det där är inte ok att säga"  eller "Jag lägger mig generellt inte i men jag tolererar inte vad jag just hörde". När man är 14 är man ung men samtidigt inte alls ett barn. Dom är smarta, dom förstår utan att man behöver ge någon förklaring. Många 14-åringar uppskattar när man markerar, för det är lite grejen att se hur långt det kan gå.  Det är skillnad på tyken jargong och gäng som driver fram på gatan och skriker könsord till höger och vänster.

Ett annat råd som kanske kan hjälpa lite på vägen, hur hade du tyckt att din chef skulle reagera om det här skedde på jobbet? Känns kanske märkligt att tänka sig, men det är bättre att tänka "vuxen" än att tänka "barn" när de är 14 år.

Kan tillägga att jag är ungdomsledare och det är så här mina 14-åriga killar vill bli bemötta. Rakt, rättvist och inte tramsigt. Att jag är på deras nivå helt enkelt, varken ser ner på dem eller tar dom med sidenvantar.

Jag hade gjort något. Kanske börja med att parta med någon lärare i första hand. 

Min son har liknande problem. Jag har varit i kontakt med lärare, men det har inte hjälpt. 
Jag ger honom rådet att strunta i det eller gå därifrån och vara med någon annan. Hans pappa ger honom rådet att hugga tillbaks och ge igen. Svårt att veta vad som är bäst. 
Resultatet just nu är att han inte umgås med klasskompisar på fritiden alls utan med andra kompisar. Men det gör ju inte att han mår bättre i skolan. 

Svår situation!

När man är 14 är man ju trots allt ganska stor och vill kanske inte springa och gömma sig bakom mamma... Med tanke på att det är just att han ser ung ut de är på honom för så kanske det bara blir värre om du agerar förhastat? Då blir han ju verkligen "barnet" i gruppen?

Det första jag tänkte var att du borde försöka stärka honom och utrusta honom så att han kan ta sina egna strider. Peppa och kanske berätta att barn som växer senare oftast blir längre i slutändan än de om har sin växtspurt tidigt.

Tänker att det bästa för honom vore om han skulle kunna ställa sig över det hela och äga situationen. Kanske bemöta nästa taskiga kommentar med ett "vänta bara... när jag väl växer blir jag hulken, och då kommer ni tre se ut som dvärgar brevid mig."

Kompisarna väntar sig nog inte att han tar åt sig av kommentarerna utan att de ska rinna av honom. Hjälp honom att hitta sätt att tänka på för att de ska rinna av, stratergier för att inte ta åt sig. Det verkar ju inte vara illa menat, hade kommentarerna fällts med syfte att skada hade det varit en annan sak...

Kan rekomendera south park avsnittet "fags", om han gillar den typen av serier. Äg kommentarerna och "fake it til' you make it". Alla måste växa upp till slut. Det här är en del av processen.

Jag har varit med i både killgäng och tjejgäng som har den jargongen och oftast så är det ett uttryck för att man är.med i gänget att man beter sig så mot varandra (så länge det är något som alla gör mot varandra och inte en som är utsatt då är det något helt annat). Visst kan du prata med skolan att de tar upp det men prata även med din son om att vissa gäng beter sig så när de gillar varandra och att han antagligen skulle känna sig utanför om de var snälla mot honom men sa taskiga saker till varandra. Kan låta märkligt men när jag började plugga så hängde jag med ett gäng dom gjorde just så, de var spydiga mot varandra och snälla mot mig vilket gjorde att jag alltid kände mig utanför och inte riktigt med i gänget. Såg det som ett tecken på att de inte tyckte de kände mig tillräckligt bra för att slappna av med den spydiga attityden.

Jag inser såklart att det jag skriver låter väldigt märkligt, men så funkade iaf jag och mina vänner i tonåren och tidiga 20-årsåldern och för oss var det ett tecken på vänskap och inkluderande att bete sig på det sättet mot varandra.

Intressant! Jag har aldrig varit med om den sitationen själv!

Det blir nog extra känsligt då de retar honom för något han har komplex för och inte kan göra något åt (sen pubertet). Var det så i dina gäng också, att någon konstant fick kommentarer om att hen t.ex. var tjock, ful, kort etc. och ändå kände sig inkluderad?

Tack för bra svar!

Jag vet inte om det är just den gruppens sätt att visa gemenskap, eller "bara" någon sorts killnorm. Det anses ju normalt för killar att säja taskiga saker till varandra, mendans tjejer peppar.

Jo, han svarar taskigt tillbaka för att inte vara den som bara tar emot, men undviker att ge sig på deras utseenden och annat de inte har kontroll över, som hemförhållanden. (en är tex lite tjock och skulle vara ett lätt mål för kommentarer om det, men han tycker det är för lågt att ge sig på andra på det sättet) Istället gäller det saker de gör.

Bra tips om att öva på svar hemma!

Just den händelsen som utlöste min trådstart klarade han av riktigt bra senare! Han talade lugnt och bestämt om för kompisen vad han hade gjort och sagt och varför det inte var ok. Kompisen blev tyst och har uppfört sig efter det! Han har tidigare försökt att prata om sådant, men utan effekt. Tror (hoppas) att han nu hittat rätt kombination av ord och tonfall.

Det är ju som många sagt, en del av att växa upp och lära sig klara sig själv.

Kampsport har vi fått som förslag av andra som var korta som barn och det har fungerat jättebra för dem, men min son är inte intresserad av att slåss. (har förslagit kampsporter sedan lågstadiet). Men vi ska prova någon annan ny aktivitet.

Tack för bra svar!

Jag vet inte om det är just den gruppens sätt att visa gemenskap, eller "bara" någon sorts killnorm. Det anses ju normalt för killar att säja taskiga saker till varandra, mendans tjejer peppar.

Jo, han svarar taskigt tillbaka för att inte vara den som bara tar emot, men undviker att ge sig på deras utseenden och annat de inte har kontroll över, som hemförhållanden. (en är tex lite tjock och skulle vara ett lätt mål för kommentarer om det, men han tycker det är för lågt att ge sig på andra på det sättet) Istället gäller det saker de gör.

Bra tips om att öva på svar hemma!

Just den händelsen som utlöste min trådstart klarade han av riktigt bra senare! Han talade lugnt och bestämt om för kompisen vad han hade gjort och sagt och varför det inte var ok. Kompisen blev tyst och har uppfört sig efter det! Han har tidigare försökt att prata om sådant, men utan effekt. Tror (hoppas) att han nu hittat rätt kombination av ord och tonfall.

Det är ju som många sagt, en del av att växa upp och lära sig klara sig själv.

Kampsport har vi fått som förslag av andra som var korta som barn och det har fungerat jättebra för dem, men min son är inte intresserad av att slåss. (har förslagit kampsporter sedan lågstadiet). Men vi ska prova någon annan ny aktivitet.