Värsta dejten.

Träffade en kille på diskotek. Det hände ingenting mer första kvällen än att vi bytte telefonnummer. Jag var glad och förväntansfull! Men han ringde redan tidigt nästa morgon och min mamma svarade (jag var bara 18 så att jag bodde fortfarande hemma). Bara det kändes som en varningssignal, så att när han ringde nästa gång slingrade jag mig för att jag inte ville träffa honom. Hittade på någon ursäkt till att vi inte kunde träffas. Han ringde fler gånger, och pratade om förlovning och att vi skulle skratta åt vår start då vi hade svårt att få till en ordentlig date för att jag var så upptagen jämt.... Hur jag än slingrade mig så tycktes han inte förstå att jag inte var intresserad (om jag varit det från början så försvann det på en gång när han var så snabb att planera hela vårt gemensamma kommande liv). Även efter att jag slutat slingra mig och börjat tala klarspråk ringde han några gånger till, bla en gång för att bjuda mig på studentnationernas årliga verbal.

En väninna var på date och de promenerade förbi en lekplats och bestämde sig för att hänga där ett tag. Det finns ett räcke att göra kullerbyttor och svinga sig runt. Min väninna skulle göra en kullerbytta runt räcket för att stila inför killen som stod precis intill. Precis när hon svingar sig upp och runt och har sin bak i lämplig höjd nära datens ansikte släpper hon värsta största brakfisen! Hon vågade inte säga någonting, och han var en blyg person så att även om han måste ha hört så sade han ingenting! De blev ett par under flera år, men tog aldrig upp brakfisincidenten trots det!